Först Stina Aronson, därefter Sara Lidman

Stina Aronsons novelltexter i Sång till Polstjärnan har krupit in i mig och jag sitter och huttrar trots att det är 22 grader ute idag. Novellerna utspelar sig i ett odefinerat Norrland – antingen ute på vinterfjället, i småstugor eller inne på ett sanatorium. Det är kallt, bistert, ordfattigt, men ändå inte utan en ordlös kärlek till sin nästa eller till det där sällsamma ögonblicket av ro och vetskap – jag finns här och nu, bara här och nu. Trots att livet är svårt.

Sång till Polstjärnan gavs ut 1948. Språket är fantastiskt. Slitsamt och nära. Och novellerna berättar om en tid som inte längre finns. Om smuts, om fattigdom, om den livsviktiga tilliten till sin nästa – att vara beroende av varandra för att leva och överleva. Om vänskap, och om ensamhet när man är lite eljest. Den är naken, utan att vara sexuell. Jag gillar den mycket!

Stina Aronson var första författaren i min Boktolva för 2011. Nu ska jag fortsätta min Boktolva med ännu en Norrlandsförfattare: Sara Lidman och Bära mistel. Sara Lidman influerades av Stina Aronson, så jag hoppas på ett lika kargt, norrländskt och språkligt nära berättande.

Bära mistel beskrivs som en Norrländsk roadmovie. Fast en roadmovie… Så kan det väl inte heta om en bok? En road-book, kanske? Nä, det finns nog inget bra ord för roadmovie, fast i bokform?

Ska vi hitta på något?

2011 års Boktolva är klar!

Nu har jag bestämt vilka böcker som ska ingå i min Boktolva. det har inte varit ett särskilt hårt jobb att välja ut dem, nej inte alls. Det har faktiskt varit ett rent nöje att gå och välja och vraka. Jag har stått i min egen bokhylla och kollat. Jag har gått på biblioteket och kollat. Och jag har stått hemma hos en god vän och kollat. Ett rent överflödsnöje, verkligen. Och på heder och samvete så lovar jag nu att:

1. läsa något av dessa nedan nämnda författare under 2011.

2. verkligen läsa hela boken, även om den är jättetråkig och skittrist och obegriplig och alltför lång och ointressant. Jag ska verkligen ge den en chans hela vägen.

Så.

Här är listan:

1. Mare Kandre.

2. Doris Lessing.

3. Elfride Jelinek.

4. Thomas Bernhard.

5. Sara Lidman.

6. Thomas Pynchon.

7. Brett Easton Ellis.

8. Sarah Waters.

9. Stina Aronson.

10. Clarice Lispector.

11. Kazuo Ishiguro.

12. Kristian Petri

När jag ser närmre på listan, så ser jag att den innehåller ett rätt trevlig blandning av kvinnor och män, svenska och utländska, gamla och samtida. Förvisso en viss övervikt av västerländskt. Men ändå.

Jag är rätt nöjd just nu.

Och nu: läsfåtöljen!