Recension: Hudhunger av Katerina Janouch

Recensionen också publicerad i Ystads Allehanda 27 januari 2016 och Borås Tidning 3 februari.

Jag gillar att det numera är okej för ett vanligt förlag att ge ut romaner med erotiskt innehåll och att författare kan skriva erotik i eget namn. Ja, jag tackar Fifty Shades of Grey för denna utveckling. Tack!

Nu är det Katerina Janouch ger ut en erotisk trilogi om den fyrtioåriga författaren Rosanna Wilde. Fifty Shades för vuxna alltså, utan fnittrande oskulder med inre gudinnor. Nej, här är den kvinnliga kroppen gudinnan som ska återuppväckas ur sin slummer. För trots sitt bekväma författarliv utan barn saknar Rosanna Wilde sex och passion i äktenskapet med sin framgångsrike man. Men så en dag står nyskilda Samuel i hennes kök. Och det börjar hetta i Rosannas inre.

Hudhunger är första delen i trilogin. Katerina Janouch är en driven berättare; hon kan sina sexuella lekar och väjer inte för att skildra dem i text. Oftast är det scener med romantiskt vaniljsex som är fina, men kanske lite tråkiga (fast det kanske passar målgruppen?). Den vågade och vardagssolkiga fistingscenen får det dock inte alls att pirra till i mig. Kanske för att det känns … lite för lustlöst tekniskt beskrivet.

Bäst i Hudhunger är därför egentligen inte de sexuella mötena, utan beskrivningen av den ”workshop” där några kvinnor upptäcker sina egna – och varandras – kön. Fin är också beskrivningen av den längtan efter kärlek (och sex) som finns också hos ensamma 40-plussare.

Bra där, Katerina Janouch!

 

 

Kolla här! En erotisk novelltävling!

I maj 2010 kom jag tvåa i en erotisk novelltävling anordad av förlaget XStory. De bästa novellerna i tävligen publicerades också i antologin Synder, utgiven på samma förlag. Katerina Janouch var redaktör för antologin och var också en av de som satt i juryn. Jag minns än idag känslan att se sin text på papper i en bok. Det var häftigt! Det var första gången som jag någonsin publicerats som författare under eget namn. Eller.. nåja.. under pseudonymen ”Fru K”.

Nu ska skrivarsajten Kapitel1.se också ha en erotisk novelltävling, eftersom det är ”den hetaste trenden inom bokvärlden just nu”. Tävlingen heter Fångad av lust, och kommer att pågå under hela 2013. Vinsten för de tio bästa novellerna är att publiceras i en e-bok utgiven av Kapitel 1 förlag.

Det är ett jättebra initiativ. Och samtidigt är jag lite ledsen, för jag kan inte låta bli att tycka att det är en lite sämre kopia på den tävling jag var med i. Både vad gäller förlag, utgivning och jurysammansättning. Det borde gå att göra lika bra, eller till och med bättre.

För i Kapitel 1:s jury sitter författaren Anders de la Motte, frilansskribenten Therese Gregorius och författaren Malin Johansson. Inte några namn som jag förknippar med det erotiska området, även om de alla tre är relativt kända namn i Litteratursverige. Vad är deras vana att bedöma erotisk litteratur? Kapitel 1 är inte heller ett etablerat förlag och fortfarande är inte e-boken lika etablerad som tryckt dito.

Jag undrar också över vem som får rättigheterna till texterna när det är en tävling. Jag lämnade ju tyvärr ifrån mig rättigheten till min text när jag tävlade. Något jag tycker är synd idag.

Men en sak som är riktigt bra med Kapitel 1-tävlingen är att det inte står någonstans att författarna ska vara anonyma. Så var det nämligen i den tävling jag kom tvåa i – ingen av de som medverkade i Synder gjorde det i eget namn, utan under pseudonym. Det var liksom kutym på den tiden.

Mycket har hänt på tre år alltså. Och jag tänker verkligen tacka E L James för det. Tänk att kunna skriva erotisk litteratur utan att behöva göra det under pseudonym!

Och jag är faktiskt nyfiken på att se om novellerna i Fångad av lust håller högre kvalitet än de som är med i Synder, eftersom det blivit mer rumsrent nu att skriva erotisk litteratur.

Recension: Alltid du av Pernilla Alm

Jag är så glad att jag kan skriva det här: Alltid du är en perfekt chick-lit-relations-roman. Jag är glad att jag kan skriva det för att jag träffade Pernilla Alm tidigt i höstas på Hans-Olov Öbergs releasefest för Djävulens tonsteg. Vi pratade lite, som man gör på releasefester, och så klämde hon fram att hon skulle debutera våren 2012. ”Jaha”, sa jag. Och så tänkte jag inte mer på det.

Men så damp ju Alltid du ner i brevlådan förra veckan.

Jag sträckläste den igår.

Men jag måste säga att jag blev lite lurad. Och jag kom inte på det förrän jag läst klart.

För i tonen är det ju en perfekt chick-lit-relations-roman. Det är mycket dialog, mycket relationer, lite sex, lite inredning, lite vad-ska-jag-ha-på-mig-idag?, lite familjeliv, lite humor. Jag skrattar högt åt sms-flirtande och urringningar, fnissar igenkännande åt drinkade på firmafester och vem-ska-hämta-på-dagis-idag-diskussioner.
Det är enkelt, det finns inga metanivåer som ska tolkas – allt står där. Det är verkligen topp-underhållning för stunden.

Men. Det som skiljer Alltid du från vanlig chick-lit är ju att huvudpersonen Caroline egentligen beter sig rätt svinigt. Och att det egentligen är en omvänd utveckling i historien – det börjar bra, men går sedan käpprätt åt helvetet.

Och det är där jag blir lurad. Och det är faktiskt på ett bra sätt. För hela historien, men sin glättiga chick-lit-ton, får mig att tro att Carro ska komma undan, att hon inte ska behöva stå till svars för det hon gör, men ändå komma till någon slags insikt. För det är ju så det fungerar i den genren: hjältinnan väljer alltid rätt till slut, även om det kan bli förvecklingar och prövningar längs vägen.
Och det kan jag knappast säga att Carro gör. Hon gör fel val. Hela tiden. Med ödesdigra konsekvenser.

Det är uppfriskande!

För Carro gör det som män brukar göra i berättelserna: hon blir kåt och tänker med något annat än hjärnan.

Alltid du är svår att genrebestämma. (Om jag nu måste genrebestämma den?) Jag säger chick-lit vid första läsningen, mest för tonen i berättelsen. Men innehållet och sens-moralen i historien andas något annat. Relationsroman? Förortsromance? Mama-lit? (Efter magasinet Mama.)

Oavsett vad man kallar genren nuförtiden så är Pernilla Alm och nosar Martina Haag, Kajsa Ingemarsson och Katerina Janouch i ändalykten, det är helt klart.