Hurra! Filmen jag jobbat med är antagen till Göteborgs Internationella Filmfestival!

Äntligen får jag berätta!

Filmen som jag manusbearbetat och klippt om under hösten – Nu är det dokumenterat – har blivit antagen till Göteborgs Internationella Filmfestival, med premiär 26 januari 2013.

Det är fantastiskt roligt. Men inte så konstigt. För det är ett fantastisk filmmaterial. Och det har varit fantastisk roligt att få arbeta med och vidareutveckla ett så bra innehåll.  (Mycket fantastiskt här, men det är verkligen helt fantastiskt.)

Regissörerna Anders och Jonas Teglund har filmat två av sina äldre släktingar, Bertil och Signild Månsson, och följt dem på deras årliga sommarresa från Svenstavik till Ryssbält.

Bertil har under hela sitt 86-åriga liv fört noggranna dokumentationer av vardagen – dagboksanteckningar, stillbilder, super-8 och VHS.  Det finns ett enormt material. Första gången Bertil gjorde resan på de 80 milen mellan jämtländska Svenstavik och genom Lappland till Ryssbält utanför Luleå, var för att fria till Signild. Och under alla år sedan dess har de varje sommar rest upp till sitt semesterparadis i hennes hemby.  Nu är det dokumenterat är en berättelse om tidens gång och vad som händer när man försöker dokumentera tillvaron.

Musiken är också jättebra med originalmusik av Björn Olsson.

Gå och se!

Läs Po Tidholms bok om Norrland tycker Göran Greider och det tycker jag också

Jag läste ett första utkast till Po Tidholms reportagebok om Norrland redan i maj. Jag har faktiskt varit med diskuterat vilka av Po Tidholms alla reportage och essäer som skulle finnas med i boken, eftersom jag jobbat lite med marknadföringen av boken när jag var pressansvarig på Teg Publishing. Därför har jag inte velat prata så mycket om boken här på bloggen. Jag har velat skilja på rollen som kritiker och rollen som pressansvarig.

Men jag har länge vetat att boken är exceptionellt bra och att Po Tidholm är en lysande stilist. Och nu har den också fått en jättefin recension av Göran Greider i dagens DN Kultur.

Läs den här.

Och för er som tycker att en reportagebok om Norrland kanske inte låter så sexigt. Jo, det är det. För det handlar om nutid och dåtid, det handlar om oss som kultur- och konsumtionsvarelser. Norrland ger perspektiv på Sverige.

Hurra! Hurra! Gjorde ju bästaste bokfynd någonsin i Stockholm

Jo. Jag gjorde ju mitt bästa bokfynd någonsin när jag var i Stockholm igår!
För när mötet med Teg Publishing var slut och vi släntrade ut från Rival på Mariatorget på väg mot T-banenedgången och hemresa för mig, och förortsresa för Teg, så gick vi förbi ett antikvariat. (Det som ligger där på hörnan precis bredvid Rival.) Och bara lite i ögonvrån ser jag på bokstället på trottoaren en liten porslinsapa som ser mycket bekant ut.

Och jag reagerade precis som när jag såg Kyckling med plommon – handen är på något egendomligt sätt snabbare än hjärnan. Nästan innan jag förstått vad det var för bok, så hade jag greppat den, sagt till Anders och Jonas: ”väntajagskahadenhär!” och stegat in i den lilla butiken.

Det var en av mina favoritböcker.

En som jag bara hade i sliten pocketutgåva, men som jag nu också hade i handen i ett inbundet exemplar:

Gör mig levande igen av Kerstin Ekman.

Alltså! Som jag har letat! Jag har knappt vågat titta på den nu när jag har kommit hem, för jag tror inte att det är riktigt på riktigt. Men. Bevisligen. Den ligger där på skrivbordet. Jag ser den i ögonvrån när jag skriver detta just nu.

Och visst. Jag kan fundera återigen på det där med att äga. Böcker. Men det finns ett så bestående värde i berättelserna mellan pärmarna att jag får helt enkelt acceptera:

Jag vill äga.

Särskilt fina inbundna exemplar av gamla favoritböcker.

Att resa med Ulysses – Det funkar!

Det funkar att läsa Ulysses på tåget!
På vägen upp till Stockholm läste jag 126 sidor. Nu sitter jag på väg hem till Borås igen, har läst 20 sidor till och har drygt två och en halv timmes restid kvar.

Ulysses är en mycket särskild läsupplevelse. Jag kan fortfarande efter 140 sidor inte riktigt säga vad den handlar om. Den är ordrik, snarare än händelserik hittills. En vän tipsade om Olof Lagercrantz bok ”Att finnas till” som tydligen ska fungera som en slags vägledning. Jag är också sugen på att läsa Erik Anderssons bok om översättningsarbetet.

Annars var Stockholmsresan mycket givande. Jag hade först ett långt möte med Teg Publishing kring en bok som kommer att släppas i höst, där jag idag för första gången fick träffa författaren. Och därefter diskuterade vi en dokumentärfilm som jag ska slutföra klippningsarbetet på. Så ja, nu är jag lite mör i huvudet.

Vad bättre då än att dyka ner i skitiga gator i Dublin? Du dyra dyiga Dublin!