Tag Archives: Jan Kjaerstad

Ett sommarboktips att bli upprymd av: Förföraren av Jan Kjaerstad

Sista boktipset i P4 Sommar för den här sommaren blir en riktig gammal favorit: Förföraren av Jan Kjaerstad.

Det är en sån berättarfest som gör mig upprymd och glad. Både språket, alla berättelser, tonen – ja, allt i Förföraren gör att jag förstår varför litteratur finns. Eller egentligen: varför det är så viktigt med berättelser. Läs, bara läs!

Morgan Larsson tipsade om Spöa döden.

Läs mer om våra boktips på Sveriges Radios hemsida.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Läsande

Kolla vilka författare som kommer på Stockholm Literature!

Jan Kjærstad.

Det är en författare som skulle kunna få mig att åka till Stockholm Literature på Moderna Muséet 26-27 oktober. (Trots att det står i programmet att han fick  Nordiska rådets litteraturpris för romanen Upptäckaren 2011. Det var väl snarare 2001…) Jan Kjærstad ska samtala med Monika Fagerholm om vad ett författarliv innebär  i dag.

Jag är också nyfiken på vad Olga Grjasnowa och Sigrid Combüchen ska prata om under rubriken ”Är det en tillgång för en författare att byta språk och hemland?”

Andra författare som kommer är bland andra: Chimamanda Ngozi Adichie, Monika Fagerholm, Felicitas Hoppe, Kim Thúy, prisade debutanten Taiye Selasi och Merethe Lindström.

Läs mer om Stockholm Literature och programmet här.

 

 

2 kommentarer

Filed under Bokbranschen

Var god stör ej, jag är mitt i en underbar läsupplevelse!

Jag vågade äntligen börja läsa Normans område av Jan Kjaerstad.

Det är så där med vissa böcker. Att man förväntar sig något. Något stort. Och för att inte bli besviken, så skjuter man liksom lite på det.

Och samtidigt: Nä! Usch, så larvigt! Sån vill jag inte vara! (Lika bra att ta tjuren vid hornen så att säga…)

Så nu har jag börjat läsa.
Och jag älskar! Normans område är en sann läsupplevelse för alla läsare.

(För det handlar om bokälskande och läsupplevelser. Och lite kärlek också…)

Lämna en kommentar

Filed under Läsande, Läsning pågår

Hur kan jag ha missat Jan Kjaerstads nya bok i höstas?

”Åh, kommer Jan Kjaerstad med ny bok i vår”, tänker jag när jag läser dagens intervju med honom i Svenska Dagbladet, googlar och finner att den recenserades i samma tidning 17 oktober 2012 med rubriken ”Lysande om läsande och liv”.

17 oktober 2012!!

Hur kan jag ha missat det? Förmodligen för att jag de två första veckorna i oktober manusarbetade och klippte om en dokumentärfilm och skrev de första kapitlen i en bok och inte hade tid med något annat än just det, knappt läste något alls, knappt pratade med någon annan människa än min man och mina barn.
Men ändå!
Jag har alltså missat att Jan Kjaerstad kommit med en ny bok som heter Normans område.

Och inte blir jag gladare när jag läser beskrivningen av Normans område på Atlantis hemsida:
”Kan litteraturen vara större än livet? Jan Kjærstads nya roman är en hyllning till litteraturens kraft och samtidigt en kärlekshistoria om en norsk förläggare som tappat känslan för goda manus och en svensk kvinna som semestrar i Norge. Författaren tillägnar boken alla läsare.”

Jag har inte bara missat en bok av Jan Kjaerstad.
Jag har missat en bok av Jan Kjaerstad som är en hyllning till litteraturens kraft och som tillägnas alla läsare!
Jan Kjaerstad, som skrivit en av de bästa böcker jag någonsin läst – Förföraren.

Nä, jag får väl ta tag i det här nu, tror jag…

 

Lämna en kommentar

Filed under Bokbranschen, Boktipset, Läsande

Ska du bara läsa en bok, så ska du läsa: 2. Förföraren av Jan Kjaerstad

Det är få gånger som jag blivit helt uppslukad, helt ivägsvept av en berättelse. Men Förföraren av Jan Kjaerstad var precis en sådan läsupplevelse.

Förföraren handlar om Jonas Wergeland, firad TV-stjärna, som kommer hem för att finna sin fru död. Är Jonas skyldig? För att ta reda på det måste Jonas Wergelands liv berättas från början.

Förföraren berättas inte av Jonas själv, utan har en allvetande och framträdande berättare som överdriver, som vrider till, som berättar som om allt vore lika viktigt, ner till minsta dyngskalbagge. Jag gillar tonen, den lätt raljerande, ironiska – min generations röst, språket, glädjen i varandet. Skröna, allegori, satir, vad vet jag?

”Vi kan lika gärna börja in medias res, som det heter, eller i vad jag skulle vilja kalla den stora vita fläcken, eftersom den stod för ett stycke land som Jonas Wergeland, sina äventyrliga resor till trots, var totalt ovetande om och som han skulle kämpa med att kartlägga under återstoden av sitt liv.”

Förföraren handlar bland annat om berättelser och hur de påverkar våra liv, kanske mer än vad vårt arv gör. I en dialog mellan Jonas och en karaktär som heter Axel Stranger, låter det såhär:

”- Du menar alltså att en människa kan förändras också därför att hon hör en viss historia?
– Just det. Livet kanske är att samla historier, sade Axel, att skrapa ihop ett arsenal av goda berättelser, så att man kan sätta samman dem på invecklade sätt, som ett DNA.
– Om du har rätt gäller det inte att manipulera generna, utan historierna i livet, sade Jonas.
– Det är inte ordningsföljden på basparen, på generna, man borde kartlägga, utan ordningsföljderna på historierna i ett liv, sade Axel. Och vem vet? Om man sätter ihop dem på ett nytt sätt, kan man kanske få ett annat liv.”

