”Hon sa att det stod i Krilon. Är det sant? Vad står de i de där böckerna egentligen? En hel mängd med samtal. Och att det är så viktigt med samtal.”
Samtalet är centralt i Gör mig levande igen. En kvinnlig samtalsgrupp som en replik till Eyvind Johnsons triologi om Krilon-gruppen. Då var den andra världskriget. Denna gång: kriget på Balkan.
I Gör mig levande igen finns kvinnor: Sigge skriver på en avhandling i litteratur, Kajan står med en insamlingsbössa för Bosniens kvinnor och barn, Ulla samlar in glasögon att skicka till Rumänien, Blenda sitter i en förort och lappar ihop ett antikt sidentyg, Sylvia letar efter kulturarvet under en källare i Gamla stan. Alla träffas de hos Oda, som samlar dem för att samtala.
Det är svårt att säga direkt vad Gör mig levande igen handlar om. De sju kvinnorna finns i en tid, där kriget på Balkan är fond, där främlingsfientligheten lurar, där vintern är mörk och aldrig tycks ta slut. Helt enkelt det Sverige som fanns i början på 90-talet. Vardagsrealismen bryts vid några tillfällen i drömska kapitel som ger ytterligare dimensioner till samhällskritiken. Det finns också en kriminalgåta som hjälper till att driva berättelsen framåt. En flicka som letar eftet sin försvunna syster.
Trots att det är kvinnors röster som hörs, vill jag ändå säga att det alltigenom inte enbart handlar om kvinnliga erfarenheter och berättelser. Kerstin Ekman tar tag i något mer allmängiltigt och djupare, så boken kan läsas av män också! Jag lovar!
Som jag förstått det hade Kerstin Ekman svårt att skriva den här boken. Läs mer om det här. Hon började på den, kom inte vidare, lade den åt sidan i några år innan hon tog tag i den igen. Hon har sagt i en intervju att den är ”nästan fem romaner i en och samma”.
Och Gör mig levande igen är inte en lättsam eller lättläst bok. Den krånglar sig. Det går inte heller att hitta några tänkvärda elle rillustrativa citat i den, för texten hänger ihop och meningarna kräver sitt sammanhang.
Men det är en bok som jag kan läsa om och om och om och hela tiden hitta nya saker i.
Annika Koldenius 
Hej!
Jag blev så glad när jag såg böckerna du valt! (vilka svåra val..) Jag har inte läst Zehs bok, men de andra tyckte jag också mycket om. Minns de vackra orden i Krauss bok, skrev av desamma du citerar. Ekman och Kjaerstad är särskilt starka läsminnen. Ekmans bok minns jag att det tog tid att komma in i men när jag väl var där – vilken läsupplevelse! Har du läst böckerna om Krilon? Jag gjorde det förtjust för ett par år sedan och tänkte då att jag måste läsa om Ekmans bok. Kjaerstads första del läste jag om på årets semester – och fortsatte med del 2 och 3. Jag hoppas du vågar göra detsamma, det är fascinerande läsning!