Vårens böcker – en gäspning!

Jag kryssade på gammalt hederligt sätt: med pennan i högsta hugg vid matbordet med en kaffekopp bredvid och ungarna stojande runt omkring.

Men jag blev inte så upphetsad av Vårens böcker – den stora katalogen från Svensk Bokhandel.

I höstas var listan så lång att jag satt en halv dag med att försöka stryka ner till tio titlar per lista.
Till denna vår fick jag knappt ihop tio titlar alls…
Kanske har jag blivit bokblasé?
Men jag tror inte det.

Jag tycker att det är en svag roman-vår. (Förra året (och hösten) var i och för sig exceptionellt.)
Visserligen släpper både Åsa Larsson och Varg Gyllander nya deckare. Visserligen finns det många roliga debutanter som Pernilla Alm och Manne Fagerlind, som ni kan följa här på Debutantbloggen.
Men jag saknar många stora namn – namn där man vet vad man får… Jo, jag vet att Brett Easton Ellis Imperial Bedrooms kommer på svenska i år, men jag är inte någon fan av honom.

Fackböckerna bjöd på lite fler vill-ha-upplevelser. Bland annat med fina böcker om filmregissörer, som Emir Kusturica, och andra konstnärskap som Helene Schjerfbecks och Karin Broos. Men de kvalade ändå inte in på min topp-tio.

Snart berättar jag vilka tio skönlitterära böcker och vilka tio facklitterära böcker jag vill läsa våren 2012 – två topplistor på de titlar som väckt mitt intresse i vårens katalog.

Topplistorna presenteras senare i veckan.

Och om jag har missat någon väsentlig titel, vg meddela mig.

Bilder och berättelser om mammor och barn

En ganska vanlig skrivövning när man går på skrivarkurs är att man skriver en kort berättelse utifrån en bild. Jag har själv hållit i sådana skrivövningar på en högstadieskola en gång och fick otrolig respons och fantastiska berättelser.

En bild säger mer än.. ja, ni vet. Ibland är det faktiskt sant, för bilder stimulerar vår fantasi, får oss att formulera våra egna berättelser, får oss att reflektera över våra minnen och erfarenheter. Som den här bilden av mamma och barn av Karin Broos, vars målningar just nu visas på Borås Konstmuseum.

Karin Broos målning av mamma och barn.

Jag såg utställningen igår och blev fascinerad över hur många av målningarna som jag började fantisera kring – vilka de var, vad de gjorde där, varför de gjorde som de gjorde. Bilden av mamman och barnet berör särkilt, eftersom jag varit i den situationen några gånger: trött mamma, vaken bebis.

 

Det finns många berättelser om hur det är att bli mamma, både för första gången och följande gånger. Moderskapet är omskrivet, både av manliga och kvinnliga författare. Senast läste jag Infans av Helena Granström. Minns också Marie Darrieussecqs Babyn. Men känslan i målningen av Karin Broos slår det mesta. Hur kan det vara så? Eller har jag bara inte läst rätt moderskapsskildring?

 

Imorgon är sista dagen för Karin Broos utställning Speglingar. Gå och se den!