Etikettarkiv: Nina Björk

Recension: Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk

Jag gillar Nina Björk. Det är något med hennes hjärna som jag gillar; hur hon tänker kring och ser på olika fenomen i samhället. Jag tycker att hon är en av få – Lena Andersson är en annan – som har en unik förmåga att se på saker ur nya perspektiv, sätta saker i ett helt nytt sammanhang eller helt enkelt bara tänka fritt. Och då tänker jag inte bara på analysen av Lisbeth Salander (som jag älskar).

Därför gillar jag också stora delar av Lyckliga i alla sina dagar. Inte allt. Men stora delar. För de nya perspektiven. För de fria tankarna. Och för att jag blir förbannad när jag läser. På det konsumtionssamhälle vi skapat. På mig själv, för att jag inte orkar protestera mer.

Jag gillar hur Nina Björk resonerar kring individuella drömmar och kollektiva utopier. För vi har inga gemensamma mål med vårt samhälle längre, menar Nina Björk. Allt handlar bara om de individuella målsättningarna – vad JAG vill med MITT liv.

Jag gillar också hur hon hämtar exempel från tidningen Mama, som inte vill komma med ”pekpinnar” om hur en mamma ska vara, men som fyller hela tidningen med den största pekpinnen av dem alla för att vårt sammhälle ska fortsätta fungera, nämligen: ”shoppa mera! du behöver den här grejen!” För utan konsumtion stannar världens tillväxt och därmed stannar också världen som vi känner den. Ja, så är det ju! Vi måste köpa, köpa, köpa, annars så kommer en samhällelig katastrof.

Jag gillar den politiska dissekeringen av den narrativa strukturen i Walt Disneys filmer.

Jag gillar utredandet av en reklamvärld som säljer känslor istället för varor.

Jag gillar att hon är och nosar på något fundamentalt mellanmänskligt, nämligen det att vi i ett individualistiskt samhälle ser varandra som konkurrenter snarare än som någon vi vill ha vänskapsrelationer med. Vad gör det med oss som varelser? Att vi jämför oss? Att vi konkurrerar om lyckan?

Jag gillar Lyckliga i alla sina dagar för att Nina Björk får mig att tänka politiskt i en tid utan kollektivt politiska – utan bara individuellt ekonomiska – visioner.

Och jag kanske inte alltid håller med. Men jag börjar i alla fall tänka!

Lämna en kommentar

Under Recensioner, Sakprosa, Svenska författare

Mer om Happy Happy…

Jag gillar Nina Björk.
Hon kan vända och vrida på aktuella frågor som ingen annan och få mig att se saker ur helt nya perspektiv.( Jag minns särskilt en analys som hon gjorde för några år sedan angående karaktären Lisbeth Salander. Läs den här.)

Idag har hon gjort de igen.

Det gäller Happy, happy, eller ”Den glada skilsmässoboken” som jag också kallar den. Nina Björk skriver i Dagens Nyheter om kvinnors skuld för att de kan tänka på sig själva och Happy, happy som ett slags sätt att komma tillrätta med den skulden, om dagens moderna syn på äktenskapet som något man ingår av kärlek, och när kärleken tar slut – vad göra då? Det som är intressant är ju att Nina Björk också kopplar ihop boken med det rådande samhällsklimatet – individualismen – att sätta sig själv och sitt ”jag” i främsta rummet; att livsprojektet är ens eget, och ingen annans – inte barnens, inte makens, inte familjens…

Så här skriver Nina Björk: ”Orden den bärs upp av har ju länge varit honnörsord i vårt samhälle och vår ekonomi: förändring, styrka, jag. Framtiden tillhör skils mässan.”

Jag tycker att det är en sån intressant tanke. Skilsmässan som en naturlig del i det dynamiska, moderna livet för den moderna, individualistiska människan, där alla ska vara beredda på förändring och där att få sparken är ”möjligheter till nya utmaningar”. Bra för den som har energi, ork och är stark, men förödande för den som inte är… Och nu blir det ju politik på hög nivå, som alltid när det gäller moral, etik och samhälle. För ingen tror väl att familjelivet och enskilda beslut (som en skilsmässa) på något sätt skulle vara frånkopplat zeitgeist?

Men som Nina Björk skriver: ”I ”Happy, happy” lever inte skulden. Där lever det fria jaget. Och det märkligaste med denna hyllning till skilsmässan är kanske att den inte redan är skriven.”

Jag har bloggat om Happy, happy förut. De kommentarerna är fortfarande intressanta. Läs det gamla inlägget här.

Läs hela Nina Björks artikel här.

2 kommentarer

Under Kulturdebatt, Läsande, Sakprosa

Snälla Peter Englund, välj in Lisbeth Larsson!

Bokbloggen Enligt O tog upp det idag, Peter Englund har tagit upp det, jag gör det nu också.

När Svenska Akakamien öppnar sin verksamhet för hösten den 22 september så är det dags att välja en ny ledamot som ersättare för Birgitta Trotzig som avled i somras.

Jag bara önskar att det blev… Ja…

För när jag ser på listan över De Aderton som är invalda, som arbetar i Akademien idag, så… Det är många gubbiga professorer om jag får säga min mening.

Stol nr 1   Författaren Lotta Lotass
Stol nr 2   Professor Bo Ralph
Stol nr 3   Professor Sture Allén
Stol nr 4   Författaren och professor Anders Olsson
Stol nr 5   Professor Göran Malmqvist
Stol nr 6   Författaren Birgitta Trotzig,
Stol nr 7   Professor Knut Ahnlund
Stol nr 8   Författaren Jesper Svenbro
Stol nr 9   Författaren Torgny Lindgren
Stol nr 10  Professor Peter Englund
Stol nr 11  Professor Ulf Linde
Stol nr 12  Författaren Per Wästberg
Stol nr 13  Professor Gunnel Vallquist
Stol nr 14  Författaren Kristina Lugn
Stol nr 15  Författaren Kerstin Ekman
Stol nr 16  Professor Kjell Espmark
Stol nr 17  Professor Horace Engdahl
Stol nr 18  Författaren Katarina Frostenson

Peter Englund säger själv i sin blogg  att man inte blir invald som en fjäder i hatten efter lång och trogen tjänst utan det är ett hårt arbete – man måste upplösa det personliga projektet i någonting större och vidare.

Så vem skulle vara fantastisk i Svenska Akademien? Jag hoppas att det blir någon som kan tillföra nya perspektiv.
Som Karin Johannisson.
Eller Nina Björk.
Eller Sara Stridsberg.
Eller Nina Burton (som Lena Kjersén Edman påpekade på min Facebook-sida att jag glömt bort.).

Eller varför inte Lisbeth Larsson
Lisbeth Larsson är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet med inriktning på genusfrågor. Här är ett porträtt från Göteborgs universitets personaltidning, GU-journalen.

Men välj en kvinna i alla fall, snälla Peter?

Lämna en kommentar

Under Läsande