Etikettarkiv: Varg Gyllander

Recension: Ingen jord den andra lik av Varg Gyllander

Jag har alltid gillat Varg Gyllanders deckare. Det är precis som Mari Jungstedt eller Camilla Läckberg: det är bra historier, lättsmält, tar några timmar att läsa – ungefär som att se på en amerikansk actionfilm, ren och skär underhållning.

Ingen jord den andra lik är Gyllanders fjärde bok om kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin. En skalle hittas på en arkeologisk utgrävning. Men det visar sig att skallen inte är mer än några årtionden gammal. Vem kan den ha tillhört? Har ett mord begåtts? Samtidigt så brinner en skola ner i ett miljonprogramsområde, men polis och brandmän blir attackerade av de som bor där.

Det är ett beprövat koncept. Lite samtidsfrågor, lite relationsdrama, lite parallellberättelser i dåtid som har betydelse för nuet. Och jag är faktiskt mer förtjust i denhär historien än någon av de andra i serien (jag gillade den första Somliga linor brister riktigt bra också), även om det är lite väl många slumpartade möten, tillfälligheter och gudomliga polisiära insikter som löser gåtan med vem som gjorde vad. Men jag kan köpa det, för det är så det måste vara i den här genren. Och upplösningen är så oväntad att jag mer blir glatt överraskad än suckar.

En sak som jag gillar med Gyllander, och jag vet att jag skrivit om det i tidigare recensioner, är att hans deckare är lite sexiga. Karaktärerna ligger faktiskt med varandra, raggar upp varandra, längtar efter varandra. Det finns något desperat vackert mellan raderna, en känsla av någon slags rå hetta och längtan som jag varken hittar hos Läckberg, Jungstedt eller för den delen Rudberg. Där är det mer familjeromantiskt eller svalt elegant. Människobeskrivningarna är verkligen Varg Gyllanders styrka. Personerna känns levande och verkliga.

Några invändningar dock. Jag tycker Varg Gyllander ibland hastar iväg lite för fort över vissa scener, det blir lite väl effektivt och ibland skulle prosan må bra av att vara lite fylligare, bara lite mer broderad. Miljöbeskrivningarna är lite snåla, jag känner inte riktigt att jag är på platsen där det händer. Jag vill också ha ännu mer fokus på det kriminaltekniska arbetet. Kan jag få det nästa gång, tack?

Lämna en kommentar

Under Deckare/Spänning, Svenska författare

Vårens böcker – en gäspning!

Jag kryssade på gammalt hederligt sätt: med pennan i högsta hugg vid matbordet med en kaffekopp bredvid och ungarna stojande runt omkring.

Men jag blev inte så upphetsad av Vårens böcker – den stora katalogen från Svensk Bokhandel.

I höstas var listan så lång att jag satt en halv dag med att försöka stryka ner till tio titlar per lista.
Till denna vår fick jag knappt ihop tio titlar alls…
Kanske har jag blivit bokblasé?
Men jag tror inte det.

Jag tycker att det är en svag roman-vår. (Förra året (och hösten) var i och för sig exceptionellt.)
Visserligen släpper både Åsa Larsson och Varg Gyllander nya deckare. Visserligen finns det många roliga debutanter som Pernilla Alm och Manne Fagerlind, som ni kan följa här på Debutantbloggen.
Men jag saknar många stora namn – namn där man vet vad man får… Jo, jag vet att Brett Easton Ellis Imperial Bedrooms kommer på svenska i år, men jag är inte någon fan av honom.

Fackböckerna bjöd på lite fler vill-ha-upplevelser. Bland annat med fina böcker om filmregissörer, som Emir Kusturica, och andra konstnärskap som Helene Schjerfbecks och Karin Broos. Men de kvalade ändå inte in på min topp-tio.

Snart berättar jag vilka tio skönlitterära böcker och vilka tio facklitterära böcker jag vill läsa våren 2012 – två topplistor på de titlar som väckt mitt intresse i vårens katalog.

Topplistorna presenteras senare i veckan.

Och om jag har missat någon väsentlig titel, vg meddela mig.

2 kommentarer

Under Bokbranschen, Debutanter, Deckare/Spänning

Deckarsommaren börjar med Varg Gyllander!

Igår läste jag min första sommardeckare! Det var det enda rätta igår kväll, när suget efter sträckläsning och mord bolmade runt i magen.  Lättläst, klart på en kväll! Ungefär som att se en amerikansk actionfilm – man vet vad man får och det är det man längtar efter just då. Och så lite godis till det.

Så – jag lade Sara Lidmans vackra och strama norrlandsprosa åt sidan, letade i bokhyllan och hittade Varg Gyllanders senaste deckare Det som ligger på botten.  Behändig och effektiv journalistprosa, lite drygt  300 sidor lättläst med dubbelt radavstånd. Ja Tack!

Det som ligger på botten är Varg Gyllanders tredje deckare. Jag har läst de föregående två, så jag visste vad som väntade. Jag blev inte besiken, inte alls. Alla ingredienser finns där. Sträckläsning: check. Klar på tre timmar: check. Flera mord: check. Överraskningar: check. Parallellhistorier: check. Ensamma, ledsna poliser: check. Sura polischefer: check. Kärleksscener: che… Eeeeh, vänta nu!

Kärleksscener i en polisdeckare? Två människor som ligger nakna bredvid varandra i en säng och gör saker med varandra… Nej, det är nog inte vad jag hade förväntat mig i en Varg-deckare. Men det är fint på något sätt. Mänskligt med längtan efter närhet när man är ensam. Och det är verkligen fint beskrivet, även om det bara är på några få rader. Mer sånt!

Jag gillar Varg Gyllanders deckare ungefär av samma anledning som jag gillar Mari Jungstedts deckare: jag gillar huvudpersonerna; jag gillar de, till synes enkla, mordgåtorna som får dig att fundera vem som ”gjort det”; det är sträckläsning; det är lättläst, effektiv journalistprosa som funkar; det är några samhällsproblem i varje bok. I Det som vilar på botten berörs både vapensmuggling, bristen på demokrati i Iran och gerillakrigen i Latinamerika. Och morden är inte hemskare än att det funkar att äta lite lördagsgodis till…

Jag är nöjd.

2 kommentarer

Under Deckare/Spänning, Recensioner, Svenska författare