Recensionen också publicerad i Borås Tidning 14 juni 2014.
Spionromaner är en genre som brukar innehålla både spänning och lärdomar i politik, religion och kultur. Jag är rätt förtjust i genren av de anledningarna och för att genren alltid ger en doft av något större, ofta till och med världsavgörande.
Frederick Forsyth är en av de gamla mästarna i genren. Men Forsyths nya roman Dödslistan är nog en av de mest ospännande böcker jag någonsin läst. Mitt bladvändar-finger börjar aldrig bläddra hektiskt för att få veta hur det går med Spårarens jakt på Predikanten. Läsaren får visserligen en god lektion i spionage. Men Dödslistan innehåller mer faktaspäckade uppräkningar av vapen, olika grenar av islam och svårigheten i att spionera än spänning.
Dödslistan blir därför aldrig något mer än en träig instruktionsbok, snarare än en bladvändar-thriller.
Annika Koldenius 
Fredrick Forsyth har väl haft en nedåtgående trend länge länge. Jag tycker han började på toppen med ”The Jackal” och sedan höll en bra nivå rätt länge för att sedan bli allt mer opersonlig och tråkig. Har inte läst denna men stämmer bra på den sista bok jag läste innan jag gav upp.
Ja, jag håller helt med. Läste mycket spänningslitteratur när jag var yngre, så jag var nyfiken på denna. Men – den var oerhört seg och tråkig.