Självklart älskar jag mitt bibliotek. Tro ingenting annat.
Jag älskar idén om våra folkbibliotek – jag älskar tillgängligheten till litteraturen, tillgängligheten till obegränsad kunskap, den geografiska närheten till själva lokalen och fjärrnärheten via internet. Kanske är det just därför som jag tillåter mig att vara kritisk ibland, kanske är det därför jag vill få igång en diskussion så att inte resten av Sveriges kommunen gör som i Nacka.
En av mina bästa vänner är bibliotekarie, min svärmor är bibliotekarie, jag har några vänner som är författare, förläggare, många som bara är vanliga bibliotekslånare och vi diskuterar ofta vad biblioteken och bibliotekarierna ska finnas till för. Fler borde göra det. Vad ska finnas på våra bibliotek? Hur ska tillgängligheten vara? För vem finns biblioteken? Varför är de viktiga? Men det handlar om en värdegrund som måste diskuteras och diskuteras för att inte förora sitt innehåll.
En sak som jag tänkt på vad gäller själva lokalen, och hur den är organiserad, gäller placeringen av barnens del – att den alltid är längst in i lokalen. Mina barn kommer, så länge de är små, alltid att springa hojtandes genom biblioteket för att komma till barnens läshörna och därmed också ”störa” de andra besökare som är där. När de väl kommit till barnens hörna så blir de tysta. Men det är just det där glädjespringet för att komma till alla böckerna, som jag aldrig kommer att vilja stoppa, som får andra att titta irriterat och därmed får mig att känna mig ovälkommen.
Varför inte lägga barnen del precis innanför entrén? Varför gömma undan en stor besöksgrupp längst in i hörnet?
Och för de som vill sitta och läsa dagstidning, tidskrifter eller referensböcker i tystnad – sätt de längst in i lokalen! Nu är det ju tvärtom! I alla fall på mitt bibliotek så finns läsplatserna alldeles vid den ”stökiga” entrén och utlåningsdisken.
Många bibliotek fungerar alldeles utmärkt, både vad gäller själva lokalen och själva bibliotekarierna. Medan andra varken inspirerar till möten eller läshunger. I den bästa av världar har bibliotekarierna både tid och vilja att förmedla litteratur, att inspiera till läslust och möten ute i bibliotekslokalen och inte bara sitta bakom och sortera.
Jag är jättenyfiken på hur mitt Stadsbibliotek kommer att se ut efter ombyggnaden. Jag går jättegärna en guidad tur så jag förstår hur bibliotekarierna och arkitekten tänkt. Inbjudan, tack?
Annika Koldenius 
Jag håller med dig om att konceptet, och det traditionella utformandet, med bibliotek är värt att bevara, och älskvärt, gemytligt, på något sätt. För ett tag sedan var det ju en debatt om att vissa folkbibliotek har börjat köpa in bl.a. TV-spel för utlåning till allmänheten, och huruvida det är bra eller dåligt.
Själv tycker jag att det är dåligt, då jag tror att det görs för att locka den alltmer obildade (om man nu får säga så) ungdomen till bibliotek, som överlag börjat hysa ett bildningsförakt (åtminstone i jämförelse med tidigare generationer).
Jag tycker att bibliotek är något av en slags ”själslig checkpoint”, i ett samhälle som jag tycker känns alltmer infantilt och alltmer primitivt.
Inte för att tala illa om internet, internet är fantastiskt på många olika sätt, men jag kan ibland bli lite skrämd över hur bildningens innebörd degenereras i samband med internet. Det är något romantiskt och respektingivande med människor som söker bildning, kunskap och rekreation på bibliotek och via böcker, istället för att som idag leta upp information via google eller wikipedia. Våra bibliotek är trots allt skattefinansierade och bör främja bildning, kunskap och upplysning (oavsett om det rör sig om fack- eller skönlitteratur), och då tycker jag att det är viktigt att biblioteken står upp för sig själva och försöker få, bl.a. ungdomar, till biblioteken utan att köpa in varor som går att köpa i vanliga butiker o.s.v.. Bildningsidelaet bör marknadsföras…
Det är väl lite mina tankar om bibliotek… 🙂