Recension: Hjärta av jazz av Sara Lövestam

Jag vet ingen författare som kan göra mig så genuint glad i själen som Sara Lövestam. Hennes förmåga att skriva med värme om alla sina karaktärer – också de som egentligen inte är så snälla – har något unikt i sig. Hon har också en förmåga att skriva om till synes vanliga människor enligt tanken att varje människa har en historia värd att berätta. Hennes förra bok Tillbaka till henne hade det (en bok jag tipsat många presentköpare om), så också den nya boken Hjärta av jazz.

I Hjärta av jazz berättas historien om Steffi i högstadiet och Alvar på ålderdomshemmet i en landsortshåla i Värmland. Steffi är mobbad och Alvar ensam och de blir vänner eftersom de båda älskar jazz. Steffi söker Alvars sällskap för att få prata om musiken och Alvar får berätta sina jazzhistorier om hur han blev musiker i 1940-talets Stockholm. Det är gammal visdom som möter ung vilsenhet, och med hjälp av Alvars entusiasm så får Steffi självförtroende nog att fortsätta spela på sin bas – trots mobbarna – och söka in på det stora musikgymnasiet i Stockholm.

Det finns så mycket att tycka om i Hjärta av jazz: vänskapen mellan ung och gammal, skildringen av hur utstuderat otäck mobbning kan vara, hur internet har skapat en frizon att leka med identiteter, men framför allt hur musiken – eller intressen överhuvudtaget – kan vara räddningen för den som inte passar in.

Sara Lövestam har ett så självklart enkelt sätt att berätta sina historier. Det finns ingen uppvisning i litterär krånglighet, inte heller några språkliga krumbuktningar, utan bara ren och stark purpurceriserosa berättarglädje.

Den berättarglädjen – den som gör mig så varm i magen när jag läser Sara Lövestam – den kommer tyvärr aldrig vinna några litterära priser. ”För enkelt och för mycket banal feel-good”, kommer prisutdelarna säga. Men det är ju det som är det fina! Och om jag någonsin får frågan vilken är den finaste bok jag någonsin läst, så kommer jag definitivt att svara: Hjärta av jazz.

Om jag grät på slutet? Ja, självklart! Men jag tänker inte berätta varför och spoilera hela historien. Och jag hoppas att allt fler läsare kommer att upptäcka Sara Lövestams författarskap, ung som gammal. Det är hon värd!