Det här med läsare och författare – vems är egentligen texten?

Lyra Ekström Lindbäck ägnar ju hela sin debutroman åt förhållandet mellan läsare och författare.
Som en sadomasochistisk lek.
Men hon är inte den enda.

I Helena Erikssons nya diktsamling Täthetsteoremet, så finns flera strofer som har samma tema och som fick mig att fundera.

Den läsande och den skrivande
vrider sig i sina kroppar     kring varandra
livräddningsaktion där man inte vet
vem som räddar vem
/…/
författaren ger konstgjord andning åt
läsaren, som fallit

Och några sidor längre fram:

Vems är texten?

Ja, vems är egentligen texten?
Är det författarens eller läsarens text?
Hos Helena Eriksson verkar det inte vara helt självklart.
I Täthetsteoremet ger ibland författaren ifrån sig sin text, för att i nästa stund vilja ha tillbaks den.
Och vem räddar egentligen vem i den där livräddningsaktionen? Författaren behöver läsaren som behöver författaren…

Det finns lika många läsningar av en text som det finns läsare.
Skapas texten först när läsaren läser den?
Eller skapas den i det ögonblick som orden fästs på pappret av den som skriver?

Samtidigt gillar jag Helena Erikssons bild av författaren som en som ger konstgjord andning åt en fallen läsare.
Som genom sina berättelser kan skänka tröst och liv.

Komplicerat, det där…

 

 

 

 

 

 

Poesiutmaningen fortsätter – mera Lundquist, Berg och så Täthetsteoremet också!

Jag behöver poesi!
Jag måste ha poesi!

Jag är nämligen ledig från mitt jobb på Göteborgs universitet under mellandagarna för att skriva på min bok (som kanske aldrig kommer att bli klar, men vad vet jag…?) och jag klarar bara inte att läsa någon annans prosa samtidigt som jag själv skriver. Det går helt enkelt inte!

Jag försökte med lite Joan Didion-texter igår. Sakprosa kallas det nog. Eller essäjournalistik. Men det gick inte heller.

Men jag behöver bli språkligt inspirerad. Få nya perspektiv. Och sist jag läste poesi fick jag en språklig aha-upplevelse. Då läste jag Marie Lundquist.

Så idag lånade jag mer Marie Lundquist på bibblan: De dödas bok och En enkel berättelse. Och Mörk materia av Aase Berg. Och Täthetsteoremet av Helena Eriksson. Och Det okända universitetet av Roberto Bolano, som verkar vara lite allt möjligt i textväg. Och så slank Stina Otterbergs doktorsavhandling Klädd i sitt språk om Olof Lagercrantz ner i kassen också.

Så språkupplevelser! Come hither!