Etikettarkiv: Tarmo Rissanen

Recension: Evigheten, syster av Tarmo Rissanen

Recensionen också publicerad i Borås Tidning 5 oktober 2012.

Evigheten, syster är en dystopi där allt det sorgsna och fula göms undan i lager på lager av glitter, glamour, paljetter, konfetti; där människans mänsklighet inte får plats. Evigheten, syster utspelar sig i Felicia – ett framtida samhälle där allt handlar om yta och renhet. Där finns färgade Neptunushimlar, iriskontroller, hushållsrobotar och ett land med ett medvetande – iPsyke. Där bor Henrik och hans mamma i ett hus där de går omkring och klipper bilder ur tidningar.

Det finns dock sprickor i glamourens yta, och det är också där svärtan rinner igenom och blir synlig. Dels är det Henriks minnen av sexuella övergrepp, dels är det när Vargpojken kommer på hemliga besök till Henrik och deras kukar gnuggar sig mot varandra och sperman smetas ut på lakanen. Det är Evigheten, systers starkaste scener. Kanske också för att de blir en så stark kontrast till den övriga renheten.

Evigheten, syster är en mycket ojämn debut av Tarmo Rissanen. Det är en intressant tankekonstruktion som blivit en ofärdig berättelse, full av luckor som inte ens den säkraste läsare kan fylla i. Det våldsamt upphackade språket och de konstruerade poetiska bilderna blir snarare ett litterärt poserande och står i vägen för att berättelsen ska komma fram. Vissa partier lyser dock och det är just scenerna med Vargpojken – där är språket i synk med berättelsen, samt de få scener som faktiskt liknar en traditionell berättelse, med hela meningar och vanlig dialog.

Jag blir sorgsen av att läsa Evigheten, syster. Henrik och hans mamma möter knappt några andra människor, de är ensamma, inneslutna i sin egen glamour och ett tag får jag för mig att det handlar om att leva med en mamma med ett psykiskt funktionshinder, en mamma som för att kunna överleva skapat ett eget universum full av vacker yta, och som bara förmår att besöka verkligheten utanför i korta stunder. Eller så är det en science fiction-roman om ensamhet. Eller så är den bara konstig. Jag vet inte.

Lämna en kommentar

Under Debutanter, Recensioner, Svenska författare

Mina nästa fyra recensionsböcker för Borås Tidning är dessa:

Så nu vet jag vad jag ska läsa i helgen. Jag läste ju ut Karolina Ramqvists Alltings början igår och har sedan dess befunnit mig i ett slags läsvakuum, bara väntat.

Men. Good things come to those who wait. För september är verkligen en recensionsmånad som heter duga. Fyra böcker ska jag recensera för Borås Tidning innan bokmässan drar igång – tre av dem kom med bud idag på eftermiddagen, den fjärde kommer med snigelpost nästa vecka.

Jag ska dels recensera en debutant från Modernista som heter Tarmo Rissanen. (Det verkar vara en helt urflippad historia.) Det är alltid kul att läsa debutanter. Också med tanke på att Borås Tidning har sitt debutantpris.

Sedan är det tre mycket mer etablerade författare: svenskarna Nina Lekander, Hans Gunnarsson och danskan Helle Helle som kommer med nya böcker i september. Det var den trion som kom med bud idag:

20120907-162317.jpg

Lämna en kommentar

Under Bokbranschen, Läsande, Svenska författare