Recensionen också publicerad i Smålandsposten 2 april 2013.
Idén är egentligen briljant: att låta Paris Metrostationer vara tidsmaskiner för att berätta om Frankrikes historia genom möjligheten att knyta den till nutidens platser. Tanken är också god: vi kan inte tolka vår nutid utan att känna till vår historia. Men bara för att idén är briljant och tanken är god behöver det inte bli en bra bok.
Metronom är en bok om Paris tillblivelse och därmed också en bok om Frankrikes historia. Författaren Lorànt Deutsch, som egentligen är skådespelare, tar med läsaren till några av Paris många Metro-stationer och via platserna berättar han historien om Paris från den tid då Paris bara var en samling hus på en ö i Seine. Århundrade efter århundrade betas av. Men tyvärr blir det storslagna anslaget bara en tummetott för den läsare som inte redan är en inbiten frankofil.
Metronom är inte en guidebok till Paris, utan en historiebok. Därför har jag också större förväntningar på de historiska delarna än vad som infrias. De historiska delarna i Metronom är nämligen mest en uppräkning av hur olika arméer slåss mot varandra, år efter år: romare, hunner, galler, engelsmän, kungar och kejsare. Metronom blir därför männens historia i Wikipediaformat. Det är en historia vi har hört förut. Och utöver att vara enkelspårigt, så blir det också långtråkigt med dessa uppräkningar av då-hände-det. För att ge liv åt årtalen krävs en berättare som kan ge kött åt människorna och tiden. Hur luktade det? Vad tänkte människorna? Lorànt Deutsch är inte en tillräckligt kunnig berättare för det.
Behållningen med Metronom är istället de målande beskrivningarna av dagens Paris. Lorànt Deutsch har en skarp blick för de små detaljerna när han rör sig genom Metron på jakt efter ledtrådarna han kan hänga upp historien på, både vad gäller beskrivningar av hur staden ser ut idag och de människorna han möter längs vägen. Det finns också en frejdighet i berättandet som är entusiasmerande. Lorànt Deutsch agerar guide, pekar än hit, än dit och läsaren dras med, följer pekfingret för att se vad det är som uppmärksammas. Men tyvärr är de partierna alldeles för korta för att väga upp långtråkigheten i de historiska delarna.
Metronom har blivit en verklig succé i Frankrike. Boken har också fått en illustrerad utgåva samt ett eget TV-program. Författaren har fått medalj. Jag kan förstå det. Det finns alltid ett behov att att se tillbaka för att förstå nutiden. Men Lorànt Deutschs passion för fransk historia räcker inte tillräckligt långt för en svensk.
Annika Koldenius 