Jag går och sneglar på en bok som står i köket.
Men jag vågar inte än.
Boken är Det stora huset av Nicole Krauss, och jag vågar inte öppna den och läsa den för att jag tyckte så himla mycket om Nicole Krauss senaste bok Kärlekens historia. Det finns stycken i Kärlekens historia som jag fortfarande gråter när jag läser, för jag tycker att de är så vackra. (Senast stod jag och grät på Stockholms central när jag läste upp just det stycket för en vän som jag skulle säga hej då till. ) Jag storbölar också när jag läser slutet. Varje gång. Och det är ovanligt att jag kommer i så stor sinnesrörelse när jag läser att jag börjar gråta.
Nej, jag vågar inte riktigt än. Så jag går och sneglar lite till, tror jag.
Sneglar på Krauss i fönstret.
Annika Koldenius 