Jag läser så lite nuförtiden för jag skriver så mycket, men det jag läser är bara bra!

Jag har aldrig skrivit en bok förut.
Jag vet inte hur andra författare gör (såna som skriver böcker), om de läser samtidigt eller hur de får till det.

Men jag KAN INTE! läsa samtidigt som jag är mitt inne i en skrivprocess. Det går bara inte.

Jag skräms faktiskt lite av min dåliga läsdisciplin den här våren. Jag vet att jag lovade mig själv att läsa mindre det här året (och förra), men jag anade inte att det skulle bli så här dåligt när huvudet är fullt av ord, meningar och kursiveringar.

I april läste jag tre böcker. TRE! Och alla tre var recensionsböcker för Borås Tidning.
I maj har jag precis just nu läst ut min första bok, Erik Helmersons Au revoir, Magnus (recension kommer nästa vecka).
Förvisso har allt jag läst varit bra, och det är jag glad för.

Men snart är sista korrekturet iväglämnat till förlaget och då hoppas jag att något händer.
Jag har så mycket oläst den här våren. Jag har inte ens hunnit läsa Juli Zehs bok som jag fick med mig från mitt förlag för över en månad sedan.
Jag har så mycket obloggade tankar också, för den delen.

Hur gör ni – ni som skriver? Kan ni läsa och skriva samtidigt?

Ska du bara läsa en bok, så ska du läsa: 4. Fritt fall av Juli Zeh

Den handlar om fysik, om kärlek, vänskap, konkurrens, den är så intelligent skriven att det känns som om jag lär mig något om mig själv på varje sida.

Juli Zehs Fritt fall är både en deckargåta om ett kidnappat barn och en lek med parallella verkligheter. Den har en fru, en döende kommissarie och två konkurrerande professorer i fysik som trots vetenskapliga konflikter är bästa vänner. Och kanske gillar jag den så mycket just för den lekfulla tonen, humorn, i en bok vars intrig är konstruerad kring en vetenskaplig gåta. För konstruerad är berättelsen, karaktärerna snarare idéer än trovärdiga människor. Men vilken berättelse! Upplösningen är lika genial som skrämmande.

”Livet går liksom alla andra historier baklänges mot sin egen orsak. Eftersom människor vanligtvis tänker bakåt och inte framåt förblir meningen med deras existens dold för dem.”

Juli Zeh är en intelligent berättare som ställer de där moralfilosofiska frågorna: Vad är rätt och fel? Vad är sant och falskt? Och som har karaktärer som jag både gillar och ogillar. Det är knappast en realistisk berättelse, men stor underhållning som kräver sin läsares fulla uppmärksamhet för att hänga med.

Juli Zehs nya bok är en psyk-thriller och heter Nullzeit

Tyvärr kan jag bara några enstaka ord tyska, så jag får tro på Svante Weylers Facebook-uppdatering idag: Juli Zehs nya bok heter Nullzeit, lanseras som psyk-thriller och har en jätteupplaga redan från början.

Wow!
Juli Zeh kommer alltså med ny bok.
Det är en riktigt bra bokhändelse!

Fritt fall tillhör en av de mest galna och fantastiska böcker jag läst. Leklust är också fantastiskt bra. (Och när jag tänker på ser jag här ett visst vetenskapligt mönster bland de böcker jag gillar: Fritt fall, Stjärneborg, Syndafall i Wilmslow…)

På svenska Adlibris ser det ännu ut så här. Inte så mycket information om den nya boken direkt. Ingen svenskt förlag står angivet än, men jag hoppas att Weyler förlag ger ut också denna. De har ju gett ut Fritt Fall och Corpus Delicti.

För tyskspråkliga mennschen finns mer information om boken här på det tyska förlaget. Att den är skriven i Patricia Highsmith-tradition förstod jag i alla fall. Och 1 augusti släpps den i Tyskland.

Och den som är i Berlin den 31 augusti kan höra Juli Zeh läsa högt ur Nullzeit
(om jag förstått tyskan rätt?) Läs mer om det här.

Men vem ger ut den på svenska?
Svante, hallå!
Är den bra? Har du läst ut den än?

Idag: Novellix-söndag

Idag ska jag ta en paus i Kerstin Ekman-läsandet och helhjärtat dyka in i de Novellix-noveller som jag fick i ett litet brunt paket med posten för någon månad sedan. Åtta små böcker med en novell i varje av bl a Monika Fagerholm, Silke Scheuermann, Jonas Hassen Khemiri och Juli Zeh.
Jag gillar novell-formatet, gillar det förtätade, att jag kan sträckläsa berättelsen utan att behöva ta paus.
Novellen är också mer tillåtande för språkliga och litterära experiment för jag hinner aldrig tröttna på idén innan texten tar slut.
Novell-söndag? Kanske min nya giv?

