Etikettarkiv: Sami Said

De nominerade till Borås Tidnings Debutantpris har anlänt till Borås (medan jag övar på prismotiveringar)!

Medan fyra de nominerade till Borås Tidnings Debutantpris har anlänt till Borås, så sitter jag och övar på prismotiveringarna till vinnarna i Lilla Debutantpriset:

”Tredje pris i Lilla Debutantpriset går till ________ för en ________ som får läsaren att ________. ”  Något sånt kanske det kommer att låta ikväll ungefär klockan 18.40 på Kulturhuset i Borås.

Jag tänker att jag ska kunna motiveringarna utantill. Men det kommer nog inte bli så. Bäst att ha fusklappar. (Eller Cue Cards som det heter i TV-branschen.)

Jag vet ju vem som vinner Lilla Debutantpriset, eftersom jag är en av jurymedlemmarna.
Vem som vinner ”stora” debutantpriset kan jag inte ens gissa. Jag har ju min favorit, eftersom jag utnämnde Hindenburg till årets bästa bok 2012, långt innan Susanna Lundin avslöjats som nominerad.

Men om juryn tycker samma som jag?
Det får vi se ikväll.

bt.se finns intervjuer med alla nominerade: Susanna Lundin, Sami Said, Katarina Fägerskiöld, Lyra Ekström Lindbäck och Elisabeth Berchtold.

Det är gratis att gå på Debutantprisgalan! Det börjar 18.30 på Kulturhuset i Borås, så KOM!
Och den som inte kan komma till Borås kan följa galan via webb-tv på bt.se!

 

Lämna en kommentar

Under Årets bästa böcker 2012, Debutanter, Länktips, Svenska författare

Årets bästa böcker 2012: 6. Väldigt sällan fin av Sami Said

Väldigt sällan fin är en berättelse om tillhörighet och om ursprung, berättat inte med sentimentalitet, utan snarare med en vetenskaplig nyfikenhet. Nyblivna studenten Noha flyttar till Linköping för att plugga och måste därför bo i studentkorridor. Men eftersom han har sitt ursprung i Eritrea, så är han uppfostrad med en skepsis till allt som är sekulärt och svenskt.

Noha har därför nogranna strategier för att undvika att vara tillsammans med och prata med andra människor. Som att laga sin mat på natten, när korridorsköket är tomt. Det hindrar dock inte till exempel Anna från att vilja vara hans flickvän, eller kursaren Fredrik från att vilja konvertera till islam och vara hans vän. Det är dråpligt roligt ibland. Oändligt sorgligt ibland.

Vid första anblick handlar Väldigt sällan fin om kulturkrockar och fördomar. Men trots de många strategierna Noha har för att få vara ifred, så finns det en sorg i Nohas ensamhet: sorgen över att inte passa in någonstans. Egentligen har det inte alls med etnisk tillhörighet att göra, utan mer om en individ som inte förstår hur resten av världen fungerar, som inte tror sig behöva något av andra människor och som verkar se allt som händer omkring honom med barnets förvåning. Men långsamt så tränger sig omvärlden på.

Vissa författare har språket i sin hand. Sami Said är en av dem. Inte så att prosan är vindlande, poetisk och blommig, utan språket gestaltar berättelsen precis som den är. Sami Saids språk är så exakt, så ledigt, så torrt, att jag kliver in i boken utan motstånd och stannar där, i den verklighet som Sami Said bygger upp. Makalöst skickligt av en debutant.

20121210-094142.jpg

2 kommentarer

Under Årets bästa böcker 2012, Debutanter, Recensioner, Svenska författare