Bloggsemestern är över. Augustiskymningen sänker sig över Hestraskogen.
Och vi slåss om att läsa en bok hemma. Just nu. Min man och jag.
Det händer inte ofta. Möjligtvis har det vid det enstaka tillfället handlat om Harry Potter.
Men nu har det alltså hänt igen. Vi har ju bara ett exemplar. Ett lånat.
I förrgår var jag värsta egot; bara satt och läste flera hundra sidor i ett sträck medan maken packade, fixade. Så igår kände jag att jag ville vara lite generös, låta maken få en chans att läsa ikapp så vi kunde prata om det vi läste. ”Vassegod, jag kan läsa lite i Gatsby om du vill läsa den?” Blink, blink.
Vad som händer ikväll? Ingen aning. Jag kanske gömmer boken innan maken får en chans?
Äsch, det är ju Lasse Bergs Gryning över Kalahari som vi slåss om.
Japp.
Och näpp, ingen av oss har läst den innan.
Men jag är fascinerad över den, över människans ursprung. Evolutionen utan inblandning av Gud Fader som är i himmelen. Lasse Berg har gjort ett makalöst researcharbete och intervjuat forskare över hela världen – så många olika tankar om varför vi har de egenskaper vi har och varför vi ser ut som vi gör och så lite ledtrådar som det finns, så få fossiler att dra slutsatser ifrån.
Jag kan naturligtvis inte tillräckligt mycket för att komma med egna uppslag till varför vi människor är nästintill hårlösa, har dold ägglossning, upprätt gång, tummar och starka hälsenor. Men det är fascinerade, fascinerande att läsa om teorierna som finns kring det. Och Lasse Berg lyckas få det spännande och populärvetenskapligt utan att det blir alltför förenklat eller alltför invecklat. En konst, tro mig. (Jag håller ju på med sånt varje dag på mitt vanliga jobb…)
Få se nu… Om jag gömmer boken under madrassen, kanske…?
Annika Koldenius 