Jag har just skrivit en recension på Kirsten Hammanns Se på mig, och medan jag skrev den så tänkte jag på serier, för att det finns vissa likheter i sättet att gripa sig an ett ämne. (Recensionen kommer snart att publiceras i Borås Tidning, så då avslöjas vilka serier jag tänkte på.)
Att jag tänkte på serier ledde i alla fall till att jag började tänka på Marjane Satrapi.
Hennes serieromaner Persepolis och Kyckling med plommon är mycket speciella. Svarta, både i ämne och utförande. Jag älskar dem!
Både Persepolis och Kyckling med plommon har filmats med Satrapi som regissör tillsammans med Vincent Paronnaud. Och det märks att det är samma berättare i både serieromanen och filmen. Det finns samma känsla, samma värme, samma sorg. Annars är det ju svårt att få till det där, när en bok ska bli film.
Jag hade turen att kunna se Kyckling med plommon på Göteborgs filmfestival i år. Jag tror knappast att den kommer få svensk distribution, i alla fall har jag inte sett den hittills på svenska biografer. Men det är verkligen synd, för historien är sorglig och vacker och och underbar och filmen är väl genomförd där spelsekvenser varvas med Satrapis animationer. Trailern och klipp finns dock på Youtube.
(Jag tänkte bädda in klippet, mycket snyggare, men jag lyckas inte… WP vill inte ta emot koden… Suck.)
Annika Koldenius 