Recension: Bluebird av Erika Bernalt 

Recensionen också publicerad i Borås Tidning 30 januari 2016.

Jag kan inte minnas att jag läst något som Bluebird tidigare. Jo, kanske Susanna Lundins debutroman Hindenburg, som ju vann Borås Tidnings debutantpris för några år sedan. Och jag säger samma sak nu: Jag vet inte riktigt vad det är. Bara att det är bra.

Fast kanske kan jag kalla Bluebird för ett slags drömsk och tragisk fabel. Men inte fabel på det sätt att berättelsen befolkas av djur som uppför sig som människor (fast det finns några djur som talar), eller att det finns en tydlig sensmoral. Snarare på det sätt att här finns olika slags egenskaper eller längtan, och på det sätt som Erika Bernalt använder sig av sagolika och överdrivna effekter, klichéer och kontraster i den berättelsevärld hon skapat.

Bluebird växer upp på Ön, en naturutopisk tillvaro där öborna går omkring nakna, odlar sina grödor, lever som veganer av det naturen ger och älskar i vilda orgier när det är parningssäsong. Men Bluebird vill inte känna sin djuriska lust. Bluebird har i hemlighet öronproppar när kåtfnittret blir för starkt. Bluebird längtar efter Staden på andra sidan vattnet, vill leva viktigt med portfölj och räkna pengar; vara trendig med färgglada kläder på kroppen. Och till slut tar Bluebird sin lilla båt och ror över vattnet till sin alldeles egna utopi.

Bluebird är Erika Bernalts debutroman. Och wow, vilken säker debut! Lekfull, påhittig, skickligt berättad. Modern! I den första delen om Ön är romanen först lockande, oskyldig i all sin kåtglada nakenhet. Bluebirds ensamhet är nästan lite komisk när alla älskogsljud ska undkommas, och illamåendet som kommer när föräldrarna älskar mitt framför. Men i del två, när Bluebird kommit till Staden och läsaren tror att räddningen äntligen kommer, förvandlar Erika Bernalt långsamt romanen till ett enda långt lidande i anpassning. Språket är dessutom perfekt för berättelsen: spännande, naivt, magiskt, lekande och hemskt.

Det finns några saker som fastnar extra i min läsning av Bluebird. Dels är det sexuella temat och skräcken inför den egna kroppen, som gestaltas så tydligt genom Bluebirds ovilja till att erkänna sin egen lust. Dels är temat om kontroll, som bland annat gestaltas genom att Bluebird köper en hamster i bur på en sajt på nätet, som matas genom en knapptryckning och som bönar att hon ska få bli gravid. Och så dels de skickligt uppbyggda och överdrivna kontrasterna mellan ö-livet och glitterstadslivet.

Ja, vad ska jag kalla Bluebird egentligen? Mer än en rasande skicklig debut. Nej, det får nog räcka med det.

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Läsande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s