Årets bästa böcker 2012: 8. Havsmannen av Carl-Johan Vallgren

Havsmannen är en berättelse som jag läste tidigt i våras, men som ändå hängt sig kvar genom höstens allt mörkare dagar. Jag gillar mixen av stark socialrealism och magi, som Carl-Johan Vallgren använder sig av i sin historia om syskonen Nilla och Robert.

Nilla och Robert går på högstadiet i en liten by på Västkusten. De befinner sig längst ner i hierarkin och Gerhard är den som plågar dem. Men när Havsmannen dyker upp, så ändras alla tidigare förutsättningar.

I Havsmannen finns en klaustrofobisk känsla. Det är barnens lilla värld som beskrivs, en värld där flyktvägarna är starkt begränsade. I Havsmannen finns barn som far riktigt illa. Inte bara genom sin klasstillhörighet, men också genom att bli mobbade. Tidigt i Havsmannen finns också en riktigt vidrig mobbningsscen. Jag läser fort, fort för att det ska ta slut.

Men Havsmannen handlar också om hur vi bemöter det som är främmande, det som avviker. Det handlar om om makt. Om tolkningsföreträde. Men också om riktigt vidrig ondska, sån ondska som tillåts växa inom barn som inte får ledning av ett samhälle som sviker.

Havsmannen är vid första anblick en liten berättelse, en parentes i ett författarskap som tidigare varit vulgärt och målat orden med bred pensel. Men det lilla behöver inte vara mindre värt. Snarare är Havsmannen kondenserad, förfinad och skärpt, och berättelsen viktigare än något annat Carl-Johan Vallgren skrivit.

Maj – vilken läsmånad!

Jag tror jag aldrig läst så många böcker på en månad som jag gjort i maj i år.
Okej, jag vet att det inte är någon tävling det här med läsning, men ändå.

Kolla här:

Jaco av Per Ole Persson, Dubbelexponering av Suzanna Dilber, Alltid du av Pernilla Alm, Ingen jord den andra lik av Varg Gyllander, Den krympande hustrun av Andrew Kaufman, Stål av Silvia Avallone, Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, Novellix noveller 9-12, Väntrum av Valeria Parrella, Förlåtelsen av Hanne-Vibeke Holst och Havsmannen av Carl-Johan Vallgren.

Tre recensionsböcker för Borås Tidning – Jaco, Dubbelexponering och Förlåtelsen (kommer nästa vecka). Stål är också ett recensionsexemplar som jag snart ska skriva recension på till bloggen. Men annars bara ren nöjesläsning.
Och många bra titlar också!

Havsmannen tillhör nog kategorin ”Årets starkaste läsupplevelse”, tätt följd av Jaco som var närmast en skräckläsupplevelse.
Månadens överraskning är nog Pernilla Alms Alltid du, som jag fortfarande går omkring och tänker på. Visst är det chick-litt, men ändå lyckas den överraska med trovärdigt språk och, en för sin genre, oväntad upplösning.

Månadens överraskning:

Läsning pågår: Havsmannen av Carl-Johan Vallgren

Havsmannen är en sån där bok som jag egentligen inte vågar läsa färdigt.
För att den handlar om barn som far illa.
För att den nog inte kommer att sluta på ett bra sätt.
Tidigt i boken finns en riktigt vidrig mobbningsscen. Det är svårt att läsa. Jag känner att jag håller andan medan jag läser fort, fort för att det ska ta slut någongång.

Och ändå har jag ju tidigare bloggat om att jag inte gillar lyckliga slut. Det blir för tråkigt, för förutsägbart med Hollywoodskimrande slut där alla blir glada i solnedgången. Livet är ju sällan så att allt fixar sig till slut, eller att alla lösa trådar knyts ihop under de sista andetagen. (Å andra sidan är det kanske därför vi så gärna vi ha det så i många av våra berättelser?)

Jag är halvvägs nu i Havsmannen.
Får se hur det går…

Läsning pågår på Buss 100.

Vårens böcker – tio i toppen!

Listan över de skönlitterära böcker jag är mest nyfiken på liknar nästan aldrig listan som i årets slut blir bästa jag läst i år.
För hur ska jag kunna tycka något om en bok som jag inte läst?  Nej, det är stört omöjligt.
Och hur ska en förläggare kunna beskriva det fantastiska språket i en säljande text om bokens innehåll? Språket är ju ofta halva behållningen med en läsning, enligt mig.

