Recension: Det elfte budet av Annika Lantz

Recensionen också publicerad i Borås Tidning 31 maj 2014.

Politisk satir är inte en vanlig genre i Sverige. Inte begåvad sådan i alla fall. Jonas Karlsson är väl med sin senaste roman God Jul en av de få lyckade som jag läst på senare år, där han med ett slags subtil hyperrealism fick mig att skratta åt förvecklingar i kommunal byråkrati.

Annika Lantz debutroman Det elfte budet kan man varken kalla subtil eller hyperrealistisk, trots att den är lika mycket samhällssatir som Jonas Karlsson. Annika Lantz tar i för drottning och feministisk kamp för att poängerna inte ska gå förlorade i en roman där de politiska partierna heter saker som KUUK och Socialmoderaterna och det seriösa radioprogrammet heter Studio Rätt.

Jag har egentligen rätt svårt för den här typen av studentikost vitsig ordhumor, men samtidigt vill jag väldigt gärna tycka om Annika Lantz roman, premiera henne för att hon tar sig an detta feministhumorprojekt i prosaform. Och jag gillar det, i alla fall bitvis. Jag gillar den smarta satiren, jag gillar att de flesta meningarna är fulla av roliga och smarta liknelser och metaforer. I små portioner är Det elfte budet en alldeles förtjusande klyftig och underhållande roman. Det är bara det att den i längden blir rätt tråkig, eftersom jag inte förstår var berättelsen är på väg. (Och ja – i en sådan här typ av roman, utan djup och gestaltning där poängen är en bra och rolig historia, måste jag få veta var berättelsen är på väg.) För trots att Det elfte budet innehåller så många personer och parallella berättelser som knyts ihop i varandra att bara ett av spåren skulle räckt gott och väl för en god roman, så saknar den riktning. Berättelsen om arkeologistudenten som finner en gammal stentavla med ett feministiskt budskap blir, tillsammans med en korkad statsminister med färgkodade möten och en knäpp valrörelse och mediekritik och absurda feministiska kamper och samtidsblinkningar till höger och vänster (bland annat till en norsk manlig programledare), lite för spretig och too much.

Bäst är Annika Lantz på hemmaplan i beskrivningen av radioprofilen Kristina Poppel och det dagliga journalistiska arbetet med att få ihop en hyfsad radiosändning. Jag skrattar gott åt beskrivningen av överlämningen från det roliga radioprogrammet till det seriösa Studio Rätt – alla som någon gång hörde Annika Lantz försöka lämna över till programledarna på Studio Ett vet vad jag pratar om. Kulturkrock är bara förnamnet.

Sverige behöver verkligen mer begåvad politisk satir. I alla former. Jag hoppas att Det elfte budet är starten på något bra.

1 kommentar

Filed under Recensioner, Svenska författare

One response to “Recension: Det elfte budet av Annika Lantz

  1. Jag tycker Annika Lantz har ett något osunt förhållande till fula ord. Hon tror att budskapet ska gå fram bättre om hon drar till med något som nån tycker är stötande. (Typ Kuuk). Jag är inte säker på att det förhöjer poängerna, man kan faktiskt vara både vitsig, smart, satirisk, och frän ändå. Men jag gillar bokens budskap och att hon vågar stå upp för det🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s