Läs trilogier i jul! Här kommer mina boktips som jag pratade om i Sveriges Radio Sjuhärad P4

Igår var jag och pratade boktips inför jullovet i Sveriges Radio Sjuhärad P4. Det var kul!

Och vad passar bättre inför en lång ledighet än att verkligen göra en djupdykning ner i en lång läsupplevelse genom att läsa TRILOGIER?! Inte bara en bok – utan tre i en serie, helt enkelt! (Sen att man kanske inte alltid får de där skimrande långa lästimmarna mellan julstök och släktingkalas – det kan man ju bara bortse från. Men drömma går ju!)

Här kommer de trilogier jag tipsade om:

Krilon-trilogin
av Eyvind Johnson består av böckerna Grupp Krilon (1941), Krilons resa (1942) och Krilon själv (1943). De skrevs som motståndsromaner mot vad som hände i världen och Sverige under andra världskriget och innehåller stark stark kritik mot nazism och fascism, men också mot den svenska neutralitetspolitiken. En läsning som är aktuell också idag.

Engelsfors-trilogin
av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Böckerna heter Cirkeln, Eld och Nyckeln. Engelsfors-trilogin är ungdomsböcker som lika gärna kan läsas av vuxna och det är en spännande fantasyberättelse om några tjejer som får magiska krafter och måste arbeta tillsammans för att inte världen ska gå under. Det som gör den extra bra är de pricksäkra skildringarna av tonårsliv på en skola.

Hanne-Vibeke Holst
har skrivit två bra trilogier. Den första om TV-journalisten Therese Skårup, som kom på svenska i början av 2000-talet. Den brukar finnas i pockethyllorna på secondhandaffärerna. Thereses tillstånd, Det verkliga livet och En lycklig kvinna. Sen den politiska trilogin som inspirerats av Mona Sahlin-affären: Kronprinsessan, Kungamordet och Drottningoffret. Den blev ju TV-serie också, men jag tycker böckerna är bättre.

Kristina Sandbergs
trilogi om hemmafrun Maj, där den sista delen i trilogin fick Augustpriset här för någon månad sedan, tänker jag själv läsa när jag läst ut Krilon-trilogin (jag vet, det är önsketänkande..). Böckerna heter: Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris.

Stieg Larssons Millennium-trilogi
som börjar med Män som hatar kvinnor är en spännings-trilogi som fortfarande är riktigt bra. Jag läste om den tidigare i höstas och det var verkligen en riktigt bra sträckläsning, trots att jag både läst den förut, sett filmerna och vet hur det slutar.

Andra fantasy-trilogier är den klassiska Härskarringen-trilogin av JRR Tolkien. Men också ungdomsböckerna i Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins och nya Divergent-trilogin av Veronica Roth är riktigt bra och spännande jullovsläsning för både unga och vuxna.

GOD JUL!  och mycket läsning, önskar Annika K.

Recension: Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Jag hetsläste de sista kapitlen alldeles för fort alldeles för sent igår kväll. Jag ville ju veta hur det skulle sluta! Och nu vet jag. Blev upplösningen som jag trodde? Både ja och nej. (Jag tänker inte skriva vad och spoila allt för dem som inte läst än.)

Det är nästan omöjligt att skriva en recension av Nyckeln utan att avslöja alltför mycket av upplösningen. Men så här kan jag formulera det:

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har lyckats genomföra Engelsfors-trilogin med den äran. Nyckeln är – efter en kanske något långsam inledning – en oavbrutet spännande berättelse med överraskande dramaturgiska vändningar som håller läsaren i konstant bladvändarläge. Fin är fortfarande också känslan för de unga karaktärerna; den första trevande kärleken och det sociala spelet. Så har det också varit i de övriga delarna Cirkeln och Eld. Jag är också mycket förtjust i mixen av fantasy och realism.

Så. Nu har jag inte avslöjat något, va?

Som alltid när en sista del i en serie är utläst, så infinner sig en slags tomhet. Boten är naturligtvis att genast börja från början igen. Så tänker jag också göra denna gång. Ofta läser jag långsammare vid andra läsningen. Jag behöver ju inte läsa fort, fort för att ta reda på hur det går – det vet jag ju redan! Och då finns också möjlighet att upptäcka andra saker i berättelsen. Får se vad jag upptäcker vid andra läsningen av Engelsfors-trilogin – det ska bli intressant, nu när jag har facit.

Ensam och utläst.

Nyckeln ligger där och väntar på rätt lästillfälle

När sista delen i Harry Potter-serien kom kunde jag inte vänta på den svenska översättningen utan åkte jag till bokhandeln i Knalleland för att köpa den samma dag den kom ut på engelska. Dagen innan hade det brunnit i affären bredvid och hela köpcentret var stängt, men bokförsäljaren stod till min lycka utanför, vid parkeringen, med ett kassaskrin och travar av Harry Potter and the Deathly Hallows. Så jag köpte mitt exemplar och störtade hem för att läsa.

Jag borde känna likadant inför Nyckeln. Jag har ju vetat länge att den var på gång. Jag har ju läst både Cirkeln och Eld och jag har verkligen väntat på upplösningen.

Kanske är det bara tiden? Jag har mycket att göra på jobbet och fritidstankarna långt nere i källaren på Borås Stadsteater; att försvinna in i en annan värld gör sig inte riktigt just nu.

Eller så handlar det om förväntningarna? Samma anledning som gör att jag inte vågar läsa om Hästarnas Dal för att det var en så fantastisk läsupplevelse när jag var i yngre tonåren?

Cirkeln en så galet bra läsupplevelse när den kom 2011. Den var så ny, så bra i sin kombination av hjältar, teman och berättande. Jag vill liksom spara den läsupplevelsen i mitt hjärta och inte förstöra den.

Äsch – jag vet ju att jag kommer att läsa Nyckeln. Jag vill ju veta hur det går. Men jag har inte kastat mig över det exemplar som landade i brevlådan i fredags. Jag går bara och klappar lite på den med jämna mellanrum. Väntar på rätt tillfälle för sträckläsning, kanske?

Jag får väl hoppas på en redig förlylning…