Recension: Alltid du av Pernilla Alm

Jag är så glad att jag kan skriva det här: Alltid du är en perfekt chick-lit-relations-roman. Jag är glad att jag kan skriva det för att jag träffade Pernilla Alm tidigt i höstas på Hans-Olov Öbergs releasefest för Djävulens tonsteg. Vi pratade lite, som man gör på releasefester, och så klämde hon fram att hon skulle debutera våren 2012. ”Jaha”, sa jag. Och så tänkte jag inte mer på det.

Men så damp ju Alltid du ner i brevlådan förra veckan.

Jag sträckläste den igår.

Men jag måste säga att jag blev lite lurad. Och jag kom inte på det förrän jag läst klart.

För i tonen är det ju en perfekt chick-lit-relations-roman. Det är mycket dialog, mycket relationer, lite sex, lite inredning, lite vad-ska-jag-ha-på-mig-idag?, lite familjeliv, lite humor. Jag skrattar högt åt sms-flirtande och urringningar, fnissar igenkännande åt drinkade på firmafester och vem-ska-hämta-på-dagis-idag-diskussioner.
Det är enkelt, det finns inga metanivåer som ska tolkas – allt står där. Det är verkligen topp-underhållning för stunden.

Men. Det som skiljer Alltid du från vanlig chick-lit är ju att huvudpersonen Caroline egentligen beter sig rätt svinigt. Och att det egentligen är en omvänd utveckling i historien – det börjar bra, men går sedan käpprätt åt helvetet.

Och det är där jag blir lurad. Och det är faktiskt på ett bra sätt. För hela historien, men sin glättiga chick-lit-ton, får mig att tro att Carro ska komma undan, att hon inte ska behöva stå till svars för det hon gör, men ändå komma till någon slags insikt. För det är ju så det fungerar i den genren: hjältinnan väljer alltid rätt till slut, även om det kan bli förvecklingar och prövningar längs vägen.
Och det kan jag knappast säga att Carro gör. Hon gör fel val. Hela tiden. Med ödesdigra konsekvenser.

Det är uppfriskande!

För Carro gör det som män brukar göra i berättelserna: hon blir kåt och tänker med något annat än hjärnan.

Alltid du är svår att genrebestämma. (Om jag nu måste genrebestämma den?) Jag säger chick-lit vid första läsningen, mest för tonen i berättelsen. Men innehållet och sens-moralen i historien andas något annat. Relationsroman? Förortsromance? Mama-lit? (Efter magasinet Mama.)

Oavsett vad man kallar genren nuförtiden så är Pernilla Alm och nosar Martina Haag, Kajsa Ingemarsson och Katerina Janouch i ändalykten, det är helt klart.

Vårens böcker – tio i toppen!

Listan över de skönlitterära böcker jag är mest nyfiken på liknar nästan aldrig listan som i årets slut blir bästa jag läst i år.
För hur ska jag kunna tycka något om en bok som jag inte läst?  Nej, det är stört omöjligt.
Och hur ska en förläggare kunna beskriva det fantastiska språket i en säljande text om bokens innehåll? Språket är ju ofta halva behållningen med en läsning, enligt mig.

Det blev inga deckare på listan i vår.  Inga thrillers. Jag kanske har tappat deckarläsningsgenen? Är inte sugen alls.
Istället blev det många titlar med humor och familjekvinnoliv. För att jag behöver roas, kanske. För att det är sådant som jag tänker mycket på just nu, kanske.

Här är listan, helt i o-ordning:

1.
Ingenting att ångra av Trude Marstein
Kabusa böcker
Jag gillade Trude Marsteins bok, Göra gott, som var ett skickligt berättat myller av röster som skapade en berättelse om människors liv under en helt vanlig helg.  Så jag blir nyfiken på hennes nya bok, Ingenting att ångra. Den utspelar sig också under två dygn, men nu är det bara några få karaktärer som berättar. Denna gång handlar det om familjeliv och otrohet.

2.
Drömbokhandeln av Laurence Cossé
Sekwa
Två bibliofiler öppnar sin drömbokhandel där de bara säljer ”bra romaner, inget annat”. De lyckas mot förmodan, men drömmarna möts av avundsjuka, småaktighet och våld. ”En fabel om litteraturen och de passioner som den släpper lös”, tycker Le Figaro enligt Sekwa förlag. Ge till mig för att läsa, tycker jag!

