Recensionen också publicerad i Borås Tidning 5 februari 2013.
En pojke ramlar nerför en stege och ramlar så olyckligt att han avlider. Samma dag sker Anders Behring Breiviks attentat i Olso och på Utöya; allt är kaos. Och när de erfarna poliserna mobiliseras till attentaten, får en ung och oerfaren polis ta hand om den tragiska olyckan på en av Oslos finare adresser. Mitt i olyckans centrum finns också Inger Johanne Vik, “profileraren” som varit Anne Holts hjältinna i fyra tidigare romaner, eftersom hon är bekant med pojkens mamma.
Död i skugga är en berättelse om makt, en berättelse om sådant som vi inte orkar se. Om barn som far illa, om människor runt omkring som blundar; för blåmärken, för avvikande beteenden. Död i skugga är inspirerad av ett verkligt fall, en norsk pojke som misshandlades av sin styvfar, och där ingen ingrep förrän det var försent och pojken misshandlades till döds.
Anne Holt har en blick för det vardagliga som gör mig glad. Hennes fina blick för sorg och sorgarbete, tillsammans med hennes känslighet när det gäller att beskriva Utöya-traumat, gör mig ännu gladare. Och när det gäller själva gåtan hålls läsaren i ovisshet genom hela berättelsen ända till slutscenen; både vad gäller den bakomliggande orsaken till själva olyckan, men också hur den gått till. Och utan att avslöja för mycket, så kan jag säga att det sker många och stora vändningar i berättelsen som Anne Holt, med sin inkännande blick för människan, varsamt lotsar läsaren igenom.
Därför blir jag också lite besviken på slutscenen, trots att Anne Holt själv slänger in brasklappen att det är bara i film som förövaren bryter ihop och erkänner. Att samla alla inblandade i ett rum med en “detektiv” som förklarar hur allt ligger till, är ett alltför enkelt Agatha Christie-slut. Om än underhållande just när det gäller film.
Annika Koldenius 