Etikettarkiv: Förföraren

Ett sommarboktips att bli upprymd av: Förföraren av Jan Kjaerstad

Sista boktipset i P4 Sommar för den här sommaren blir en riktig gammal favorit: Förföraren av Jan Kjaerstad.

Det är en sån berättarfest som gör mig upprymd och glad. Både språket, alla berättelser, tonen – ja, allt i Förföraren gör att jag förstår varför litteratur finns. Eller egentligen: varför det är så viktigt med berättelser. Läs, bara läs!

Morgan Larsson tipsade om Spöa döden.

Läs mer om våra boktips på Sveriges Radios hemsida.

Lämna en kommentar

Under Läsande

Hur kan jag ha missat Jan Kjaerstads nya bok i höstas?

”Åh, kommer Jan Kjaerstad med ny bok i vår”, tänker jag när jag läser dagens intervju med honom i Svenska Dagbladet, googlar och finner att den recenserades i samma tidning 17 oktober 2012 med rubriken ”Lysande om läsande och liv”.

17 oktober 2012!!

Hur kan jag ha missat det? Förmodligen för att jag de två första veckorna i oktober manusarbetade och klippte om en dokumentärfilm och skrev de första kapitlen i en bok och inte hade tid med något annat än just det, knappt läste något alls, knappt pratade med någon annan människa än min man och mina barn.
Men ändå!
Jag har alltså missat att Jan Kjaerstad kommit med en ny bok som heter Normans område.

Och inte blir jag gladare när jag läser beskrivningen av Normans område på Atlantis hemsida:
”Kan litteraturen vara större än livet? Jan Kjærstads nya roman är en hyllning till litteraturens kraft och samtidigt en kärlekshistoria om en norsk förläggare som tappat känslan för goda manus och en svensk kvinna som semestrar i Norge. Författaren tillägnar boken alla läsare.”

Jag har inte bara missat en bok av Jan Kjaerstad.
Jag har missat en bok av Jan Kjaerstad som är en hyllning till litteraturens kraft och som tillägnas alla läsare!
Jan Kjaerstad, som skrivit en av de bästa böcker jag någonsin läst – Förföraren.

Nä, jag får väl ta tag i det här nu, tror jag…

 

Lämna en kommentar

Under Bokbranschen, Boktipset, Läsande

Ska du bara läsa en bok, så ska du läsa: 2. Förföraren av Jan Kjaerstad

Det är få gånger som jag blivit helt uppslukad, helt ivägsvept av en berättelse. Men Förföraren av Jan Kjaerstad var precis en sådan läsupplevelse.

Förföraren handlar om Jonas Wergeland, firad TV-stjärna, som kommer hem för att finna sin fru död. Är Jonas skyldig? För att ta reda på det måste Jonas Wergelands liv berättas från början.

Förföraren berättas inte av Jonas själv, utan har en allvetande och framträdande berättare som överdriver, som vrider till, som berättar som om allt vore lika viktigt, ner till minsta dyngskalbagge. Jag gillar tonen, den lätt raljerande, ironiska – min generations röst, språket, glädjen i varandet. Skröna, allegori, satir, vad vet jag?

”Vi kan lika gärna börja in medias res, som det heter, eller i vad jag skulle vilja kalla den stora vita fläcken, eftersom den stod för ett stycke land som Jonas Wergeland, sina äventyrliga resor till trots, var totalt ovetande om och som han skulle kämpa med att kartlägga under återstoden av sitt liv.”

Förföraren handlar bland annat om berättelser och hur de påverkar våra liv, kanske mer än vad vårt arv gör. I en dialog mellan Jonas och en karaktär som heter Axel Stranger, låter det såhär:

”- Du menar alltså att en människa kan förändras också därför att hon hör en viss historia?
– Just det. Livet kanske är att samla historier, sade Axel, att skrapa ihop ett arsenal av goda berättelser, så att man kan sätta samman dem på invecklade sätt, som ett DNA.
– Om du har rätt gäller det inte att manipulera generna, utan historierna i livet, sade Jonas.
– Det är inte ordningsföljden på basparen, på generna, man borde kartlägga, utan ordningsföljderna på historierna i ett liv, sade Axel. Och vem vet? Om man sätter ihop dem på ett nytt sätt, kan man kanske få ett annat liv.”

Ja, det var ett långt citat. Men Förföraren är full av påståenden som väcker funderingar. Den är den första delen i en triologi om Jonas Wergeland, där de efterföljande titlarna heter Upptäckaren och Erövraren. Jag har inte vågat läsa någon av dem än. Vill inte förstöra läsupplevelsen av Förföraren.

Feg? Moi? Javisst!

20120812-163947.jpg

2 kommentarer

Under Boktipset

Nytt bokfynd: Upptäckaren äntligen upptäckt!

