Etikettarkiv: Djävulens tonsteg

Recension: Någon att lita på av Hans-Olov Öberg

Någon att lita på är min kompis Hans-Olov Öbergs nya deckare om Elias Fagervik och polisen Benny Modigh, en fristående uppföljare till Djävulens tonsteg som kom förra året. Den läste jag redan på manusnivå. Det har jag inte gjort med Någon att lita på, så jag visste inte alls vad den skulle handla om.

Om Djävulens tonsteg var sjuttiotalet sammanfattat, så doftar det tydligt av 80-tal i Någon att lita på. Elias Fagervik har vuxit upp, börjat läsa till läkare och extrajobbar på akuten under sommaren. Där kommer han i kontakt med en ung kvinna som blivit våldtagen.

Djävulens tonsteg hade tydliga drag av pusseldeckare, där läsarens slutledningsförmåga sattes på prov – vem gjorde det och varför? I Någon att lita på är det istället psykologin bakom brottet som långsamt avslöjas för läsaren: vad det är som ligger bakom att Elias Fagervik gör som han gör.

Temat i Någon att lita på är tydligt: det handlar om unga kvinnor som utnyttjas sexuellt på olika sätt av män. När jag läser tänker jag genast på boken 14 år till salu, som också den kommit ut på Kalla kulor förlag. Hans-Olov Öberg tackar också mycket riktigt Caroline Engvall i slutordet för inspiration.

Jag gillar verkligen att det är så tydliga referenser till 80-talet i Någon att lita på, med movieboxar, limegröna pikétröjor med Lacoste-märken och Nishiki-cyklar med bockstyre, det gör att jag känner mig mer närvarande, att jag litar också på de andra delarna i historien. Jag saknar däremot pusseldeckarkonstruktionen från Djävulens tonsteg. Men det är bara min smak: jag har aldrig varit svag för spänningsromaner där läsaren redan från början vet vem som är ”skurken”. Det vill jag klura ut själv. Därför tycker jag också att Hans-Olov Öberg kunde ha bäddat lite mer för överraskningen i bokens upplösning. Intressant är dock den moraliska aspekten av Elias Fagerviks agerande: ställföreträdande hämnd – om en människa råkat ut för ett brott, har någon annan rätt att hämnas i ens namn?

Någon att lita på är en ovanlig deckare, men jag gillar den. Jag gillar att jag inte gillar Elias Fagervik, för det gör jag inte; han är en lurig huvudperson. Jag gillar de moraliska frågorna. Jag gillar hämndtemat med tydlig mottagare. Språket är lätt och effektivt. Och jag gillar att det tar två timmar att läsa den. Då är det som det ska.

Lämna en kommentar

Under Deckare/Spänning, Recensioner, Svenska författare

Bokpaket i brevlådan från ”Någon”, vågar jag öppna?

I brevlådan idag låg det här paketet:

20120830-164831.jpg

Jag undrade länge om jag skulle våga öppna det faktiskt. Ingen avsändare. Handskrivet. Presentpapper.
Luktade inget konstigt dock…
Och i paketet låg:

20120830-165020.jpg

Puh.

Jag blev jätteglad! För boken är uppföljaren till Hans-Olov Öbergs Djävulens tonsteg, som jag ju läste redan på manusstadiet.
Det har jag inte gjort den här gången, så nyfikenheten är stor. Lägger den i måste-läsa-högen genast.

Lämna en kommentar

Under Deckare/Spänning, Svenska författare

Recension: Alltid du av Pernilla Alm

Jag är så glad att jag kan skriva det här: Alltid du är en perfekt chick-lit-relations-roman. Jag är glad att jag kan skriva det för att jag träffade Pernilla Alm tidigt i höstas på Hans-Olov Öbergs releasefest för Djävulens tonsteg. Vi pratade lite, som man gör på releasefester, och så klämde hon fram att hon skulle debutera våren 2012. ”Jaha”, sa jag. Och så tänkte jag inte mer på det.

Men så damp ju Alltid du ner i brevlådan förra veckan.

Jag sträckläste den igår.

Men jag måste säga att jag blev lite lurad. Och jag kom inte på det förrän jag läst klart.

För i tonen är det ju en perfekt chick-lit-relations-roman. Det är mycket dialog, mycket relationer, lite sex, lite inredning, lite vad-ska-jag-ha-på-mig-idag?, lite familjeliv, lite humor. Jag skrattar högt åt sms-flirtande och urringningar, fnissar igenkännande åt drinkade på firmafester och vem-ska-hämta-på-dagis-idag-diskussioner.
Det är enkelt, det finns inga metanivåer som ska tolkas – allt står där. Det är verkligen topp-underhållning för stunden.

