Szymborska-drama på bibliotek!

Vi står båda vid S i poesihyllan och letar, den blonda damen och jag.

Vi närmar oss båda. Sk… St… Sv… Szy!

Szymborska!

Jag ser de två titlarna först och med höger pekfinger drar jag snabbt ut dem.
Prrrrrecious!

Förvåningen i den blonda damens blick där jag står med båda Szymborska-häftena i min hand.

Förvåningen i den blonda damens blick när hon ser hålet i bokhyllan.

Förvåningen i den blonda damens blick när hon inser att jag inte bara hittat Szymborska, utan lagt beslag på de enda titlar som fanns inne.

Jag: Oj, skulle du också ha Szymborska?
Hon: Ja. Jo.
Jag: Vi kan dela. Här ta en.
Hon: Är det säkert?
Jag: Ja, visst.
Hon: Menar du det?
Jag: Vilken vill du ha?
Hon: Jag kan ta den här.
Jag: Varsågod!
Hon: Tack.

Glädjen i den blonda damens ögon när hon går iväg med det ena Szymborska-häftet.

Värmen i mitt hjärta.

 

Nyinvigning av Borås Stadsbibliotek

Se så fint det blev tillslut det nya Kulturhuset!
Nytt café precis vid entrén.
Och Reuterswärds skulptur på Halls terass.
Det är bara återlämningsmaskinen ”Monstret” inne på biblioteket som skymmer. Går den gröna dinosaurien att gömma på något sätt?

Vet Daniel Sjölin om att han är en ”ung författare”?

Jag måste protestera. Jag gör det ibland. Och särskilt när jag har varit på biblioteket.
Ja, jag har precis varit där. För andra gången idag. Första gången fick jag nämligen vända för klockan var bara 10.15 och jag trodde i min enfald att biblioteket, vårt gemensamma vardagsrum, skulle ha om inte längre så i alla fall samma öppettider som stadens kommers. Men nej. Biblioteket i min stad öppnar kl 11.00 på lördagar. Så det var bara att vända.
Men det är inte öppettiderna jag ska protestera mot idag.
Tillbaka kl 11.15 strosade jag runt bland de nya, vitmålade bokhyllorna och finner att styggelsen från innan nyrenoveringen är kvar:
”Unga författare”-hyllan.
Också den fräscht vitmålad.
Jag undrar om Daniel Sjölin vet om att han fortfarande räknas som ”ung författare” på Borås Stadsbibliotek?
Kategorisera böcker är ett måste. Främst för att kunna hitta. Men då måste det finnas en bra anledning och sedan ska det utföras konsekvent. Att Daniel Sjölin finns bland ”unga författare” må vara hänt. Men att då finna Jenny Jägerfeldt och Linda Skugge bland ”vuxenförfattarna” är en skymf. Mot Daniel Sjölin. Mot Carolina Fredriksson. Mot Viktor Johansson. Mot Åsa Ericsdotter. Mot Jonas Hassen Khemiri. Och alla andra som räknas som ”unga författare” i Borås. Och att hitta en bok av Karolina Ramqvist blir en intressant uppgift, för More fire står på ”unga författare” medan Flickvännen står på vuxenhyllan.
Snälla. Varför denna uppdelning? Är inte en ung författare en riktig författare, eller? Och när slutar man vara ”ung”? Finns det en 35-årsgräns? Eller hur görs uppdelningen?
Det kan ju inte handla om innehåll, för då skulle Jenny Jägerfeldt hamna där direkt. Och det kan inte ha att göra med författarens ålder, för då borde rimligtvis inte Daniel Sjölin finnas där.
Nej, uppdelningen verkar vara helt godtycklig. Och då är det ju meningslöst att ha uppdelningen alls. Det underlättar inte ett dugg för mig som lätt vill låna en bok och slippa gissa mig till i vilken hylla den ska finnas.

Bibliotek för oss alla!

På Twitter pågår just nu ett vackert flöde under #bibliotekformig.

Det är twittraren @ninodawod som uppmanat människor att skriva berättelser om vad biblioteket är och har betytt för dem. Och när jag läser flödet av kommentarer så förundras jag över alla berättelser som ryms inom ordet ”bibliotek”.

Det är bibliotekarien som gömde undan böcker åt en speciell låntagare så ingen annan skulle låna dem. Det är biblioteket som rum föräldrar och barn. Det är böckerna som flykt från en tung vardag. Det är det demokratiska fantastiska att tillhandahålla Internet till de som inte har och biblioteket som det offentliga vardagsrummet. Och det är gratis.

Jag var på Göteborgs stadsbibliotek igår. Ingen kan säga att det var särskilt tyst där, för det kryllade av människor. Ett pågående surr av människor som ville veta mer, som ville läsa, som ville dela ett offentligt rum med mig. Jag blir lycklig av sånt. Och jag blev lite rufsig i håret efter att ha bläddrat i Daniel Sjölins tidiga prosaverk och läst intervju med Jonas Karlsson i senaste numret av ViLäser.

Biblioteket är för mig möjligheten att få tillgång till berättelser och kunskap. Och vetskapen om att jag delar biblioteket, böckerna, kunskapen med mina medmänniskor gör att jag känner mig delaktig och känner det som vi tidigare kallade ”solidaritet” men som nu, i dagens individsamhälle, är passé. Jag tar hand om boken jag lånar för att någon annan ska låna den efter mig. Och den som lånade boken före mig tog hand om den för att jag skulle kunna läsa den. Jag delar kunskapen med någon annan och jag tar hand om den.
Och det kostar inga pengar att låna. Det är gratis.
Det är bibliotek för oss alla!

Jag har nu tre lånekort. Ett på Borås stadsbibliotek, ett på Göteborgs stadsbibliotek och ett på Göteborgs universitetsbibliotek. Jag har två betalkort. Ett Visa och ett Mastercard.

En matematik som gör mig glad.