Årets bästa böcker 2013 – hela listan med vinnare och allt!

Årets bästa böcker heter alltså: Liknelseboken av P O Enquist, Vattnet i mars av Mikael Fant och Expeditionen. Min kärlekshistoria av Bea Uusma. Jag hade ju så svårt att välja bland de tre, så jag nämner dem allihop.

Här är hela listan:

1. Liknelseboken av P O Enquist
2. Vattnet i mars av Mikael Fant
3. Expeditionen. Min kärlekshistoria av Bea Uusma
4. Wolf Hall av Hilary Mantel
5. Steglitsan av Donna Tartt
6. Komma och gå av Taiye Selasi
7. NW av Zadie Smith
8. Violencia av Lina Hagelbäck
9. Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson
10. 2017 av Olga Slavnikova

Årets bästa böcker 2013: 1. Liknelseboken av P O Enquist

Texten också publicerad i Borås Tidning 14 december 2013.

Sanningen: jag har haft svårt att välja bästa bok i år. Det har varit ett riktigt bra romanår. Efter långa våndor hade jag en kortlista på tre böcker, där jag övervägde att lotta fram en vinnare. Men till slut var valet ändå självklart: Liknelseboken av P O Enquist.

I Liknelseboken letar sig P O Enquist likt en detektiv igenom sitt liv för att få fatt i de där avgörande ögonblicken med en skicklighet i språk och berättande som är makalös. Boken är en slags sammanfattning av livet – hur det blev!, och kärleken – den som varit så svår att skriva om! Liknelseboken lämnade mig i ett slags tillstånd av desperation och passion inför livet. En bra bok gör sånt.

De övriga två böckerna på min kortlista (som har samma despepassion!): Expeditionen av Bea Uusma och Vattnet i mars av Mikael Fant.

Saker som sammanfaller och saker man aldrig hinner

Ibland sammanfaller saker som man inte vill ska sammanfalla.
Som att jag får ett recensionsexemplar av Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe skickat till mig några dagar innan jag ska åka iväg och begrava min svärmor.

Min svärmor hade också cancer. Men det gick så hastigt att någon bokklubb vid livets slut blev det inte tal om; inga långa väntrumsvistelser, inga plågsamma behandlingar.

Vi hade istället en livets bokklubb, särskilt de senaste fem åren när också jag började arbeta med böcker och läsning. Och istället för att jag lånade de senaste böckerna av henne, så började hon leta efter nytt i min bokhylla varje gång hon kom på besök.

”Vad ska jag läsa nu, tycker du?”

När jag träffade min svärmor sista gången hade jag med mig Liknelseboken av PO Enquist. Hon blev jätteglad eftersom hon stod i kö på den på biblioteket, men det var långt ifrån hennes tur.

Jag hann aldrig fråga henne om hon hann läsa färdigt, eller vad hon tyckte om den.

De mest spännande titlarna bokvåren 2013

Bokåret 2012 känns som ett exceptionellt bra bokår. Jag hade jättesvårt att välja titlar till min Årets bästa böcker-lista. Framför allt så var det debutanternas år. Oj, vad många bra debutanter det kom fram 2012.

Därför känns det lite tomt nu. Också när jag läser Svensk Bokhandels tjocka ”Vårens böcker 2013”. För vårutgivningen är ju alltid lite magrare än höstutgivningen. Men några spännande titlar och författare har jag hittat.

Jag presenterar dem i förlagsordning.

Weyler har faktiskt hela fyra titlar som gör mig nyfiken: Memorandum av Marlene van Niekerk, Saknade av Merethe Lindström, Shanghai performance av Silke Scheuermann och Ryssar är såna som gillar björkar av Olga Grasnowa.
Anne Holt kommer med ny deckare på Piratförlaget: Död i skugga. Piratförlaget ger också ut Mikael Fants Vattnet i mars, en bok jag har väntat i flera år på, men nu är den äntligen klar.
På Brombergs kommer Undret av R. J. Palacio.
Kalla kulor förlag har nosat upp en engelsk deckare som verkar spännande: Weirdo av Cathi Unsworth.
Marjaneh Bakthiari kommer med ny titel på Ordfront: Godnattsagor för barn som dricker.
Maria Sveland skriver om Hatet mot kvinnorna på Leopard förlag.
Och så är jag jättenyfiken på Metronom av Lorant Deutsch, som ges ut av det lilla förlaget Laurella & Wallin.

Bland de större förlagen så kommer såklart många nya titlar.
På Norstedts: Jag tjänar inte av Jenny Åkervall, Vår man av Torbjörn Flygt, Liknelseboken av Per Olov Enquist, Vilar i era outtröttliga händer av Khashayar Naderehvandi, Asfaltsänglar av Johanna Holmström, Elefanten som gick upp i rök av Haruki Murakami och en måstebok denna vår: Flickan i Cléves av Marie Darrieussecq, en fransk författare som jag läst ALLT av.