Ja, det var ett långt citat. Men Förföraren är full av påståenden som väcker funderingar. Den är den första delen i en triologi om Jonas Wergeland, där de efterföljande titlarna heter Upptäckaren och Erövraren. Jag har inte vågat läsa någon av dem än. Vill inte förstöra läsupplevelsen av Förföraren.

Feg? Moi? Javisst!

20120812-163947.jpg

2 kommentarer

Filed under Boktipset

Nytt bokfynd: Upptäckaren äntligen upptäckt!

Äntligen!
Triologin är komplett!
Tredje delen funnen!
Jag hittade den idag på Emmaus i Borås för tio spänn!

Och ja, jag vet att jag kan kolla på Bokbörsen och att den säkert finns där, men det är ingen SPORT!

Förföraren. Erövraren.
Och nu också: Upptäckaren.

Lycka! Och samtidigt en gnutta sorg. Det finns inte så många böcker jag letar efter, numera…

20120519-183812.jpg

2 kommentarer

Filed under Bokfynd

Kampen om högt och lågt

I läsvakuumet efter Belägring och upplevelsevakuumet efter Way out West så finns det bara en sak att göra:

LÄSA SAKPROSA!

Sakprosa,
mer känt som facklitteratur, mer känt som helt-utan-hittepå, mer känt som helt-utan-antagonister-och-protagonister, mer känt som låta-hjärnan-vila-från-spännade-berättelser.

Men eftersom jag ändå är den jag är, och jobbar med det jag jobbar med, så blir det ändå något litet vetenskapligt. Den här gången tänker jag läsa om en gammal avhandling i litteraturvetenskap skriven 2002 av Magnus Persson som jag hittade i min bokhylla. Den heter Kampen om högt och lågtStudier i den sena nittonhundratalsromanens förhållande till masskulturen och moderniteten och handlar om hur skillnaden mellan populärlitteratur och fin-litteratur håller på att suddas ut. Och för att bevisa sin tes, så analyserar han böcker av Jan Kjaerstad, Kerstin Ekman och Peter Hoeg. (Japp, jag tror han tänkte sig en nordisk publik för den avhandlingen.. 😉

Det är JÄTTEINTRESSANT!
Ja, jag är tvungen att skriva det med VERSALER.

Framför allt analyserar han hur författarna använder den populärlitterära genren ”deckare” och använder den berättarstrukturen i fin-litterära sammanhang; Homo Falsus, Fröken Smillas känsla för snö, Händelser vid vatten, Gör mig levande igen. (Jan Kjaerstad fortsätter ju också leka med deckargenren i Förföraren osv) Gör mig levande igen är dessutom en bok som jag kan läsa om och om igen och upptäcka nya saker hela tiden. Det är en fantastisk bok!

Det här med fin- och fullitteratur är ju något som intresserar mig mycket. Så det ska bli kul att läsa den igen, nu när jag är inne i litteratursvängen på ett helt annat sätt än jag var för 10 år sedan. Jag kommer förmodligen att upptäcka helt nya saker i texten och resonemangen.

Mycket spännade ska det bli!

 

Lämna en kommentar

Filed under Boktipset, Läsande, Vetenskapligt

Fyndar fantastisk förförare!

Jag är överlycklig!

Jag har nämligen bokfyndat en av mina mest fantastiska läsupplevelser på Myrorna – Förföraren av Jan Kjaerstad! 15 kronor på Myrorna, det är vad jag kallar bra pris för en förföring!

Förföraren lånade jag för två somrar sedan av svärmor. Hon ville naturligtvis ha tillbaka sitt exemplar när jag läst färdigt. Och sedan dess har jag letat efter den på olika antikvariat så fort jag kommit åt . Den trycks inte längre, så den vanliga bokhandeln går inte och jag vet att den finns att låna på biblioteket, men jag vill ha ett eget exemplar, där jag kan stryka under, kommentera, filosofera. Och nu – äntligen! Jag vill tacka den person som lämnade in den till Myrorna, så jag kunde få köpa den. För 15 kronor. Tacktacktacktack!

Vad är det som är så fantastiskt med Förföraren då? Kanske var det bara rätt bok vid rätt tillfälle? Det brukar vara så. Men Förföraren hade ett språk och en intensitet i sin berättarglädje som jag inte stött på tidigare. Och jag blev förförd! Den handlar om så mycket, men framför allt om berättandet och hur viktiga berättelserna är. Förföraren är den första delen i en triologi, och jag har, måste jag erkänna, inte vågat läsa de följande två delarna. Lite samma tanke som i mitt förra inlägg om Nicole Krauss.

Förföraren var den bok som fick mig att börja springa! Ja, det är sant. Jag läste ett stycke om hur huvudpersonen Jonas Wergeland fantiserade om att få smeka ett par vältränade ben, där de långa lårmusklerna spända framträdde under huden och jag kände att: nä nu jävlar, sådana ben vill jag också ha! Och gav mig ut på grusvägen fastän klockan var gott och väl 22 och alla andra var på väg att lägga sig. Det var fantastiskt. Och sedan dess har jag aldrig slutat springa.

Jag fyndade of course andra böcker än Förföraren. Det blir lätt så det när jag går till Myrorna. Några böcker till mig och några böcker till maken. Några har jag läst, men har inget eget exemplar. Några har jag inte läst, men vill. Ni ser dem på bilden nedan. Och ja, nu har jag en till bokhög som ligger och väntar på att få komma upp från köket…

Bokhögen från Myrorna.

4 kommentarer

Filed under Bokfynd, Boktipset, Läsande