Etikettarkiv: Nina Lekander

Recension: Hästar, män och andra djur av Nina Lekander

Recensionen också publicerad i Borås Tidning 17 september 2012.

Nina Lekander flyttar sig lekande lätt mellan abstrakt och konkret, privat och allmängiltigt i Hästar, män och andra djur. Det handlar om relationer, hur vi människor beter oss. Mot varandra. Och mot djur. Det handlar om hästtjejer som blir starka av att hänga i stallet, det handlar om att klara sig utan en man, det handlar om att inte äta kött. Det handlar mycket om Nina Lekanders valack kallad Alegre och en ex-man kallad Claes.

Men trots att det är mycket hästar, män och djur i Nina Lekanders bok, så handlar det lika mycket om åldrande. Ett kvinnligt åldrande. Det där osnygga åldrandet som aldrig män behöver drabbas av – att helt plötsligt vara oattraktiv, osexig. Inte knullbar. Jag är inte där riktigt än, är 15 år yngre, kan fortfarande stå ut med att se mig själv i spegeln; jag läser den här boken på avstånd. Det är lite som att sitta under köksbordet när man var liten för att höra de vuxna prata – ett tjuvlyssnade helt enkelt. Jag är förundrad och trygg på samma gång och jag får nästan samma läsupplevelse när jag läser Hästar, män och andra djur som när jag första gången läste Simone och jag av Åsa Moberg. Vill stryka under. Vill ringa kvinnliga vänner och säga: ”Jag läste just en grej”. Jag vill för all del också ringa en del veganer och säga: ”Du har rätt, vi måste sluta äta djur”.

Det är genuint trevligt att vistas i Nina Lekanders sällskap. Hon är påläst, arg, slänger sig med citat när hennes egna ord inte når fram, indignerad och samtidigt så tillbakalutat cool av alla sina erfarenheter. Jag känner mig inbjuden till ett slags systerlig gemenskap, eller pågående samtal, där kvinnors erfarenheter diskuteras i närvaron av andra kvinnors tankar, som Liv Strömquists eller just Åsa Mobergs. Ja, jag älskar sådana här böcker. Att få vistas i en klok, beläst och reflekterande människas sällskap en liten stund. Att få utbrista: ”Så är det!” Eller: ”Nä, det där har hon nog fått om bakfoten.” Eller: ”Det visste jag inte!” Att få stryka under meningar som: ”March your darlings!” (Ja, varför ska man döda några darlings när man har så mycket att berätta?)

Finns det något jag ogillar med den här boken? Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag kan för all del inte protestera mot innehållet heller, jag kan för lite om hästar, män och andra djur för att kunna säga emot. Jag står till och med ut med pladdrigheten, som för mig snarare känns inbjudande än uteslutande. För stilen är säker, utan tvekan, trots pladdrandet. Jag gillar de tvära kasten mellan kapitlens innehåll – än en hästberättelse, än en personlig mansuppgörelse, än en feministisk djurteori. Överraska mig mer! vill jag nästan säga. Det är en oförutsägbarhet som lockar att läsa vidare. Vart är hon på väg nu då? Och till slut hänger allt ihop ändå: så pustar de tu ut i den ombyggda hagen i slutscenen, de ofrivilligt kastrerade: valacken och den åldrande kvinnan. Lyckliga ever after.

3 kommentarer

Under Recensioner, Svenska författare

Vad skönt det är att höra Martina Lowden såga Jens Lapidus novellsamling

Det är aldrig roligt att såga en bok när man är kritiker.
Nej, det är faktiskt inte det.

Det är ju massa tid och möda och förhoppningar och slit som en författare har lagt ner på att få ihop sin berättelse, få den i presentabelt skick. Och så kommer en kritiker och tycker att den är rent ut sagt dålig.

Jag har själv skrivit kritiska recensioner. ”Sågning” är kanske ett väl starkt uttryck, jag försöker alltid hitta något som är bra. Men ibland går det faktiskt inte. Och så skäms jag lite som kritiker, känner mig dum och elak och undrar om jag har missat något, fast ”snäll” och ”tillåtande” knappast är måsten i kritikerns yrkesbeskrivning. Det kniper ändå lite i magen.

Och det är verkligen ovanligt med rejäla sågningar av litteratur. Kanske för ovanligt? Kanske är vi kritiker lite för snälla när vi recenserar? För att det faktiskt kniper i magen att säga att någons kreativa arbete och nedlagd möda är dålig?

Därför är det jätteskönt att höra Martina Lowden i dagens Kulturnytt i P1 där hon sågar Jens Lapidus nya bok Mamma försökte jäms med fotknölarna. Hon skäms inte alls för att kalla den dålig. Snäll och tillåtande är hon verkligen inte. ”Mamma försökte är en bok som består av lågvattenmärken”, säger hon. Så skönt!

Lyssna här på Martina Lowdens recension.

En annan sågning som är skön att läsa för en (kanske alltför snäll?) kritiker är Nina Lekanders recension av Kajsa Ingemarssons Någonstans inom oss. Läs den här.

9 kommentarer

Under Bokbranschen, Recensioner

I valet och kvalet: skriva recension eller läsa ny bok?

Jag vet inte hur andra recensenter gör, men själv velar jag.

Jag har just läst ut Hans Gunnarssons bok Försmådd, som jag ska recensera. Men jag har inte riktigt samlat ihop tankarna kring den än. Och jag vill börja läsa Nina Lekanders bok om män och hästar, som jag också ska recensera, men vet inte om jag kan. Börja på en ny bok innan jag tänkt klart kring den förra, alltså.

Ibland hjälper det faktiskt att börja på en ny bok för att få perspektiv på den man just läst ut. Ibland fungerar det inte alls. Jag är mycket osäker denna gång.

Jag tänker mig att det är stor skillnad på en Hans Gunnarsson-bok och en Nina Lekander-bok. Nästan så stor skillnad som det går att få i svensk litteratur idag. Det är ett motsatspar helt enkelt – i genre, i stil, i angreppssätt. Kanske inte lika mycket som Fawlty Towers och Det okända.

Men nästan?

Att läsa eller inte läsa, det är frågan.

20120909-170856.jpg

2 kommentarer

Under Bokbranschen, Läsande

Mina nästa fyra recensionsböcker för Borås Tidning är dessa:

Så nu vet jag vad jag ska läsa i helgen. Jag läste ju ut Karolina Ramqvists Alltings början igår och har sedan dess befunnit mig i ett slags läsvakuum, bara väntat.

Men. Good things come to those who wait. För september är verkligen en recensionsmånad som heter duga. Fyra böcker ska jag recensera för Borås Tidning innan bokmässan drar igång – tre av dem kom med bud idag på eftermiddagen, den fjärde kommer med snigelpost nästa vecka.

Jag ska dels recensera en debutant från Modernista som heter Tarmo Rissanen. (Det verkar vara en helt urflippad historia.) Det är alltid kul att läsa debutanter. Också med tanke på att Borås Tidning har sitt debutantpris.

Sedan är det tre mycket mer etablerade författare: svenskarna Nina Lekander, Hans Gunnarsson och danskan Helle Helle som kommer med nya böcker i september. Det var den trion som kom med bud idag:

20120907-162317.jpg

Lämna en kommentar

Under Bokbranschen, Läsande, Svenska författare