Etikettarkiv: karaktärer

Läser Norstedts litteraturmagasin Album och funderar på mina favoritkaraktärer

När jag var på bloggträff på Norstedts tidigare i veckan, så fick vi – utöver goodiebagen – ta med oss något från bokhyllorna. Jag tog med mig Norstedts litterära magasin Album (som jag när en hemlig dröm om att få vara redaktör för någon gång – det är ju nya redaktörer för varje nummer – och kanske göra ett temanummer om erotiska skildringar i skönlitteraturen?).

Detta nummer av Album hade tema Karaktärer och hade Jenny Maria Nilsson och Therese Eriksson som redaktörer.

Vilken är din favoritkaraktär? Har du varit förälskad i nån karaktär? var två av de frågor som ställdes.

Jag har tänkt mycket på det efter att jag läst några av svaren. Jag har egentligen inte några favoritkaraktärer som jag minns och kan hänvisa till, utöver de jag läst om i unga år.

När jag var barn ville jag vara både Pippi, Madicken och Ronja Rövardotter. Senare beundrade jag Ayla hejdlöst i Jean M. Auels böcker Hästarnas dal och Mammutjägarna. Alla är de egensinniga, påhittiga och starka karaktärer. Och bra förebilder för en lika påhittig och egensinnig flicka.

Under de senaste tjugo årens vuxenläsning är det inte lika många karaktärer som fastnat. Kanske för att läshastigheten blivit högre – jag läser mycket mer som vuxen och det krävs verkligen att en karaktär ska sticka ut för att jag ska minnas den.

Eller är det helt enkelt så att barn- och ungdomslitteratur är mer benägen att skapa starka karaktärer för att nå sina läsare och vuxenlitteraturen mer benägen att skapa starka berättelser?

20130421-095438.jpg

Annonser

Lämna en kommentar

Under Bokbranschen, Läsande

En gång om året – det slutna rummets dramatik

Två personer. Ett rum.
Spelet kan börja!

Jag fascineras av historier som utspelar sig under en kort tidpseriod, i ett slutet rum, med bara några få karaktärer. Så mycket kan rymmas i det täta spelet:
Erfarenheter från länge sedan som får betydelse för nuet.
Trängda beslut som får konsekvenser för framtiden.
Gester som kan misstolkas.
Saker som förblir osagda.
Det som ändå sägs, som betyder allt.

Allt bygger på en förväntan om hur karaktärerna ska reagera i vissa givna situationer, att det finns regler. Men så sätter någonting reglerna ur spel: en händelse, en oväntad replik. Och makten förskjuts. Reglerna måste göras om.

Kanske fascineras jag av att det verkar så enkelt. Bara två personer som pratar med varandra, kanske gör något tillsammans. Men att skapa dramatik av det! Med en början och ett slut!

Jag såg en fantastiskt fin film på Göteborg Filmfestival som innehöll just allt detta: En gång om året, regisserad av Gorki Glaser-Müller med Gunilla Röör och Michalis Koutsogiannakis i rollerna. De är gifta på varsitt håll, men har ändå haft en kärleksaffär i trettio år. De ses en gång om året, på olika hotellrum. Men den här gången så händer något oväntat som sätter alla regler ur spel. En önskan, en replik. Ett fotografi på ett hus.

En annan berättelse på samma tema är På Chesil Beach av Ian McEwan. Det nygifta paret som sitter på hotellrummet och ska äta bröllopsmiddag. Och sedan väntar bröllopsnatten. En längtar. Den andra plågas av tanken. De försöker prata med varandra men båda misstolkar varandras gester och repliker.

Egentligen är det väl teatern som är allra bäst på att berätta sådana här historier. Dramatiker som August Strindberg, Ibsen, Arthur Miller, Norén. På teatern finns inte svulstiga filmscenografier eller landskap, inte heller har dramatikern tillgång till den skrivna textens neutrala berättarröst.
Dramatikerna har replikerna, skådespelarna, rummet, tiden.
Det är allt.
Och det bär alltid raka vägen till slutet.
Ja, slutet.

I En gång om året är slutet öppet. Kommer de träffas igen nästa år? Det vet jag inte.
I På Chesil Beach slutar det. Det är helt säkert.

Lämna en kommentar

Under Berättelser, Film/foto, Skrivande

Jane Austen och The Good Wife

Jag måste dela med mig av något jag läst alldeles nyss på en sida som heter Wierd Science. (Låt er inte luras av det konstiga namnet, för sidan handlar om film och TV-serier – berättelser alltså…)

Det handlar om berättelser som går igen. Och om hur man bygger kvinnliga karaktärer. Bland annat görs en jämförelse mellan Jane Austens Övertalning (Persuasion) och TV-serien The Good Wife. Och det är jätteintressant.

Jag tänker också på det jag skrev tidigare här på bloggen i inlägget Hur mår romanen? om TV-serien som den nya sättet att berätta vår tids historier, teve-romanen som genre.

Här är länken!

Lämna en kommentar

Under Länktips, Media/Journalistik