De mest spännande titlarna bokvåren 2013

Bokåret 2012 känns som ett exceptionellt bra bokår. Jag hade jättesvårt att välja titlar till min Årets bästa böcker-lista. Framför allt så var det debutanternas år. Oj, vad många bra debutanter det kom fram 2012.

Därför känns det lite tomt nu. Också när jag läser Svensk Bokhandels tjocka ”Vårens böcker 2013”. För vårutgivningen är ju alltid lite magrare än höstutgivningen. Men några spännande titlar och författare har jag hittat.

Jag presenterar dem i förlagsordning.

Weyler har faktiskt hela fyra titlar som gör mig nyfiken: Memorandum av Marlene van Niekerk, Saknade av Merethe Lindström, Shanghai performance av Silke Scheuermann och Ryssar är såna som gillar björkar av Olga Grasnowa.
Anne Holt kommer med ny deckare på Piratförlaget: Död i skugga. Piratförlaget ger också ut Mikael Fants Vattnet i mars, en bok jag har väntat i flera år på, men nu är den äntligen klar.
På Brombergs kommer Undret av R. J. Palacio.
Kalla kulor förlag har nosat upp en engelsk deckare som verkar spännande: Weirdo av Cathi Unsworth.
Marjaneh Bakthiari kommer med ny titel på Ordfront: Godnattsagor för barn som dricker.
Maria Sveland skriver om Hatet mot kvinnorna på Leopard förlag.
Och så är jag jättenyfiken på Metronom av Lorant Deutsch, som ges ut av det lilla förlaget Laurella & Wallin.

Bland de större förlagen så kommer såklart många nya titlar.
På Norstedts: Jag tjänar inte av Jenny Åkervall, Vår man av Torbjörn Flygt, Liknelseboken av Per Olov Enquist, Vilar i era outtröttliga händer av Khashayar Naderehvandi, Asfaltsänglar av Johanna Holmström, Elefanten som gick upp i rök av Haruki Murakami och en måstebok denna vår: Flickan i Cléves av Marie Darrieussecq, en fransk författare som jag läst ALLT av.

På Natur&Kultur: Hysteros av Helena Granström, September av Kristoffer Leandoer och Kattens bord av Michael Ondaatje.

På Bonnierförlagen kommer En hemstad av Kristian Lundberg (W&W), Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn, Döden tänkte jag mig så av Johanna Mo och New Delhi-Borås av Per J Andersson (Forum), och från Albert Bonniers förlag: Staden och lågorna av Jerker Virdborg, När duvorna försvann av Sofi Oksanen och sist men inte minst: Kari 1983 av Helena Österlund, Borås Tidnings debutantprisvinnare 2010 – också en måstebok denna vår.

Novellix: Noveller som läses bäst var för sig.

Jag har alltid läst Novellix noveller i ett svep när de kommer, alltid i fina kvartetter.
Jag tror jag ska sluta med det.
För även om de är fyra fristående berättelser, av fyra mycket olika författare, så speglar det och spiller över. Om en berättelse står ut, så blir de andra ointressanta och lama.
Nej, en och en ska de läsas. Gärna med flera dagars, kanske flera veckors, mellanrum.
Men det blir nästa gång.
För nu läste jag Novellix 9-12 i ett svep och två av dem orkade jag inte läsa ut för jag tappade intresset för berättelsen. Jag trodde inte jag skulle skriva detta, men varken Amanda Svenssons eller Helena Granströms noveller fick mig att bladvända. Båda hade en melankolisk och vacker ton, men berättelsernakändes avlägsna. Istället tyckte jag om Jens Lapidus och Wille Craafords historier: roliga, smarta, sorgliga, enkelt och rakt berättade.
Konstigt, det där med novellformatet – det kräver verkligen en bra historia, snarare än ett vackert språk eller fina formuleringar och tankar.

Jag älskar mitt bibliotek del 1

Allra oftast älskar jag mitt bibliotek, även om jag då och då tillåter mig själv att fara ut över fula återlämningsmaskinsmonster och snålare öppettider.

Idag älskar jag det.
Mycket.
När det finns så här fina Novellix-böcker i nyinkommet-hyllan:

Bilder och berättelser om mammor och barn

En ganska vanlig skrivövning när man går på skrivarkurs är att man skriver en kort berättelse utifrån en bild. Jag har själv hållit i sådana skrivövningar på en högstadieskola en gång och fick otrolig respons och fantastiska berättelser.

En bild säger mer än.. ja, ni vet. Ibland är det faktiskt sant, för bilder stimulerar vår fantasi, får oss att formulera våra egna berättelser, får oss att reflektera över våra minnen och erfarenheter. Som den här bilden av mamma och barn av Karin Broos, vars målningar just nu visas på Borås Konstmuseum.

Karin Broos målning av mamma och barn.

Jag såg utställningen igår och blev fascinerad över hur många av målningarna som jag började fantisera kring – vilka de var, vad de gjorde där, varför de gjorde som de gjorde. Bilden av mamman och barnet berör särkilt, eftersom jag varit i den situationen några gånger: trött mamma, vaken bebis.

 

Det finns många berättelser om hur det är att bli mamma, både för första gången och följande gånger. Moderskapet är omskrivet, både av manliga och kvinnliga författare. Senast läste jag Infans av Helena Granström. Minns också Marie Darrieussecqs Babyn. Men känslan i målningen av Karin Broos slår det mesta. Hur kan det vara så? Eller har jag bara inte läst rätt moderskapsskildring?

 

Imorgon är sista dagen för Karin Broos utställning Speglingar. Gå och se den!