Sommarboktipset Historiska romaner: Stjärneborg av Alexandra Coelho Ahndoril

Sommarboktipsen i Sveriges Radio-programmet Picknick i P4 med mig och Morgan Larsson har pågått hela sommaren. Den 1 augusti tipsade vi om historiska romaner.

Det går att lyssna i efterhand. Boktipsen sänds på tisdagar. Scrolla fram till strax innan två timmar i programmet, typ 1.59, så hittar du rätt.

Stjärneborg är Alexandra Coelho Ahndorils debutroman och den första i en serie om tre böcker som genom tre historiska personer tar upp vetenskap, religion och politik. Den andra, Birgitta och Katarina, handlar om heliga Birgitta och den tredje, Mäster, om August Palm.

Stjärneborg handlar om Tycho Brahe. Stjärneborg är observatoriet på ön Ven, där han tittade på och försökte kartlägga stjärnhimlen. Det är 1500-tal och det är smutsigt och kallt. Men det handlar också om Tycho Brahes frilla, älskarinna, Kirsten, mor till hans barn, men som han aldrig kan gifta sig med eftersom hon tillhör underklassen och eftersom han skulle förlora sin vetenskapliga lön då.

Språket! Språket!  Är lysande, skimrande glasklart! Jag minns att jag var så fascinerad över att man kunde skriva på det här sättet; att det fanns en sådan här poetisk prosa, alldeles egen och så långt ifrån ett effektivt berättande. Meningar som kunde bestå av ett enda ord.

Stjärneborg handlar om ordning – att försöka få ordning. Men också rädslan av att bli bortglöm – att få skapa något! Det manliga! Sen är det kontrasten mellan det det vetenskapliga arbetet i observatoriet och bönderna – de underlydandes – slit, makt kontra maktlöshet, det skitiga, det smutsiga, jorden, rovorna, sorgen, smärtan – det finns en kort, men obehaglig våldtäktsscen som symboliserar Tycho Brahes makt över folket på ön. För Tycho Brahe är en tyrann som bestraffar bönder och bonddöttrar – han äger dem verkligen!

Morgan Larsson tipsade om Frans G. Bengtssons Röde orm.

Ska du bara läsa en bok, så ska du läsa: 5. Stjärneborg av Alexandra Coelho Ahndoril

Glöm Lars Kepler och läs den riktiga Alexandra Coelho Ahndoril!

Stjärneborg är hennes debut, belönad med Katapultpriset, och den första i en triologi där vetenskapen, religionen och politiken undersökts och gestaltats. (De andra handlar om Heliga Birgitta – Birgitta och Katarina – och August Palm – Mäster.)

Egentligen gillar jag inte historiska romaner, men Stjärneborg… Språket! Framför allt språket! Musik, rytm! Köttig, kroppslig, smutsig och rå. Jag hade aldrig läst något sådant tidigare, visste inte att man kunde skriva prosa på det sättet. Så poetiskt, drömlikt. Jag har faktiskt till och med läst högt ur den i lokalradion: ”Polstjärna, regnstjärna, snöstjärna. Dödsstjärna. Det är så tyst hos er. Han gnuggar sina svidande ögon och en mängd ljuspunkter framträder innanför hans ögonlock: fröer av stjärnor, pollen av ljus.”

Stjärneborg handlar om Tycho Brahe. Om hans verk. Men också om den familj som kom i andra hand när vetenskapsmannen ville göra sig odödlig genom upptäckter; Kristin, livskamraten, modern till hans barn, men som han aldrig gifte sig med.

”Ptolemaios stjärnkatalog, tänker han, har tusentjugoåtta stjärnor. Tyge Brahes ska ha fler.”

Omläsning förnöjer – Läsutmaning 2012

”Det är minuterna innan. Jag ruskar lite på axlarna, vickar på huvudet, gör några jämfotahopp. Men än är det inte dags att sätta fötterna i startblocken.”

Nä, jag ber om ursäkt för sportliknelserna. Jag kanske borde skriva såhär:

”Det är dagarna innan. Jag tänjer lite på fingrarna, rynkar bekymrat på näsan, rättar till kuddarna bakom ryggen. Men än är det inte dags att slå upp de första sidorna.”

Men starten har inte börjat än. Jag ska lämna in vårens första recension om en dryg vecka, den 22 januari.

Så vad ska jag göra innan vårens start? Innan det är dags att sätta blyertspennan i marginalen på recensionsexen? Innan jag ska formulera mina tankar om den nya litteraturen?

Jag har funderat på böcker jag skulle vilja läsa om. Gamla böcker som kontrast till de nya som komma skall. Jag har gått och gluttat i min bokhylla, känt på böckerna, smygbläddrat lite mellan sidorna, läst några ord här och där, längtat efter det bekanta, det som jag älskar. Om jag ska ha någon läsutmaning under 2012, så ska det vara att mellan recensionsläsandet återvända till böcker jag tycker mycket om. För tryggheten i det bekanta. Precis som det finns vänner som jag borde åka och hälsa på varje år, så finns det böcker jag borde läsa om varje år. För även om böckerna står där i bokhyllan, även om vännerna finns där på Facebook, så räcker det inte med att ses då och då med enbart några välformulerade rader. Det är hela samtalet jag vill åt! Hela läsupplevelsen! Jag vill ha hela himmelska Stjärneborg, återuppväckas av Gör mig levande igen, läsa varje ledsam rad av Doktor Glas och återigen förföras av Förföraren.

Omväxling förnöjer inte alltid, men omläsning gör!