Etikettarkiv: Johannes Anyuru

Recension: En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru

Det jag slås av i En storm kom från paradiset är kärleken, men också en slags tillåtande sentimentalitet. Johannes Anyuru har skrivit en bok om en förälder, som varken är en uppgörelse eller en frigörelse, utan som faktiskt handlar om kärlek, om sammanhang, om att få en förklaring, om att kanske kunna förstå den pappa som ville tillbaka till Afrika bara för att han ville flyga och som hamnade mitt i krig och konflikter.

Jag är väldigt glad att Johannes Anyuru frågade sin pappa, sparade hans berättelse och nu berättar den för oss. Det är en berättelse som, om jag inte förstått Afrika innan, så kanske jag förstår lite bättre nu. Och jag förvånas över det människan är kapabel till för att överleva.

Johannes Anyuru berättar främst om de åren då pappan var på flykt, under de år då Idi Amin tog makten i Uganda och det kaos som då rådde i den regionen i Afrika. Det är miljöer som görs levande genom pappans upplevelser: flyktingläger, gerillagrupper, röddammiga landsvägar. Och i tillbakablickar: tiden då pappan bodde i Athen för att utbilda sig till pilot. Korta glimtar får också läsaren från det liv pappan levde i Göteborg, då Johannes Anyuru blivit vuxen.

Jag tycker mycket om En storm kom från paradiset. Jag tycker om den för kärleken, sentimentaliteten och för att Johannes Anyuru vågar vara öm i sitt porträtt av pappan.
Jag tycker om den för språket, inte pråligt, men poetiskt, med fingertoppskänsla för vad som går att berätta och hur. Varmt när det behövs, inuti när det behövs.

Och mitt i all denna kärlek: våldet, tortyren, misshandeln. Johannes Anyuru förmåga att ledigt flytta perspektivet mellan det förra och det senare, som om de hörde ihop, inte som om de var olika sidor på samma mynt, utan delade sida. Hand i hand. Alltid nära varandra.

1 kommentar

Under Recensioner, Svenska författare

Prosa, språk och poesi, stramt eller överlastat, runt eller transparent, fortsättning följer.

Jag var ju inte så förtjust i Peter Fröberg Idlings roman Sång till den storm som ska komma.
Någon som däremot var förtjust är bloggaren Bernur.

Just nu har vi ett intressant samtal om språk i litteratur, med utgångspunkt i bland annat Sång till den storm som ska komma, men där också Johannes Anyurus bok En storm kom från paradiset nämns.

Det var Bernur som började med en reflektion kring språk i prosa och poesi. Att han tycker den svenska prosan är fantasilös och att han tycker att prosan i vissa berättelser blir bättre för att den närmar sig poesin, som till exempel i Sång till den storm som ska komma. Läs Bernurs tankar här.

Jag kontrade med att säga att den svenska nya prosans problem snarare handlar om ett närmandet till filmens berättarsätt.
Så här skrev jag:

”Själv ställer jag mig tveksam till att ett mer fantasifullt och poetiskt språk skulle vara bättre för prosan. Snarare tycker jag att språket i de två romaner du nämner ibland ställer sig mellan mig och berättelsen, att språket skapar ett avstånd och inte bjuder in mig som läsare. Det blir för mycket språk helt enkelt, alltför poetiskt och överlastat. Sen har ju jag som läsare alltid känt mer kärlek för ett stramt och återhållet språk, ”städat” om du så vill, snarare än en överlastad lek med ord. Jag tror snarare att ”problemet” ligger i prosans närmande mot filmens berättarsätt där det ska ”hända” saker, där fler och fler romaner är scener staplade på varandra, mer likt ett filmmanus med scenanvisningar än något annat. Och där prosans särart – det som sker på insidan – håller på att tunnas ut.”
Ja. Fortsättning lär följa. Det är en intressant diskussion.

2 kommentarer

Under Berättelser, Litteraturkritik, Svenska författare

Novemberläsning – att läsa ikapp!

Jag har verkligen tillbringat hela november (nästan) med att läsa ikapp det jag inte hunnit med under året. Böcker som har legat till sig, böcker som andra har pratat om, böcker som vinner och borde vinna priser. Oktober var för den del inte någon dålig läsmånad det heller!

Överlag tycker jag bokhösten 2012 har varit mycket stark, och då har jag ändå bara läst mest svensk och nordisk litteratur. Ja, bokhösten 2012 har varit så stark att jag faktiskt kommer att ha svårt att göra en årets bästa tio böcker-lista.

Idag ska jag gå och köpa Johannes Anyurus bok En storm kom från paradiset. Jag inser att jag måste läsa den, trots att den kanske kommer att ikullkasta alla mina planer om vem som skrivit årets bästa bok. Den har vunnit Svenska Dagbladets litteraturpris, och den kommer förmodligen vinna Augustpriset ikväll. I alla fall om jag ska tro min kulturchef på Borås Tidning, Lena Kvist, som tippar den som kvällens vinnare i dagens krönika (ännu inte publicerad på bt.se).

Jag hoppas att jag inte kommer att tycka att En storm kom från paradiset är bättre än… Ja, den som jag tycker är årets bästa bok. För jag har bestämt mig. Kortlistan på fyra böcker har blivit en. Det går inte att göra något annat val. Jag gillar ju det jag gillar.

 

Lämna en kommentar

Under Bokbranschen, Svenska författare