Jag blir mer och mer förtjust i Lundströms bokradio, P1-programmet om böcker och läsning.
Särskilt gillar jag de där författarintervjuerna Marie Lundström gör, när hon åker dit författaren finns. De har alltid har något litet extra. Det kan vara någon liten händelse från platsen eller något ljud som gör att jag helt plötsligt befinner mig där, jag också. Bra radio, bra berättat!
Men ibland måste jag stänga av, som i veckans program, när det började handla om Marie Darrieussecqs nya bok Flickan i Clèves. Jag ska recensera den för Smålandsposten, nämligen, och vill inte höra något som kan ge mig en förförståelse för berättelsen. Jag vill göra min egen läsning och upptäcka själv.
Jag hann dock höra något om att någon räknat hur många gånger ordet ”kuk” förekom, och det var upprörande ofta, tydligen. ”Vad kul”, säger jag om det!
Annika Koldenius 
Håller verkligen med dig om Lundströms bokradio, älskar den. Det senaste jag såg var intervjun med Sofi Oksanen som jag tyckte var suverän. Jag har en fråga till dig, eftersom jag vet att du skrivit erotiska berättelser. Hur har du kommit över tröskeln som jag antar att du också hade inför att skriva erotik, eftersom du har barn? Jag har vuxna barn och barnbarn, och jag skulle verkligen vilja prova på att ta ut svängarna i erotikskrivande. Men jag vet inte hur jag ska våga? Vi har varit hyfsat öppna i vår familj när det gäller sex, t ex talade vi om för barnen (vuxna) när vi åkte på en veckoslutskurs i parerotik för några år sedan. När vi kom hem från den, väldigt lyckliga och glada, och försökte berätta, sa sonen: Inga detaljer, morsan! Som sagt, frågan är: hur tänker du?
Vilken bra fråga! Jag började ju skriva erotik när jag var 35 och mina barn var då fortfarande väldigt små (de är fortfarande inte särskilt stora) så det var absolut inget jag tänkte på då. Jag tänkte snarare ”vad ska mamma och pappa tycka?”, haha. 🙂 Men det är klart att om några år så börjar barnen komma in i tonåren och då får jag nog börja fundera på precis det du skriver och ha bra svar. Jag tänker nog så här (och det är något som kommer i nästa artikel i erotikserien på Kapitel 1): jag försöker skapa karaktärer som ligger rätt långt från mig själv och på så sätt inte göra det så privat. Det är trots allt fiktion och verkligen, verkligen inte ”nu berättar jag hur jag och min man/er pappa brukar göra”. Sen har jag alltid tyckt att erotik är något naturligt och en del av livet, så min tröskel var nog inte så hög från början. 🙂
Ping: Lamningstid och skrivfunderingar. | Katinkabloggen