Etikettarkiv: På Chesil Beach

Ett sommarboktips som gör mig sorgsen, men som är riktigt bra: På Chesil Beach av Ian McEwan

Saker som gör mig ledsen: När människor inte kan/vågar/orka prata med varandra om det som betyder allra mest. Och det är ju precis det som händer i På Chesil Beach av Ian McEwan.

Så när jag skulle hitta ett boktips till P4 Sommar på känslan ledsen/sorgsen, så visste jag precis att det var På Chesil Beach jag skulle välja.

På Chesil Beach  utspelar sig under en kväll och handlar om Florence och Edward som just gift sig. Florence och Edward  sitter och äter middag på sitt hotellrum och bröllopsnatten stundar. Det är 1962, före den sexuella revolutionen, och de två har lite olika ingång till hur bröllopsnatten ska bli. Han har låtit bli att onanera i en vecka. Hon är skräckslagen. Men – de har låtit bli att prata om det och de misstolkar varandras inställning, vilket till slut leder till katastrof.

Morgan Larsson tipsade om Mississippi av Hilary Jordan.

Läs mer om våra boktips på Sveriges Radios hemsida.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Boktipset

En gång om året – det slutna rummets dramatik

Två personer. Ett rum.
Spelet kan börja!

Jag fascineras av historier som utspelar sig under en kort tidpseriod, i ett slutet rum, med bara några få karaktärer. Så mycket kan rymmas i det täta spelet:
Erfarenheter från länge sedan som får betydelse för nuet.
Trängda beslut som får konsekvenser för framtiden.
Gester som kan misstolkas.
Saker som förblir osagda.
Det som ändå sägs, som betyder allt.

Allt bygger på en förväntan om hur karaktärerna ska reagera i vissa givna situationer, att det finns regler. Men så sätter någonting reglerna ur spel: en händelse, en oväntad replik. Och makten förskjuts. Reglerna måste göras om.

Kanske fascineras jag av att det verkar så enkelt. Bara två personer som pratar med varandra, kanske gör något tillsammans. Men att skapa dramatik av det! Med en början och ett slut!

Jag såg en fantastiskt fin film på Göteborg Filmfestival som innehöll just allt detta: En gång om året, regisserad av Gorki Glaser-Müller med Gunilla Röör och Michalis Koutsogiannakis i rollerna. De är gifta på varsitt håll, men har ändå haft en kärleksaffär i trettio år. De ses en gång om året, på olika hotellrum. Men den här gången så händer något oväntat som sätter alla regler ur spel. En önskan, en replik. Ett fotografi på ett hus.

En annan berättelse på samma tema är På Chesil Beach av Ian McEwan. Det nygifta paret som sitter på hotellrummet och ska äta bröllopsmiddag. Och sedan väntar bröllopsnatten. En längtar. Den andra plågas av tanken. De försöker prata med varandra men båda misstolkar varandras gester och repliker.

Egentligen är det väl teatern som är allra bäst på att berätta sådana här historier. Dramatiker som August Strindberg, Ibsen, Arthur Miller, Norén. På teatern finns inte svulstiga filmscenografier eller landskap, inte heller har dramatikern tillgång till den skrivna textens neutrala berättarröst.
Dramatikerna har replikerna, skådespelarna, rummet, tiden.
Det är allt.
Och det bär alltid raka vägen till slutet.
Ja, slutet.

I En gång om året är slutet öppet. Kommer de träffas igen nästa år? Det vet jag inte.
I På Chesil Beach slutar det. Det är helt säkert.

Lämna en kommentar

Under Berättelser, Film/foto, Skrivande