Det blev inga deckare på listan i vår.  Inga thrillers. Jag kanske har tappat deckarläsningsgenen? Är inte sugen alls.
Istället blev det många titlar med humor och familjekvinnoliv. För att jag behöver roas, kanske. För att det är sådant som jag tänker mycket på just nu, kanske.

Här är listan, helt i o-ordning:

1.
Ingenting att ångra av Trude Marstein
Kabusa böcker
Jag gillade Trude Marsteins bok, Göra gott, som var ett skickligt berättat myller av röster som skapade en berättelse om människors liv under en helt vanlig helg.  Så jag blir nyfiken på hennes nya bok, Ingenting att ångra. Den utspelar sig också under två dygn, men nu är det bara några få karaktärer som berättar. Denna gång handlar det om familjeliv och otrohet.

2.
Drömbokhandeln av Laurence Cossé
Sekwa
Två bibliofiler öppnar sin drömbokhandel där de bara säljer ”bra romaner, inget annat”. De lyckas mot förmodan, men drömmarna möts av avundsjuka, småaktighet och våld. ”En fabel om litteraturen och de passioner som den släpper lös”, tycker Le Figaro enligt Sekwa förlag. Ge till mig för att läsa, tycker jag!

3.
Havsmannen av Carl-Johan Vallgren
Albert Bonniers förlag
Oj, vad jag är nyfiken på vad Vallgren hittat på den här gången. Kunzelman & Kunzelman var ju… Och Den vidunderliga kärlekens historia var ju… Ja, om det är någon bok jag längtar efter den här våren, så är det nog Havsmannen.

4.
Jag skulle aldrig ljuga för dig av Moa Herngren
Wahlström & Widstrand
Moa Herngrens förra bok om höga krav och kvinnligt alkoholmissbruk, Jag ska bara fixa en grej i köket, var oerhört arbetsam att läsa.  I Jag skulle aldrig ljuga för dig så fortsätter hon att undersöka kvinnors liv idag – Cecilia har ett perfekt liv, men det mullrar i hennes inre av att vara alla till lags.

5.
Alltid du av Pernilla Alm
Printz Publishing
Pernilla Alm är debutant, och jag är nyfiken på henne eftersom hon är den första svenska författaren som Pia Printz ger ut på sitt nystartade förlag.  ”Kan vi älska två samtidigt och vad händer när ormen i paradiset är en själv, vem kan man då skylla på?”, säger Pernilla Alm själv på sin blogg om Alltid du. Jag är nyfiken på om vi får svar på det.

6.
Kurt kurir av Erlend Loe
Alfabeta
Jag gillar Erlend Loe. Jag skrattar högt när jag läser hans knasiga och humoristiska berättelser. Kurt kurir verkar inte bli en sämre historia: Upprorsledaren Hektor Hellefokk befria Nordnorge från Sydnorge.  Och Kurt ska som hemlig kurir ta sig upp i Nordnorge och lämna ett mycket viktigt meddelande.

7.
Stål av Silvia Avallone
Natur och kultur
En bok om kvinnlig vänskap måste jag läsa! Anna och Franscesca är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Handlar också om livet i Italien idag. Kanske en Videocracy, fast i text? Nyfiken blir jag vilket som.

8.
En liten bok om helvetet av Kristian Lundberg
Symposion
Jag läste inte Yarden, men jag läste Och allt ska vara kärlek. Den gillade jag, mycket för den personliga tonen, nästan som litterära hoppsa-steg.  En liten bok om helvetet är sista boken i triologin.

9.
Sista testamentet av James Frey
Gilla böcker
”Ryktet går att Messias är återuppstånden. Att han lever på New Yorks gator där han helar människor och utför mirakel.” Det är klart jag blir nyfiken på en sådan berättelse! Särskilt om Messias visar sig vara en promiskuös typ som predikar om sex och kärlek.  Gilla böcker är ett nytt förlag som tidigare gett ut bland annat Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder.

10.
Blå skymning av Joan Didion
Bokförlaget Atlas
Blå skymning är en berättelse om dottern Quintanas död och är som en fristående fortsättning på Ett år av magiskt tänkande. Båda böckerna handlar om sorg, åldrande och död. Joan Didion är en makalös skribent. Ett nöje att läsa. En måste-läsning denna vår.