Jo. Jag gjorde ju mitt bästa bokfynd någonsin när jag var i Stockholm igår!
För när mötet med Teg Publishing var slut och vi släntrade ut från Rival på Mariatorget på väg mot T-banenedgången och hemresa för mig, och förortsresa för Teg, så gick vi förbi ett antikvariat. (Det som ligger där på hörnan precis bredvid Rival.) Och bara lite i ögonvrån ser jag på bokstället på trottoaren en liten porslinsapa som ser mycket bekant ut.
Och jag reagerade precis som när jag såg Kyckling med plommon – handen är på något egendomligt sätt snabbare än hjärnan. Nästan innan jag förstått vad det var för bok, så hade jag greppat den, sagt till Anders och Jonas: ”väntajagskahadenhär!” och stegat in i den lilla butiken.
Det var en av mina favoritböcker.
En som jag bara hade i sliten pocketutgåva, men som jag nu också hade i handen i ett inbundet exemplar:
Gör mig levande igen av Kerstin Ekman.
Alltså! Som jag har letat! Jag har knappt vågat titta på den nu när jag har kommit hem, för jag tror inte att det är riktigt på riktigt. Men. Bevisligen. Den ligger där på skrivbordet. Jag ser den i ögonvrån när jag skriver detta just nu.
Och visst. Jag kan fundera återigen på det där med att äga. Böcker. Men det finns ett så bestående värde i berättelserna mellan pärmarna att jag får helt enkelt acceptera:
Jag vill äga.
Särskilt fina inbundna exemplar av gamla favoritböcker.
Annika Koldenius 