OBS! Spoilervarning! Recensionen innehåller referenser till handlingen i boken.
Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler börjar som vilken annan ung-flicka-går-på-college-berättelse som helst. Visst verkar hon lite udda, Rosemary, har lite svårt med familjen, verkar inte prata med sin syster eller sin bror, och det är något med föräldrarna… Men redan efter de första inledande kapitlen förstår läsaren att det kommer något mer. En riktigt stor familjehemlighet. Någon som bara kan berättas i vindlande omvägar, utifrån och in. Först i de till synes obetydliga detaljerna, som sedan – när läsaren har hela historien – blir mycket betydelsefulla. Och så flyttar Karen Joy Fowler långsamt fokus från de små detaljerna till de stora, stora frågorna. Det är mycket smart berättat på ett sätt som är bladvändarhetsande.
Det här tycker jag mycket om: Karen Joy Fowler är smart. För det är ett fruktansvärt smart grepp att med en lättsam ton och humor ta sig an så tuffa ämnen som djurrättsaktivism och forskning på djur ur ett etiskt perspektiv. Och ännu smartare: Karen Joy Fowler basunerar inte ut i stora bokstäver, utan smyger sig på ämnet. Långsamt vecklar hon ut berättelsen om familjehemligheten och lägger pusselbit till pusselbit till historien om systern som inte var en syster, utan en schimpans och forskningsprojekt. Det är smart berättat, med empati och patos.
Men ändå är det något som skaver. Karen Joy Fowler missar ibland tonträffen i språket. För när Karen Joy Fowler ska låta som en ”ung kvinna som går på college” låter det mer som en vuxen som försöker härma ungas språk, men bara lyckas till hälften. Än mer uppenbart blir det när jag, som efterföljande bok, läser You had me at hello av Mhairi McFarlane och tänker ”ja, det är ju så här den här typen av språk ska låta!”. Kanske är det översättningens fel, med tanke på att boken ändå vunnit massa priser och en stor publik i USA. För det är svårt att skriva lättsamt med humor för unga – särskilt när man inte är särskilt ung själv (Fowler är född 1950). Och det är ännu svårare att översätta. Jag tror dock inte det är översättningen – för i de kapitel som handlar om etik, forskning och djurrätt flyter berättelsen bättre och Karen Joy Fowler ”får låta som sig själv”.
Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler är, trots språkmissen, ändå en bok vars ämne och angreppssätt jag kommer att tänka på länge. Framför allt för att det är så förbaskat smart att linda in viktiga samhällsfrågor i en till synes lättsamt skriven bok.
Annika Koldenius 