Äntligen!
Triologin är komplett!
Tredje delen funnen!
Jag hittade den idag på Emmaus i Borås för tio spänn!

Och ja, jag vet att jag kan kolla på Bokbörsen och att den säkert finns där, men det är ingen SPORT!

Förföraren. Erövraren.
Och nu också: Upptäckaren.

Lycka! Och samtidigt en gnutta sorg. Det finns inte så många böcker jag letar efter, numera…

20120519-183812.jpg

2 kommentarer

Under Bokfynd

Omläsning förnöjer – Läsutmaning 2012

”Det är minuterna innan. Jag ruskar lite på axlarna, vickar på huvudet, gör några jämfotahopp. Men än är det inte dags att sätta fötterna i startblocken.”

Nä, jag ber om ursäkt för sportliknelserna. Jag kanske borde skriva såhär:

”Det är dagarna innan. Jag tänjer lite på fingrarna, rynkar bekymrat på näsan, rättar till kuddarna bakom ryggen. Men än är det inte dags att slå upp de första sidorna.”

Men starten har inte börjat än. Jag ska lämna in vårens första recension om en dryg vecka, den 22 januari.

Så vad ska jag göra innan vårens start? Innan det är dags att sätta blyertspennan i marginalen på recensionsexen? Innan jag ska formulera mina tankar om den nya litteraturen?

Jag har funderat på böcker jag skulle vilja läsa om. Gamla böcker som kontrast till de nya som komma skall. Jag har gått och gluttat i min bokhylla, känt på böckerna, smygbläddrat lite mellan sidorna, läst några ord här och där, längtat efter det bekanta, det som jag älskar. Om jag ska ha någon läsutmaning under 2012, så ska det vara att mellan recensionsläsandet återvända till böcker jag tycker mycket om. För tryggheten i det bekanta. Precis som det finns vänner som jag borde åka och hälsa på varje år, så finns det böcker jag borde läsa om varje år. För även om böckerna står där i bokhyllan, även om vännerna finns där på Facebook, så räcker det inte med att ses då och då med enbart några välformulerade rader. Det är hela samtalet jag vill åt! Hela läsupplevelsen! Jag vill ha hela himmelska Stjärneborg, återuppväckas av Gör mig levande igen, läsa varje ledsam rad av Doktor Glas och återigen förföras av Förföraren.

Omväxling förnöjer inte alltid, men omläsning gör!

 

 

 

Lämna en kommentar

Under Läsande

Fyndar fantastisk förförare!

Jag är överlycklig!

Jag har nämligen bokfyndat en av mina mest fantastiska läsupplevelser på Myrorna – Förföraren av Jan Kjaerstad! 15 kronor på Myrorna, det är vad jag kallar bra pris för en förföring!

Förföraren lånade jag för två somrar sedan av svärmor. Hon ville naturligtvis ha tillbaka sitt exemplar när jag läst färdigt. Och sedan dess har jag letat efter den på olika antikvariat så fort jag kommit åt . Den trycks inte längre, så den vanliga bokhandeln går inte och jag vet att den finns att låna på biblioteket, men jag vill ha ett eget exemplar, där jag kan stryka under, kommentera, filosofera. Och nu – äntligen! Jag vill tacka den person som lämnade in den till Myrorna, så jag kunde få köpa den. För 15 kronor. Tacktacktacktack!

Vad är det som är så fantastiskt med Förföraren då? Kanske var det bara rätt bok vid rätt tillfälle? Det brukar vara så. Men Förföraren hade ett språk och en intensitet i sin berättarglädje som jag inte stött på tidigare. Och jag blev förförd! Den handlar om så mycket, men framför allt om berättandet och hur viktiga berättelserna är. Förföraren är den första delen i en triologi, och jag har, måste jag erkänna, inte vågat läsa de följande två delarna. Lite samma tanke som i mitt förra inlägg om Nicole Krauss.

Förföraren var den bok som fick mig att börja springa! Ja, det är sant. Jag läste ett stycke om hur huvudpersonen Jonas Wergeland fantiserade om att få smeka ett par vältränade ben, där de långa lårmusklerna spända framträdde under huden och jag kände att: nä nu jävlar, sådana ben vill jag också ha! Och gav mig ut på grusvägen fastän klockan var gott och väl 22 och alla andra var på väg att lägga sig. Det var fantastiskt. Och sedan dess har jag aldrig slutat springa.

Jag fyndade of course andra böcker än Förföraren. Det blir lätt så det när jag går till Myrorna. Några böcker till mig och några böcker till maken. Några har jag läst, men har inget eget exemplar. Några har jag inte läst, men vill. Ni ser dem på bilden nedan. Och ja, nu har jag en till bokhög som ligger och väntar på att få komma upp från köket…

Bokhögen från Myrorna.

4 kommentarer

Under Bokfynd, Boktipset, Läsande