Vad jag läst hittills 2011 – bäst och sämst!

Nu har jag äntligen uppdaterat en läslista för 2011. Spana in den här.  Jag ser att jag läst mycket nytt, mycket svenskt och mycket Jan Guillou. Så kan det gå!

Jag hade ett litet Jan Guillou-race på julledigheten i januari – läste först Ordets makt och vanmakt, blev förförd! och sedan sträckläste jag några gamla Hamilton-äventyr som jag hittade på Myrorna för billig peng. (Arn tänker jag INTE läsa. Borde jag det?)

Jag har hittills läst 39 böcker i år. Nästan två i veckan, det får jag vara nöjd med…

Bäst har varit:

1. Fritt fall av Juli Zeh , 2. Gracie av Veronika Malmgren, 3. Stilla dagar i Mixing Part av Erlend Loe och 4. Ordets makt och vanmakt av Jan Guillou.

Fritt fall för berättarglädjen, fysiken och den otroliga storyn, Gracie för språket och för girl-powern!, Stilla dagar i Mixing Part för humorn och Ordets makt och vanmakt för.. äsch, det är ju Jan Guillou!!!

Sämst har varit:

 1. Aisha – de troendes moder av Kamran Pasha. 

Läs min recension här, så förstår ni…

Recension: Aisha – de troendes moder

Det tog några dagar, men nu äntligen har Borås Tidnings webbredaktion lagt ut min recension av Aisha – de troendes moder på webben.

Läs hela recensionen här.

Jag är fortfarande förvånad över att den handlar så lite om religion, tankar om religion, reflektioner om religion, när det ska vara en bok om en religions födelse. Och att den handlar så lite om kvinnor, när det är en kvinna som är berättaren.

Boken det handlar om.

Ökendammig recension i Borås Tidning

Idag publicerades min recension av Aisha – de troendes moder i Borås Tidning. Tyvärr verkar min byline ha fallit bort i redigeringen, men det är jag som har skrivit den, jag lovar… 😉 

Jag kan väl säga, utan att på något sätt fara med osanning, att det är en av de sämsta romaner jag någonsin läst. Det är platta karaktärer som rör sig som klippdockor mot ökenkulisser och säger teatraliska repliker. Språket försöker efterlikna ett förenklat ålderdomligt sago- eller mytspråk.

Dessutom- för att vara en roman som handlar om islams födelse, så handlar berättelsen förvånansvärt lite om religion och förvånansvärt mycket om politiska ränksmiderier, makthungriga män och bloddroppande svärd.

Borås Tidning har ännu inte lagt upp den på nätet, men jag länkar till den så fort webbredaktionen gör det. (Och nu har de gjort det, läs mitt nya inlägg här.)

Recensionen i dagens Borås Tidning!

Recenserar Aisha de troendes moder

Nu ska jag recensera en bok för Borås Tidning igen.

Förra gången jag recenserade var det Stockholm rosé.  Nu har jag fått något annat att bita i, nämligen en roman om islams födelse – Aisha de troendes moder. Första orden i romanen är ”Vad är tro?”. Det sista ordet är ”Amen”.

Islam intresserar mig, historiska kvinnoporträtt intresserar mig, så jag hoppas att jag kommer att tycka om berättelsen. Men en recension är en recension är en recension. Så jag läser med lite mer kritiska ögon än vad jag skulle gjort annars. Jag har just nu kommit 145 sidor av 598. Nedräkning till deadline minus tre dagar and counting… Snart i en tidning nära dig!

Deadline 3 juni.