På Natur&Kultur: Hysteros av Helena Granström, September av Kristoffer Leandoer och Kattens bord av Michael Ondaatje.

På Bonnierförlagen kommer En hemstad av Kristian Lundberg (W&W), Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn, Döden tänkte jag mig så av Johanna Mo och New Delhi-Borås av Per J Andersson (Forum), och från Albert Bonniers förlag: Staden och lågorna av Jerker Virdborg, När duvorna försvann av Sofi Oksanen och sist men inte minst: Kari 1983 av Helena Österlund, Borås Tidnings debutantprisvinnare 2010 – också en måstebok denna vår.

Då tar jag Livläkarens besök istället, då.

Jag lägger Kapten Nemos bibliotek åt sidan och tar Livläkarens besök istället.
Det verkar vara den allmänna inställningen efter gårdagens blogginlägg.

”Börja inte med Kapten Nemo, den är en är svår väg in.”

”Livläkarens besök ….är magisk.”

”Instämmer med Livläkarens besök.”

Åkej då.
Jag lyssnar.
Jag gör som ni säger.

(Men först ska jag läsa senaste Arne Dahl-deckaren, som helst plötsligt stod i DAT-hyllan på biblioteket. Inte ens 7-dagarslån.
Vilken tur jag har!)

 

 

 

 

Det går inte så bra med P O Enquist just nu

Boken ligger där, uppslagen.
Och pockar.

Men jag blänger surt tillbaka på Kapten Nemos bibliotek. Inte nu.
Kanske aldrig.

För P O talar inte till mig.
Och jag tittar hellre på ett avsnitt till av Vita Huset.

Fräckt att jämföra en stor svensk författare med en amerikansk stor TV-serie, visst. Kan det ena vara bättre än det andra? (Även om just TV-serierna ju tillhör vårt nya sätt att berätta.)

Men jag väljer ändå Vita Huset.
I alla fall ikväll.

Jag får låsa upp dörren till P O:s värld senare.

Nedstörtad ängel talar inte till mig!

Nu har jag läst ut Nedstörtad ängel och den går mig förbi.
Den talar inte till mig.

På något sätt förstår jag det magiska i den, på ett rent litterärt och intellektuellt plan. Jag förstår varför så många talar så väl om den. Jag ser det skickliga hantverket i berättelsen, hur den närmar sig kärnan i allt snävare cirklar.

Men den går mig förbi.

Min fascination för kärleken mellan man och kvinna ser inte ut på det sättet. Min fascination över vårt behov att knyta an till andra människor ser inte ut på det sättet.

Nedstörtad ängel talar inte till mig.
Jag tycker den är elak. Småaktig.
Smärtsam.

Men om man vill läsa en otäck bok om människans tillkortakommanden, så varsågod!

Men! Jag håller ju på att glömma P O Enquist!

Jag skulle ju läsa P O Enquist i sommar, det var ju så det var. Och har jag hittills läst en enda?
Nej.
Jag har glömt. Förträngt?

(Arne Dahl var min andra sommarläsningsutmaning och den utmaningen måste jag säga att jag klarat med guldstjärna i kanten. Eller hur?)

Nå. Det är väl bara att sätta igång, då.
Jag har ju lånat Nedstörtad ängel och Kapten Nemos bibliotek. Jag har bland annat Livläkarens besök i bokhyllan.

Det får bli någon av de. Drömbokhandeln får vänta. Fördämningen mot Stilla havet likaså.

Semesterläsningen: Arne Dahl och P O Enquist!

Idag är det första dagen på min semester! Så självklart tog jag mig själv och ungarna till biblioteket, nu när regnet bara öser ner.

Jag har nämligen funderat lite över min sommarläsning. Hösten verkar ju bli späckad med fantastiska nyheter, vårsäsongen är nästan slut och jag har bara två recensionsböcker kvar som jag ska läsa. Så vad läsa i sommar?

Jo: Arne Dahl och P O Enquist! De är min sommarläsning! Två författarskap som jag faktiskt nästan helt ignorerat, inte läst, hellre läst något annat. Ja, så kan man väl säga.

Jag förstår ju att P O Enquist är en författare som jag borde läsa, så jag har faktiskt börjat köpa på mig lite P O Enquist-böcker när jag hittat dem på Myrorna och Emmaus – Livläkarens besök, Boken om Blanche och Marie.. Men så träffade jag en kollega på Göteborgs universitet som sa att jag måste läsa Nedstörtad ängel. Så visst. Jag ska väl göra det. Och den fanns på biblioteket också! Hurra!

Alla Arne Dahl fanns dock inte inne på bibblan (och jag har inte heller hittat några second hand sen jag förstod att Arne Dahl var en måste-läsning), så jag får väl läsa dem i lite oordning och börja med De största vatten. Spännande! Min första riktiga Arne Dahl-deckare!

Men finns det något annat författarskap jag borde fördjupa mig i denna sommar? Kom gärna med förslag!

DahlEnquistbibblahögen: