Etikettarkiv: Lyra Ekström Lindbäck

Augustprisläsning 2014: Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäck

Jag var lite frågande inför Lyra Ekström Lindbäcks andra roman Ett så starkt ljus. Debuten Tillhör Lyra Ekström Lindbäck var minst sagt speciell och nominerad till Borås Tidnings debutantpris. Skulle den svåra andraromanen vara lika mystiskt intelligent litterär?

Ja. Och nej.

Egentligen är Ett så starkt ljus bara en enkel berättelse om unga människor och kärlek. Det finns en finstämdhet som tilltalar mig, ett slags allvar över livet och i funderingarna över vem man ska vara och bli, vuxenblivandet, och hur det egentligen ska gå till. Samtalen, festerna, kompisarna, förälskelserna mot vilka man mäter, prövar och stångar sin identitet. Det är inte någon berättarfest à la Östergren, snarare ett stillsamt inåtblickande.

Och på samma gång känns romanen ibland ofärdig. Vissa meningar på gränsen till något slags litterärt pekoral, som om det är så här Litteratur med stort L ska skrivas, med något duktigt och inlärt i alltför många  formuleringar. Men visst, språket är stundtals glimrande vackert. Och visst, Lyra Ekström Lindbäck får mig att förstå det där sökandet efter ett tillblivande, en mening med allt.

Jag tror på Lyra Ekström Lindbäck. Jag tror att det bor en stor författare i detta litterära underbarn, redaktören, kritikern, författaren till två romaner vid 24 års ålder, vinnaren av Lilla Augustpriset 2008 och hon kanske är trött på att man tjatar om hennes ålder (det hade jag varit), men just nu tycker jag att det är åldern det hänger på. Att det finns något vackert och smart, men ofärdigt över hennes författarskap så långt.

Jag tror på Lyra Ekström Lindbäck. Dock inte till årets Augustpris. Det hoppas jag verkligen inte.

Lämna en kommentar

Under Bokbranschen, Svenska författare

Replik till Lyra Ekström Lindbäck: Verket måste alltid stå i centrum!

Detta debattinlägg är också publicerat i Borås Tidning 27 mars 2013.

Lyra Ekström Lindbäck sätter i lördagens debattext i DN Kultur stor tilltro till den nya digitala tekniken, kallar den en historisk omvälvning för skönlitteraturen och vill ha en diskussion om att kritikerns roll måste förändras i detta nya litterära landskap. Hon menar att den nya kritikern inte ska se valet av medium som något neutralt när denne diskuterar och läser ett verk. Jag tycker precis tvärtom: verket måste alltid stå i centrum, för sig självt, oavsett med vilken teknik det förmedlas och i vilket sammanhang det presenteras.Det som jag istället ser som det hittills viktigaste som digitaliseringen inneburit för kritikern, är att de litterära samtalen och verksamheterna idag sker på fler platser och att fler människor deltar. Det offentliga litterära samtalet är inte längre en envägskommunikation förbehållen litteraturvetare och kritiker, som har en viss syn på vad som är ful och fin litteratur, utan det sker samtal också mellan vanliga läsare – på bokbloggar, på sajter som Bokcirklar.se och En bokcirkel för alla, i Facebook-grupper och på Twitter. I dessa sammanhang sprids och diskuteras ett långt bredare utbud av litteratur än det som recenseras i dagstidningar och i kulturnyheter. Det finns fler möjligheter för en författare att nå sina läsare och för läsarna att nå varandra för storartade litterära samtal och det viktigaste för kritikern är att delta i detta samtal.Något annat som digitaliseringen gör är att avståndet mellan författare och läsare krymper. Fan fiction sprids och når fler läsare än vad de största förlagen kan drömma om för sina snyggt förpackade och redaktörskorrade titlar. Egenutgivningen gör att författare kan nå sina läsare direkt på nätet, på textivaler och mässor. Skrivarsajter som Kapitel1.se har en livlig diskussion om skrivande och litteratur och har en novelltävling där de bästa ska ges ut som e-bok.Bara för att kritikerna i de största medierna inte diskuterar dessa texter och textfragment, utan enbart recenserar litterära verk utgivna på förlag, såna som passerat flera gatekeepers som lektörer, redaktörer, förläggare, kulturredaktörer och kritiker, betyder det inte att det inte förs viktiga litterära samtal om dessa. Långt ifrån.

Kanske är det istället så att den stora historiska omvälvningen för skönlitteraturen snarare är att elitkritikerns och de stora förlagens tid är förbi. Att de framtida litterära samtalen och verksamheterna kommer att ske utan, dessa tidigare så viktiga, smakdomares inblandning.

Den nya kritikern måste närma sig dessa nya litterära forum med nyfikenhet och öppenhet. Det är mångfalden av samtal som berikar i det nya digitala skönlitterära landskapet, inte mediet i sig.

Skärmavbild 2013-04-25 kl. 09.23.08

1 kommentar

Under Bokbranschen, Kulturdebatt, Litteraturkritik

De nominerade till Borås Tidnings Debutantpris har anlänt till Borås (medan jag övar på prismotiveringar)!

Medan fyra de nominerade till Borås Tidnings Debutantpris har anlänt till Borås, så sitter jag och övar på prismotiveringarna till vinnarna i Lilla Debutantpriset:

”Tredje pris i Lilla Debutantpriset går till ________ för en ________ som får läsaren att ________. ”  Något sånt kanske det kommer att låta ikväll ungefär klockan 18.40 på Kulturhuset i Borås.

Jag tänker att jag ska kunna motiveringarna utantill. Men det kommer nog inte bli så. Bäst att ha fusklappar. (Eller Cue Cards som det heter i TV-branschen.)

Jag vet ju vem som vinner Lilla Debutantpriset, eftersom jag är en av jurymedlemmarna.
Vem som vinner ”stora” debutantpriset kan jag inte ens gissa. Jag har ju min favorit, eftersom jag utnämnde Hindenburg till årets bästa bok 2012, långt innan Susanna Lundin avslöjats som nominerad.

Men om juryn tycker samma som jag?
Det får vi se ikväll.

bt.se finns intervjuer med alla nominerade: Susanna Lundin, Sami Said, Katarina Fägerskiöld, Lyra Ekström Lindbäck och Elisabeth Berchtold.

Det är gratis att gå på Debutantprisgalan! Det börjar 18.30 på Kulturhuset i Borås, så KOM!
Och den som inte kan komma till Borås kan följa galan via webb-tv på bt.se!

 

Lämna en kommentar

Under Årets bästa böcker 2012, Debutanter, Länktips, Svenska författare

Det här med läsare och författare – vems är egentligen texten?

Lyra Ekström Lindbäck ägnar ju hela sin debutroman åt förhållandet mellan läsare och författare.
Som en sadomasochistisk lek.
Men hon är inte den enda.

I Helena Erikssons nya diktsamling Täthetsteoremet, så finns flera strofer som har samma tema och som fick mig att fundera.

Den läsande och den skrivande
vrider sig i sina kroppar     kring varandra
livräddningsaktion där man inte vet
vem som räddar vem
/…/
författaren ger konstgjord andning åt
läsaren, som fallit

Och några sidor längre fram:

Vems är texten?

Ja, vems är egentligen texten?
Är det författarens eller läsarens text?
Hos Helena Eriksson verkar det inte vara helt självklart.
I Täthetsteoremet ger ibland författaren ifrån sig sin text, för att i nästa stund vilja ha tillbaks den.
Och vem räddar egentligen vem i den där livräddningsaktionen? Författaren behöver läsaren som behöver författaren…

Det finns lika många läsningar av en text som det finns läsare.
Skapas texten först när läsaren läser den?
Eller skapas den i det ögonblick som orden fästs på pappret av den som skriver?

Samtidigt gillar jag Helena Erikssons bild av författaren som en som ger konstgjord andning åt en fallen läsare.
Som genom sina berättelser kan skänka tröst och liv.

Komplicerat, det där…

 

 

 

 

 

 

1 kommentar

Under Läsande, Skrivande, Svenska författare