Recension: Kari 1983 av Helena Österlund

Jag är kluven. Å ena sidan gillar jag Kari 1983 väldigt mycket – konsekvensen, rytmen, känslan i språket. Å andra sidan blir det just för mycket språk och för lite berättelse.

Helena Österlund använder sig nämligen i Kari 1983 av samma språkliga idé som i debuten Ordet och färgerna – som hon fick Borås Tidnings debutantpris för. Det är rytmiska upprepningar som skapar ett tillstånd hos läsaren, försätter läsaren i en slags berättelsetrans. Det är inga liknelser, bara konstateranden: solen är varm och sjön är djup och tallarna är höga, osv. Helena Österlund återanvänder också teman från debuten . Det är mötet mellan människa och djur och natur. I Ordet och färgerna finns en varg, i Kari 1983 både järvar, svanar och fiskar. Kanske är det teman som kommer följa Helena Österlund genom hennes författarskap. Men frågan är hur många gånger en författare kan berätta samma historia och fortfarande berätta något nytt.

För när jag läser Kari 1983 är det som att läsa Ordet och färgerna, bara att raderna inte är brutna. Jag blir uttråkad efter ett tag, trots att jag är fascinerad över hur Helena Österlund använder språket. Språket är verkligen unikt, eget med sina upprepningar av ord, förnimmelser och återkommande teman. Det är vackert och underbart som poesi, men det är uttröttande som prosa.

Dock tycker jag om slutet på Kari 1983. Den lämnar tolkningar, trots att den verkar självklar. En längtan av att bli ett med det som skrämmer, som måste övervinnas. Att se rädlsan i vitögat och överleva.

De mest spännande titlarna bokvåren 2013

Bokåret 2012 känns som ett exceptionellt bra bokår. Jag hade jättesvårt att välja titlar till min Årets bästa böcker-lista. Framför allt så var det debutanternas år. Oj, vad många bra debutanter det kom fram 2012.

Därför känns det lite tomt nu. Också när jag läser Svensk Bokhandels tjocka ”Vårens böcker 2013”. För vårutgivningen är ju alltid lite magrare än höstutgivningen. Men några spännande titlar och författare har jag hittat.

Jag presenterar dem i förlagsordning.

Weyler har faktiskt hela fyra titlar som gör mig nyfiken: Memorandum av Marlene van Niekerk, Saknade av Merethe Lindström, Shanghai performance av Silke Scheuermann och Ryssar är såna som gillar björkar av Olga Grasnowa.
Anne Holt kommer med ny deckare på Piratförlaget: Död i skugga. Piratförlaget ger också ut Mikael Fants Vattnet i mars, en bok jag har väntat i flera år på, men nu är den äntligen klar.
På Brombergs kommer Undret av R. J. Palacio.
Kalla kulor förlag har nosat upp en engelsk deckare som verkar spännande: Weirdo av Cathi Unsworth.
Marjaneh Bakthiari kommer med ny titel på Ordfront: Godnattsagor för barn som dricker.
Maria Sveland skriver om Hatet mot kvinnorna på Leopard förlag.
Och så är jag jättenyfiken på Metronom av Lorant Deutsch, som ges ut av det lilla förlaget Laurella & Wallin.

Bland de större förlagen så kommer såklart många nya titlar.
På Norstedts: Jag tjänar inte av Jenny Åkervall, Vår man av Torbjörn Flygt, Liknelseboken av Per Olov Enquist, Vilar i era outtröttliga händer av Khashayar Naderehvandi, Asfaltsänglar av Johanna Holmström, Elefanten som gick upp i rök av Haruki Murakami och en måstebok denna vår: Flickan i Cléves av Marie Darrieussecq, en fransk författare som jag läst ALLT av.

På Natur&Kultur: Hysteros av Helena Granström, September av Kristoffer Leandoer och Kattens bord av Michael Ondaatje.

På Bonnierförlagen kommer En hemstad av Kristian Lundberg (W&W), Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn, Döden tänkte jag mig så av Johanna Mo och New Delhi-Borås av Per J Andersson (Forum), och från Albert Bonniers förlag: Staden och lågorna av Jerker Virdborg, När duvorna försvann av Sofi Oksanen och sist men inte minst: Kari 1983 av Helena Österlund, Borås Tidnings debutantprisvinnare 2010 – också en måstebok denna vår.