Glöm Lars Kepler och läs den riktiga Alexandra Coelho Ahndoril!
Stjärneborg är hennes debut, belönad med Katapultpriset, och den första i en triologi där vetenskapen, religionen och politiken undersökts och gestaltats. (De andra handlar om Heliga Birgitta – Birgitta och Katarina – och August Palm – Mäster.)
Egentligen gillar jag inte historiska romaner, men Stjärneborg… Språket! Framför allt språket! Musik, rytm! Köttig, kroppslig, smutsig och rå. Jag hade aldrig läst något sådant tidigare, visste inte att man kunde skriva prosa på det sättet. Så poetiskt, drömlikt. Jag har faktiskt till och med läst högt ur den i lokalradion: ”Polstjärna, regnstjärna, snöstjärna. Dödsstjärna. Det är så tyst hos er. Han gnuggar sina svidande ögon och en mängd ljuspunkter framträder innanför hans ögonlock: fröer av stjärnor, pollen av ljus.”
Stjärneborg handlar om Tycho Brahe. Om hans verk. Men också om den familj som kom i andra hand när vetenskapsmannen ville göra sig odödlig genom upptäckter; Kristin, livskamraten, modern till hans barn, men som han aldrig gifte sig med.
”Ptolemaios stjärnkatalog, tänker han, har tusentjugoåtta stjärnor. Tyge Brahes ska ha fler.”
Annika Koldenius 
Håller med dig. Hennes triologi är verkligen bra.