Recensionen också publicerad i Borås Tidning 24 augusti 2018.
”Syskonen” är Tessa Hadleys första roman på svenska, men förhoppningsvis inte den sista. Annika Koldenius läser en roman full av avlägset sommarliv, där det magiska händer i barnens berättelser.
Det är en väl använd kliché i berättarsammanhang: Fyra syskon ska med sina familjer semestra ihop i släktens sommarhus. Det är kanske sista gången, huset är i behov av modernisering, men det finns inga pengar att göra förbättringar. Roland byter fruar hela tiden, och nu har han med sig sin nya fru Pilar; Alice och Harriet är både man- och barnlösa; Fran har två barn med musikern Jeff, som ”glömt bort” semestern och är ute på turné.
Tessa Hadley gör dock något alldeles eget av klichén. Hon fyller sina gestalter med så mycket liv och rörelse att jag finner mig själv alldeles uppslukad i de vardagliga bestyr och familjeträtor som det lättjefulla sommarlivet innehåller.
Tessa Hadley har verkligen en förmåga att levandegöra sina gestalter så att läsaren tror på dem. Hon gestaltar de fyra syskonen utmärkt, med återblickar till det förflutna, men hon gör något alldeles extra av barnens berättelser. Här finns det verkligt magiska gestaltat i det gränsland av framåtrörelse som finns mellan barndom och vuxenblivande, men också i det verklighetsglapp som ett avlägset sommarhus utan internettäckning kan ge, där de vuxna verkar vara på semester också från föräldraskapet.
Mellan Rolands dotter Molly och Alice bonusson Kasim växer tonårens erotiska nyfikenhet och de gör Frans barn, 9-åriga Ivy och 6-åriga Arthur, till sina förtrogna i sina utflykter. Särskilt porträttet av Ivy, brådmogen och fantasifull, är min absolut största behållning med ”Syskonen”.
Annika Koldenius 