Recension: Nej och åter nej av Nina Lykke

Recensionen publicerad i Borås Tidning 19 maj 2018.

Nej och åter nej är en vass satir över medelklassens känsla av berättigande som får Annika Koldenius att sucka djupt av något slags glädje.

Åh, det var längesedan jag läste något så härligt vasst som Nina Lykkes ”Nej och åter nej”. Så där vasst så att man liksom inte riktigt kan sitta still i stolen när man läser, utan besvärat skruvar på sig med ögonen uppspärrade och munnen som ett o. Visst är det satir, men precis på rätt sida gränsen för att jag ska tänka: ”det här är ett helt rimligt scenario, människor kan faktiskt bete sig så här”. Jag suckar djupt av (skade-) läsglädje.

”Nej och åter nej” kretsar kring tre personer: det äkta paret Ingrid och Jan, som varit gifta i 25 år, samt den eviga dejtingtjejen Hanne, som också är kollega till Jan. Jan har på något magiskt manligt sätt lyckats göra karriär på ett departement och blivit chef, medan Ingrid inte tycker det är så jättekul att vara lärare längre och låter sig klivas på både av sina kollegor och de två sönerna som fortfarande bor hemma trots att de är vuxna. Men hon kämpar på, för hon och Jan ska ju bli gamla ihop och leva livet när sönerna flyttat ut. Hanne är betydligt yngre och rejält snygg, men har svårt att hitta riktigt rätt i kärleken. Hon tröttnar fort på de män hon dejtar, retar sig på den ena småsaken efter den andra, men vill gärna hitta någon eftersom ensamheten blir allt mer påträngande när alla vännerna skaffar familj efter familj.

Så. Varför är det här så väldigt bra? Jo, för att Jan råkar komma i Hannes väg på en personalfest och så är cirkusen igång. Hanne vill ha Jan, men bara lite lagom, ibland helt och hållet, ibland inte alls. Jan vill ha Hanne och Ingrid samtidigt, det är ju liksom praktiskt att både ha hus, fru, söner och älskarinna. Ingrid begriper först ingenting, men löser sedan saker på sitt eget praktiska sätt.

Nina Lykke har en sådan exakt blick för vad det är som driver Ingrid, Jan och Hanne att göra som de gör och med frejdig stil fullständigt massakrerar hon medelklassens upplevda privilegier, med livet som en oändlig godispåse där man känner sig berättigad till omedelbar behovstillfredsställelse genom att stoppa munnen full hela tiden. Jag både skrattar hejdlöst och vrider mig av ångest när Nina Lykke beskriver hur vuxna personer beter sig som barn och säger ”jag vill ha!”, och inte begriper att deras handlande får konsekvenser; både för andra, men även för dem själva. Nina Lykke faller inte heller i fällan att göra Ingrid, Jan och Hanne till karikatyrer. Nej, hon beskriver dem som riktigt mänskliga. Jag förstår dem, jag lider med dem. Det är därför det blir så rimligt och bra.

Kanske är det här väldigt norskt och privilegierat? Hur som helst är det i alla fall väldigt roligt och sylvasst. ”Nej och åter nej” är Nina Lykkes första roman på svenska. Jag vill definitivt läsa mer av henne.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Recensioner

2 responses to “Recension: Nej och åter nej av Nina Lykke

  1. uppfattade inte boken direkt rolig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s