Etikettarkiv: 1Q84

Nu boktipsar jag i P4 Sommar i år igen!

Nu är det dags att sommarboktipsa i P4 Sommar Väst igen. Varje tisdag strax efter kl 12 så tipsar jag om böcker på olika teman från och med idag och 8 veckor framåt.

Det börjar nästan bli en liten tradition att jag boktipsar i P4 Sommar. Men skillnaden i år är att jag boktipsar ensam – Morgan Larsson inte är med.

De första fyra veckorna är Sarit Monastyrski programledare och de sista fyra är Linn Ohlsson programledare.

Hoppas att ni hänger med och lyssnar! Antingen direkt via webben eller mobilappen, eller i efterhand på webben. Och jag lovar att lägga ut en lista på boktipsen på bloggen i slutet av sommaren.

Här är hemsidan. (Som av någon anledning i år heter ”Förmiddag i P4 Göteborg”.)

Linn Ohlsson, jag och Sarit Monastyrski utanför radiostudion i Göteborg.

Annika boktipsar 2015

Lämna en kommentar

Under Boktipset

Bespara mig dessa ”lyckliga slut”, tack!

”Nej, nej, nej!”, tänker jag när Mr Crawley äntligen går ner på knä och friar till Lady Mary i Downton Abbey Christmas Special och historien får sitt lyckliga slut.
”Nej, nej, nej”, tänker jag när Tengo och Aomame äntligen får varandra och hand-i-hand lämnar den farliga 1Q84-världen på motorvägen i Tredje boken.

Dessa tindrande ögon, dessa förhoppningar om att livet från och med nu ska bli just ”lyckligt”.

Åh, vad jag ogillar så kallade ”lyckliga slut”.

Hela spänningen med Downton Abbey bygger på en längtan efter en lycka som kanske aldrig kommer att bli! På ett ”Hur ska det gå?” Att Mary och Matthew ska längta efter, men aldrig få, varandra. Samma gäller i 1Q84. Till en början ligger spänningen i om Tengo och Aomame kommer att klara sina uppdrag. Aomame är en cool brud, en contract killer med ett tomt hjärta, Tengo en ensam matematiklärare som skriver och hamnar en en litterär cirkus. Så smyger kärlekshistorien in och blir allt mer bärande – kommer de få varandra? Är det ens möjligt att de hittar varandra? Dessa dramaturiska hinder får tittaren och läsaren att leva i ovisshet, att vilja se nästa avsnitt, läsa nästa kapitel, för att få veta vad som händer. Kommer de att bli lyckliga? Kommer de klara sig? Inte i det här avsnittet eller kapitlet heller får jag veta. Då måste jag ju fortsätta!

Och sedan – är allt över!

Kan jag inte få slippa dessa ”lyckliga slut”? Snälla? För vad är det som händer när lyckan uppnåtts, när de unga tu äntligen fått varandra? Vilken slags lycka är det som eftersträvas? Jo, den heterosexuella familjelyckan! Kvinnans enda lycka inom hemmets väggar, kvinnan som maka och därefter mor. Mannens enda lycka som fri familjeförsörjare och patriark.

Okej, Downton Abbey utspelar sig för nästan 100 år sedan. Det var inte så mycket tu tal om att kvinnans uppgift då var att bli mor, maka och se ”kvinnlig” ut. Därför tänker jag extra mycket ”Nej, nej, nej!” när jag läser Haruki Murakamis 1Q84 Tredje boken, när Tengo och Aomame äntligen får varandra och också den blir en historia där det lyckliga slutet finns i den heterosexuella familjen, med mamma, pappa och barn. Inte mycket har då ändrats på 100 år.

Lady Mary var innan Matthew uppenbarade sig en cool bitch, med vass tunga, galet stort självförtroende och så mycket på jakt efter lust och spänning så att hon omfamnade en turkisk yngling i en tid då hela familjens ställning kunde äventyras av något sådant. Och ändå sitter många tittare och gråter när Matthew äntligen går ner på knä framför henne, äntligen friar ”på riktigt”. Aomames hela coola contract killer-identitet – med snabb och smidig kropp, med jakten på orgasmen bland äldre herrar på små hotellrum, med vänskapen till andra kvinnor som de viktigaste relationenerna – den försvinner helt när hon genom en obefläckad avlelse blir gravid och börjar längta efter Tengo. Då blir det enda viktiga att hitta Tengo och att förenas med honom i en lycklig kärnfamilj.

Ge mig ett annat slags lyckligt slut!
Ge mig en annan slags lycka än den heteronormativa kärnfamiljens, tack!

Det måste finnas alternativa sätt att få leva lyckligt i våra samtida berättelser!

 

1 kommentar

Under Berättelser, Vetenskapligt

Recension: 1Q84 Tredje boken av Haruki Murakami

Att läsa 1Q84 Tredje boken är att läsa om absolut ingenting.
I flera hundra sidor. Kapitel efter kapitel.
Jag kan inte minnas att jag läst en bok som handlat om så lite, jag kan inte minnas att en bok tidigare lämnat mig med ett så stort ”jaha, blev det bara så här?” stint stirrandes i ögonen.
Nej, jag kunde verkligen nöjt mig med att läsa de sista tre kapitlen för att få reda på hur det går – ett lyckligt slut i kärnfamiljsanda.

Ridå!

Jag som tyckte att karaktären Aomame var så himla cool i första och andra boken! Så här skrev jag om Aomame då, när de två första böckerna kom:

”Jag har en ny hjältinna! Hon heter Aomame och är en av huvudkaraktärerna i Haruki Murakamis 1Q84. Aomame är en kontrakt killer, en kvinna som på uppdrag mördar män som misshandlar sina fruar. Hon lever ensam, och när hon är sugen på sex så raggar hon män på krogen för ett one-night. Hon gillar män som börjat tappa håret, för även om de är lite äldre, så är de bättre på att ge orgasmer… Hon är urstark, muskulös, smidig, vältränad… Åh, jag gillar henne verkligen!
Parallellt med Aomames historia berättas historien om Tengo, som skriver om och bearbetar en magisk berättelse kallad ”Luftpuppan”, nedskriven av en 17-årig flicka, Fukaeri. Berättelsen blir en roman som vinner ett debutantpris, men hur sann är berättelsen egentligen? Och lagom till att boken kommer ut, så försvinner flickan.
Och berättelserna om Tengo och Aomame kommer att flätas samman, för de har beröringspunkter med varandra.
Frågan är ju bara hur och när?”

Jo, det vet jag svaret på nu, tackar som frågar.
Och det är trist.
Allt detta besvär för att bilda familj. Som om den heterosexuella kärleken – mamma-pappa-barn-leken – är svaret på all världens bekymmer. Nej, jag hade hellre sett romansviten oavslutad så Aomame kunnat fortsätta lönnmörda elaka makar och Tengo fått fortsätta undervisa i matematik.

Lyckliga slut kanske helt enkelt inte ger mig en lycklig läsupplevelse.

Andra recensenter om 1Q84 Tredje boken:

Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet
Expressen

Aftonbladet
Göteborgs-Posten

2 kommentarer

Under Recensioner