Att läsa 1Q84 Tredje boken är att läsa om absolut ingenting.
I flera hundra sidor. Kapitel efter kapitel.
Jag kan inte minnas att jag läst en bok som handlat om så lite, jag kan inte minnas att en bok tidigare lämnat mig med ett så stort ”jaha, blev det bara så här?” stint stirrandes i ögonen.
Nej, jag kunde verkligen nöjt mig med att läsa de sista tre kapitlen för att få reda på hur det går – ett lyckligt slut i kärnfamiljsanda.
Ridå!
Jag som tyckte att karaktären Aomame var så himla cool i första och andra boken! Så här skrev jag om Aomame då, när de två första böckerna kom:
”Jag har en ny hjältinna! Hon heter Aomame och är en av huvudkaraktärerna i Haruki Murakamis 1Q84. Aomame är en kontrakt killer, en kvinna som på uppdrag mördar män som misshandlar sina fruar. Hon lever ensam, och när hon är sugen på sex så raggar hon män på krogen för ett one-night. Hon gillar män som börjat tappa håret, för även om de är lite äldre, så är de bättre på att ge orgasmer… Hon är urstark, muskulös, smidig, vältränad… Åh, jag gillar henne verkligen!
Parallellt med Aomames historia berättas historien om Tengo, som skriver om och bearbetar en magisk berättelse kallad ”Luftpuppan”, nedskriven av en 17-årig flicka, Fukaeri. Berättelsen blir en roman som vinner ett debutantpris, men hur sann är berättelsen egentligen? Och lagom till att boken kommer ut, så försvinner flickan.
Och berättelserna om Tengo och Aomame kommer att flätas samman, för de har beröringspunkter med varandra.
Frågan är ju bara hur och när?”
Jo, det vet jag svaret på nu, tackar som frågar.
Och det är trist.
Allt detta besvär för att bilda familj. Som om den heterosexuella kärleken – mamma-pappa-barn-leken – är svaret på all världens bekymmer. Nej, jag hade hellre sett romansviten oavslutad så Aomame kunnat fortsätta lönnmörda elaka makar och Tengo fått fortsätta undervisa i matematik.
Lyckliga slut kanske helt enkelt inte ger mig en lycklig läsupplevelse.
Andra recensenter om 1Q84 Tredje boken:
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet
Expressen
Aftonbladet
Göteborgs-Posten
Annika Koldenius 
Nej, så trist! Jag såg verkligen fram emot att läsa serien. Jag gillar verkligen Murakami. Läge att stryka från julklappslistan då?
Det är ju kul att ha hela serien i bokhyllan förståss. Men…