3.
Havsmannen av Carl-Johan Vallgren
Albert Bonniers förlag
Oj, vad jag är nyfiken på vad Vallgren hittat på den här gången. Kunzelman & Kunzelman var ju… Och Den vidunderliga kärlekens historia var ju… Ja, om det är någon bok jag längtar efter den här våren, så är det nog Havsmannen.

4.
Jag skulle aldrig ljuga för dig av Moa Herngren
Wahlström & Widstrand
Moa Herngrens förra bok om höga krav och kvinnligt alkoholmissbruk, Jag ska bara fixa en grej i köket, var oerhört arbetsam att läsa.  I Jag skulle aldrig ljuga för dig så fortsätter hon att undersöka kvinnors liv idag – Cecilia har ett perfekt liv, men det mullrar i hennes inre av att vara alla till lags.

5.
Alltid du av Pernilla Alm
Printz Publishing
Pernilla Alm är debutant, och jag är nyfiken på henne eftersom hon är den första svenska författaren som Pia Printz ger ut på sitt nystartade förlag.  ”Kan vi älska två samtidigt och vad händer när ormen i paradiset är en själv, vem kan man då skylla på?”, säger Pernilla Alm själv på sin blogg om Alltid du. Jag är nyfiken på om vi får svar på det.

6.
Kurt kurir av Erlend Loe
Alfabeta
Jag gillar Erlend Loe. Jag skrattar högt när jag läser hans knasiga och humoristiska berättelser. Kurt kurir verkar inte bli en sämre historia: Upprorsledaren Hektor Hellefokk befria Nordnorge från Sydnorge.  Och Kurt ska som hemlig kurir ta sig upp i Nordnorge och lämna ett mycket viktigt meddelande.

7.
Stål av Silvia Avallone
Natur och kultur
En bok om kvinnlig vänskap måste jag läsa! Anna och Franscesca är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Handlar också om livet i Italien idag. Kanske en Videocracy, fast i text? Nyfiken blir jag vilket som.

8.
En liten bok om helvetet av Kristian Lundberg
Symposion
Jag läste inte Yarden, men jag läste Och allt ska vara kärlek. Den gillade jag, mycket för den personliga tonen, nästan som litterära hoppsa-steg.  En liten bok om helvetet är sista boken i triologin.

9.
Sista testamentet av James Frey
Gilla böcker
”Ryktet går att Messias är återuppstånden. Att han lever på New Yorks gator där han helar människor och utför mirakel.” Det är klart jag blir nyfiken på en sådan berättelse! Särskilt om Messias visar sig vara en promiskuös typ som predikar om sex och kärlek.  Gilla böcker är ett nytt förlag som tidigare gett ut bland annat Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder.

10.
Blå skymning av Joan Didion
Bokförlaget Atlas
Blå skymning är en berättelse om dottern Quintanas död och är som en fristående fortsättning på Ett år av magiskt tänkande. Båda böckerna handlar om sorg, åldrande och död. Joan Didion är en makalös skribent. Ett nöje att läsa. En måste-läsning denna vår.

Vårens böcker – en gäspning!

Jag kryssade på gammalt hederligt sätt: med pennan i högsta hugg vid matbordet med en kaffekopp bredvid och ungarna stojande runt omkring.

Men jag blev inte så upphetsad av Vårens böcker – den stora katalogen från Svensk Bokhandel.

I höstas var listan så lång att jag satt en halv dag med att försöka stryka ner till tio titlar per lista.
Till denna vår fick jag knappt ihop tio titlar alls…
Kanske har jag blivit bokblasé?
Men jag tror inte det.

Jag tycker att det är en svag roman-vår. (Förra året (och hösten) var i och för sig exceptionellt.)
Visserligen släpper både Åsa Larsson och Varg Gyllander nya deckare. Visserligen finns det många roliga debutanter som Pernilla Alm och Manne Fagerlind, som ni kan följa här på Debutantbloggen.
Men jag saknar många stora namn – namn där man vet vad man får… Jo, jag vet att Brett Easton Ellis Imperial Bedrooms kommer på svenska i år, men jag är inte någon fan av honom.

Fackböckerna bjöd på lite fler vill-ha-upplevelser. Bland annat med fina böcker om filmregissörer, som Emir Kusturica, och andra konstnärskap som Helene Schjerfbecks och Karin Broos. Men de kvalade ändå inte in på min topp-tio.

Snart berättar jag vilka tio skönlitterära böcker och vilka tio facklitterära böcker jag vill läsa våren 2012 – två topplistor på de titlar som väckt mitt intresse i vårens katalog.

Topplistorna presenteras senare i veckan.

Och om jag har missat någon väsentlig titel, vg meddela mig.