Jag är inte bara litteraturkritiker, kommunikatör, filmare och fru – jag älskar Borås också!

Förra veckan blev jag intervjuad av sajten I love Borås och idag publicerades intervjun. Kul!

Det är kul att bli intervjuad, för då måste du verkligen formulera det där som ibland är svårt: vad gör jag, vem är jag, vad håller jag egentligen på med… Det blir så tydligt när det kommer i skrift, istället för bara i lösryckta i tanken.
Och så insåg jag att jag faktiskt numera känner mig som Boråsare, efter tio år i staden. Och att Borås blivit en riktigt bra kulturstad!

Så läs här om vem jag är (eller vill vara…) hur min dag på jobbet ser ut, hur jag beskriver Borås med tre ord eller var någonstans i Borås jag skulle vilja stå som lyktstolpe. (Nej, det är inte på fotot här nedan.. Och Wholly är för er som inte vet en skulptur av Eva Hild, bosatt utanför Borås.)

Hälsningar från Borås-älskaren:
Med utsikt över hela Borås – branta vitsippsbackar på Rya åsar.

Nyinvigning av Borås Stadsbibliotek

Se så fint det blev tillslut det nya Kulturhuset!
Nytt café precis vid entrén.
Och Reuterswärds skulptur på Halls terass.
Det är bara återlämningsmaskinen ”Monstret” inne på biblioteket som skymmer. Går den gröna dinosaurien att gömma på något sätt?

Vet Daniel Sjölin om att han är en ”ung författare”?

Jag måste protestera. Jag gör det ibland. Och särskilt när jag har varit på biblioteket.
Ja, jag har precis varit där. För andra gången idag. Första gången fick jag nämligen vända för klockan var bara 10.15 och jag trodde i min enfald att biblioteket, vårt gemensamma vardagsrum, skulle ha om inte längre så i alla fall samma öppettider som stadens kommers. Men nej. Biblioteket i min stad öppnar kl 11.00 på lördagar. Så det var bara att vända.
Men det är inte öppettiderna jag ska protestera mot idag.
Tillbaka kl 11.15 strosade jag runt bland de nya, vitmålade bokhyllorna och finner att styggelsen från innan nyrenoveringen är kvar:
”Unga författare”-hyllan.
Också den fräscht vitmålad.
Jag undrar om Daniel Sjölin vet om att han fortfarande räknas som ”ung författare” på Borås Stadsbibliotek?
Kategorisera böcker är ett måste. Främst för att kunna hitta. Men då måste det finnas en bra anledning och sedan ska det utföras konsekvent. Att Daniel Sjölin finns bland ”unga författare” må vara hänt. Men att då finna Jenny Jägerfeldt och Linda Skugge bland ”vuxenförfattarna” är en skymf. Mot Daniel Sjölin. Mot Carolina Fredriksson. Mot Viktor Johansson. Mot Åsa Ericsdotter. Mot Jonas Hassen Khemiri. Och alla andra som räknas som ”unga författare” i Borås. Och att hitta en bok av Karolina Ramqvist blir en intressant uppgift, för More fire står på ”unga författare” medan Flickvännen står på vuxenhyllan.
Snälla. Varför denna uppdelning? Är inte en ung författare en riktig författare, eller? Och när slutar man vara ”ung”? Finns det en 35-årsgräns? Eller hur görs uppdelningen?
Det kan ju inte handla om innehåll, för då skulle Jenny Jägerfeldt hamna där direkt. Och det kan inte ha att göra med författarens ålder, för då borde rimligtvis inte Daniel Sjölin finnas där.
Nej, uppdelningen verkar vara helt godtycklig. Och då är det ju meningslöst att ha uppdelningen alls. Det underlättar inte ett dugg för mig som lätt vill låna en bok och slippa gissa mig till i vilken hylla den ska finnas.

Hell Yeah – ett nytt bokmärke!

Jag är en sån som viker hundöron.

Men jag tänkte sluta med det. För nu har jag fått ett nytt bokmärke – en liten fågel som kom inflygande till mig via… och som sedan… Ja, det var så här det gick till (and listen carefully now):

(Och egentligen skulle jag här ha skrivit en lång berättelse om min fascination för tyger och färger och former, något som gjorde att jag inte alls blev ledsen när min man föreslog att vi skulle flytta till Borås eftersom han hade fått jobb där, och hur jag alltid köper stuvbitar när jag ser en hög för det kan ju vara bra att ha till något lapptäckes- eller kuddprojekt, jag menar: bara för att man läser massa böcker behöver man ju inte ha det fult omkring sig, men jag skiter i den berättelsen och kör den korta versionen, den som är den just nu sannaste.)

Jag har varit på Oddbirds outlet i Tranemo!

Det är en av fördelarna med att bo i Sjuhärad – alla tillfälliga outlets som dyker upp när man minst anar det. Eller två gånger om året i alla fall. Jag tror att jag kände mig som en riktig boråsare först när jag hade varit på min första utförsäljning, som var på Didrikssons, där jag stod och köade och svettades i en trappuppgång tillsammans med vad jag då tyckte var halva Borås, fyndade två barnoveraller och lite vantar, men hade naturligtvis inga kontanter med mig, utan var tvungen att låna av min medföljande kompis, tack Annie.

Det var kul i Tranemo. Alla var glada, det bjöds på våfflor, jag ville aldrig åka därifrån, jag köpte flera kuddar, massor med stuvbitar, en ljusstake av gamla kaffekoppar, några vykort (förmodligen ett skåp också, om ingen hinner till Tranemo före mig idag) och så BOKMÄRKET: Oddbirds lilla gula fågel, egentligen prislappen faktiskt, som nu ligger i De imperfekta och väntar på att jag ska dra ut det och börja läsa. Jag har kommit halvvägs i De imperfekta nu. Jag är fortfarande lika imponerad av berättarkonsten, hur enkelt det verkar vara för Rachman att berätta om alla dessa människor. Men jag börjar få invändningar mot själva upplägget – att låta porträtten vara så självständiga. Men jag ska återkomma till det när jag har läst klart. Och så har jag ju fått en ny läskudde också.

Hell yeah!

Mitt nya bokmärke och läskudde.

 

Våfflor, kuddar, kassar.

Hjälper biblioteket att flytta

Jag tänkte hjälpa Stadsbiblioteket i Borås att flytta i sommar.

Hur då?

Jo, genom att låna, låna och låna massor med böcker på de gamla lokalerna innan midsommar och lämna tillbaka dem på de nyrenoverade lokalerna den 4 september.

Det är ett alldeles unikt tillfälle att låna sådant som jag har varit nyfiken på länge, men som jag aldrig kommit mig för att… Jag har redan varit en vända och lånat hem lite Mare Kandre böcker. Nu blev det lite Nobelpristagare och annat. Men den här gången tog jag verkligen bibliotekariens uppmaning på allvar, nämligen: ”Låna gärna sånt som är stort och tungt!”. Så jag lånade, förutom all skönlitteratur, även med mig lite konstböcker. (Så många jag orkade bära.) Jag har ju hela sommaren på mig…

Och nu har jag en ny bokhög i trappan…

Ny hög i trappan - från Hillfon till Bernhard.