Det underbara med att åka tåg…

… är att det är så många timmars läsning utan avbrott.

Ja, jag ska åka tåg imorgon. Jag ska ner till Lund och Malmö för en kombinerad vänbesök-, studiebesök- och konferensresa. Först till Lund för vänner och studiebesök på universitetet för att se hur de jobbar med rörlig bild och sedan till Malmö för vänner och konferensen Media Evolution.

Oj, vad jag kommer att lära mig saker. Det gillar jag. Och oj, vad jag kommer att vara trött när jag kommer hem. Ja, det får jag väl stå ut med helt enkelt…

Men, nu till den svåra frågan – orkar jag ta med mig min inbundna Juli Zeh Leklust-bok, som är en är stor som en Alladinask och väger något kilo sådär, eller ska jag ta med mig några lättare pocketböcker som utan problem ryms i min coola ryggsäck?

Eller måste jag helt enkelt ta med mig Leklust för att den är så himla bra och för att jag vill läsa färdigt den?

Förlag på andra mindre böcker att ta med: Mörkt vatten av Oates, The Great Gatsby av Fitzgerald, Rika Flickor av Scheuermann, Passionen enligt G.H. av Lispector… Jo, för all del så verkar det ju trevligt också..

 

Läs-flow, skriv-flow, spring-flow…

Nu tar vi det i rätt ordning.
I går var en sån där dag då jag hade flow.

Först hittade jag en bok som jag tänkte jag kunde stå ut med i det läs-vakuum som jag fortfarande har efter Belägring – Leklust av Juli Zeh. Men jag mer än stod ut. Jag fullkomligt svalde den! Kunde inte sluta läsa. Blev fullkomligt alienerad till söndagsvardagen runt omkring mig;  brände pannkakor, lät barnen slå ihjäl varandra, mumlade artiga fraser till maken när han ville konversera. Det är över min fattningsförmåga att man kan skriva som Juli Zeh!  Så rasande intelligent, så raljerande utan att bli elakt, så innerligt, otrevligt mänskligt, så distanserat och nära på samma gång. Hur är det möjligt?

Efter det hade jag spring-flow. Två varv runt Kolbränningen (som den heter, även om alla boråsare jag känner vägrar kalla den för något annat än Byttorpssjön) i rask takt med en liten spurt på slutet i mina nya, på löpband utprovade, löparskor. Skymningsljuset föll förslaget och färgade allt förföriskt i guld och jättebalsaminerna vajade över mitt huvud medan jag sprang så gruset yrde. (Ja, jag är bara liiiite stum i benen nu på måndagsmorgonen…)

Och till sist hade jag skriv-flow. Jag satt vid mitt Carrie-skrivbord (mer om det snart) i sovrummet, tittade ut på natthimlen genom takfönstret, hörde hur mannen i mitt liv snarkade sött i sängen bakom mig och skrev och skrev i två timmar tills det hade blivit måndag, kapitlet var färdigskrivet och det inte fanns något mer att berätta. Det var inte snyggt skrivet, utan ett ”vomit-draft” (något som Emma Ångström berättat om på Bokcirklar.se när hon var gästbloggare där och som jag genast tog till mig.).  Men ett vomit-draft är i alla fall början på något. Och kapitlet blev klart. Och ja, om det blir något som är värt att ges ut, så blir det under pseudonym, det också…

 

Vad jag läst hittills 2011 – bäst och sämst!

Nu har jag äntligen uppdaterat en läslista för 2011. Spana in den här.  Jag ser att jag läst mycket nytt, mycket svenskt och mycket Jan Guillou. Så kan det gå!

Jag hade ett litet Jan Guillou-race på julledigheten i januari – läste först Ordets makt och vanmakt, blev förförd! och sedan sträckläste jag några gamla Hamilton-äventyr som jag hittade på Myrorna för billig peng. (Arn tänker jag INTE läsa. Borde jag det?)

Jag har hittills läst 39 böcker i år. Nästan två i veckan, det får jag vara nöjd med…

Bäst har varit:

1. Fritt fall av Juli Zeh , 2. Gracie av Veronika Malmgren, 3. Stilla dagar i Mixing Part av Erlend Loe och 4. Ordets makt och vanmakt av Jan Guillou.

Fritt fall för berättarglädjen, fysiken och den otroliga storyn, Gracie för språket och för girl-powern!, Stilla dagar i Mixing Part för humorn och Ordets makt och vanmakt för.. äsch, det är ju Jan Guillou!!!

Sämst har varit:

 1. Aisha – de troendes moder av Kamran Pasha. 

Läs min recension här, så förstår ni…