Men. Det som skiljer Alltid du från vanlig chick-lit är ju att huvudpersonen Caroline egentligen beter sig rätt svinigt. Och att det egentligen är en omvänd utveckling i historien – det börjar bra, men går sedan käpprätt åt helvetet.

Och det är där jag blir lurad. Och det är faktiskt på ett bra sätt. För hela historien, men sin glättiga chick-lit-ton, får mig att tro att Carro ska komma undan, att hon inte ska behöva stå till svars för det hon gör, men ändå komma till någon slags insikt. För det är ju så det fungerar i den genren: hjältinnan väljer alltid rätt till slut, även om det kan bli förvecklingar och prövningar längs vägen.
Och det kan jag knappast säga att Carro gör. Hon gör fel val. Hela tiden. Med ödesdigra konsekvenser.

Det är uppfriskande!

För Carro gör det som män brukar göra i berättelserna: hon blir kåt och tänker med något annat än hjärnan.

Alltid du är svår att genrebestämma. (Om jag nu måste genrebestämma den?) Jag säger chick-lit vid första läsningen, mest för tonen i berättelsen. Men innehållet och sens-moralen i historien andas något annat. Relationsroman? Förortsromance? Mama-lit? (Efter magasinet Mama.)

Oavsett vad man kallar genren nuförtiden så är Pernilla Alm och nosar Martina Haag, Kajsa Ingemarsson och Katerina Janouch i ändalykten, det är helt klart.

20120506-190219.jpg

5 kommentarer

Under Boktipset, Chick-litt, Debutanter, Recensioner, Svenska författare

Ny deckare: Djävulens tonsteg

Ja, nu har jag läst ut Djävulens tonsteg – den boken jag var på release-fest för i lördags.

Jag tänker inte ens försöka mig på att recensera den, eftersom jag läst den i lite olika versioner och undrar varför just det är borttaget och just det tillagt. Och så kan jag inte riktigt kan hålla isär författaren Hans-Olov mot vännen Hans-Olov heller för den delen. Men läs gärna Deckarhusets recension här. Den är bra. Eller Nisse Schermans här.

Djävulens tonsteg utspelar sig i Västerås 1978 och kunde lika gärna heta ”Mord i gosskör”, för det är det den handlar om. Det är en pusseldeckare – läsaren försöker tyda ledtrådarna samtidigt som lokaltidningsjournalisten och poliskommisarien. Vem har gjort det? Och varför?

Det är spännande hela tiden. Och trots att jag vet vem mördaren är (jag har ju läst berättelsen förut), så tycker jag ändå att det är spännande hela tiden. Men det är på de sista tio raderna det blir riktigt spännande, precis som Deckarhuset skriver i sin recension. Alla tror sig ha fått lösningen på gåtan, men…

Förutom själva mordgåtan, så gillar jag Hans-Olov Öbergs sätt att göra karaktärerna så vardagliga. Det futtiga i grälet mellan makar. Det härliga att få knack på flipperspelet. Pirret i magen när man ser någon man gillar.

Och så musiken! Ett mord i gosskör förpliktigar att författaren kan något om musik. Och ja – det kan författaren. Han har själv sjungit i gosskör och har så många instrument hemma att det knappt finns någonstans att sitta och dricka kaffe…

Djävulens tonsteg är första delen i en triologi, avslöjade Hans-Olov Öberg på lördagens releasefest. (Men det visste jag ju redan… 😉

4 kommentarer

Under Deckare/Spänning, Recensioner

Releasefest för Djävulens tonsteg

I går kväll klapprade jag i höga klackar och kort svart kjol snabbt, snabbt nerför Hamngatan för att komma i tid till releasefesten på NK för Hans-Olov Öbergs åttonde deckare Djävulens tonsteg. Dörrarna till varuhuset skulle nämligen stängas kl 19.00 och kl 18.40 stod jag på perrongen på Hornstulls T-banestation och svettades…

Men jag hann.

Och vilken kul fest! Jag träffade många gamla och nya bok-vänner. Fina mingelbilder från festen finns på Skugge&co:s hemsida.
(Ja, det är jag i vit blus med svarta prickar… )

Jag har ju läst Djävulens tonsteg för över ett år sedan (fast då hade den en annan titel) och försiktigt kommit med lite synpunkter (på bland annat titeln..) så det är verkligen jätteroligt att se att det blivit en bok äntligen. Och jag ska snart läsa mitt signerade exemplar och se vad mer Hans-Olov Öberg ändrat från det allra första utkastet.

Första recensionsdag för Djävulens tonsteg var i går. Och Deckarhuset har redan recenserat den.

Jag tror att många författare skulle vara nöjda med en sådan recension. 😀

Författaren signerar!

Lämna en kommentar

Under Bokbranschen, Deckare/Spänning, Läsande