Måste-läsa-högen växer och snart är året slut!

Två månader kvar av året och så mycket kvar att läsa!
Det ligger gigantiska bokhögar lite varstans hemma hos mig just nu, och inte blev det bättre av att vi möblerade om igår. Dottern behövde nämligen ett skrivbord och då fick hon mitt; det skrivbord där jag gömt undan högar med (hyfsat) gamla nummer av 10-tal, Bang, Ord & Bild, Svensk Bokhandelskataloger och (ganska) gamla pressklipp av recensioner och annat kul.

Jag var ju tvungen att lägga tidnings- och pappershögarna någonstans. Inte på golvet. Kanske på något bord. Men där låg det redan bokhögar. Men i bokhyllorna då? Fullt där också. Jo. Oordning är bara förnamnet: årets böcker blandade med andrahandsfynd, lästa blandade med olästa…

Så jag började sortera: en hög för de böcker jag läst, en hög för de böcker jag inte har läst; en hög för de av årets böcker jag läst och en hög för de jag inte läst. Resultatet: Oroväckande!

Så mycket kvar att läsa som jag inte hunnit! Jag har inte läst: Hindenburg, Sken, Dagar i tystnadens historia, Ön, Mitt grymma öde, Dagar utan hunger, Peter Fröberg Idlings med namnet jag aldrig kommer ihåg, Agaat, Drömbokhandeln, Zadie Smiths NW, Väldigt sällan fin, Nina Bouraouis Enstörig, osv osv

Det är böcker jag verkligen vill läsa!

Ordning och reda får det bli.
Läsardisciplin också!

Förvisso behöver jag skrivardisciplin också, om jag ska bli klar med mitt manus i år. Och det kombineras dåligt med läsardisciplin.

Får se om Bodil Malmsten har några råd i sin Så gör jag-bok.
Kan man läsa och skriva samtidigt?

Hjälper biblioteket att flytta. Igen.

Ja, jag har varit och lånat hem en till, stor, bokhög från mitt stadsbibliotek, som ju stänger den 24 juni för flytten tillbaka till det nyrenoverade kulturhuset och nyöppnandet i höst. Jag var ju där för några veckor sedan och lånade. Men nu hjälper jag till ännu lite mer.

Biblioteket har verkligen uppmanat boråsarna att låna hem böcker över sommaren, men så himla tomt var det inte i hyllorna tyckte jag. Förutom på DAT-hyllorna. Deckare-Action-Thriller. Det vill boråsarna läsa vad det verkar.

Tur för mig. För jag lånade hem en rejäl bokhög med bland annat två fransyskor och en svensk snuskgubbe som jag är lite nyfiken på och vill läsa mer av. Kolla här:

Återlämning 3 oktober!

 

Men vilken bra hög! Jag är mycket nöjd.

 

Anne Swärd är en av mina favoritförfattare, men jag har faktiskt inte läst Polarsommar, som hon blev nominerad till Augustpriset för, Clarice Lispector står med på Boktolvan, Nina Bouraoui har jag läst halva Kärlekens geografi, men vill läsa något annat också, Marie Darrieussecq har jag läst de två första men missat resten, Grimsrud och Oates är nya och särskilt Grimsrud har jag hört mycket bra om, och sen är det Sture Dalhström, som två manliga kollegor rekommenderat… DET ska bli kul att läsa Dahlström och se vad de två herrarna gillar… 😉

 

Nästa vecka är alltså sista veckan innan sommarstängningen. Ryktet går i utlåningsdisken att nästa vecka släpps 7-dagarslånen fria över hela sommaren och filmerna kanske släpps på fredag den 17 juni. Så… 

 

Film- och boksommar någon?

Gilla min bokblogg på Facebook!

Nu kan ni gilla min bokblogg på Facebook!

Sök på Annika Koldenius bokblogg, så ska ni hitta mig där och få blogguppdateringar, nyheter, lästips och annat spännande.

Ses där också!

hälsar Annika K.

Bokbloggens profilbild på Facebook - bokhögen från Myrorna!

Hjälper biblioteket att flytta

Jag tänkte hjälpa Stadsbiblioteket i Borås att flytta i sommar.

Hur då?

Jo, genom att låna, låna och låna massor med böcker på de gamla lokalerna innan midsommar och lämna tillbaka dem på de nyrenoverade lokalerna den 4 september.

Det är ett alldeles unikt tillfälle att låna sådant som jag har varit nyfiken på länge, men som jag aldrig kommit mig för att… Jag har redan varit en vända och lånat hem lite Mare Kandre böcker. Nu blev det lite Nobelpristagare och annat. Men den här gången tog jag verkligen bibliotekariens uppmaning på allvar, nämligen: ”Låna gärna sånt som är stort och tungt!”. Så jag lånade, förutom all skönlitteratur, även med mig lite konstböcker. (Så många jag orkade bära.) Jag har ju hela sommaren på mig…

Och nu har jag en ny bokhög i trappan…

Ny hög i trappan - från Hillfon till Bernhard.

Fyndar fantastisk förförare!

Jag är överlycklig!

Jag har nämligen bokfyndat en av mina mest fantastiska läsupplevelser på Myrorna – Förföraren av Jan Kjaerstad! 15 kronor på Myrorna, det är vad jag kallar bra pris för en förföring!

Förföraren lånade jag för två somrar sedan av svärmor. Hon ville naturligtvis ha tillbaka sitt exemplar när jag läst färdigt. Och sedan dess har jag letat efter den på olika antikvariat så fort jag kommit åt . Den trycks inte längre, så den vanliga bokhandeln går inte och jag vet att den finns att låna på biblioteket, men jag vill ha ett eget exemplar, där jag kan stryka under, kommentera, filosofera. Och nu – äntligen! Jag vill tacka den person som lämnade in den till Myrorna, så jag kunde få köpa den. För 15 kronor. Tacktacktacktack!

Vad är det som är så fantastiskt med Förföraren då? Kanske var det bara rätt bok vid rätt tillfälle? Det brukar vara så. Men Förföraren hade ett språk och en intensitet i sin berättarglädje som jag inte stött på tidigare. Och jag blev förförd! Den handlar om så mycket, men framför allt om berättandet och hur viktiga berättelserna är. Förföraren är den första delen i en triologi, och jag har, måste jag erkänna, inte vågat läsa de följande två delarna. Lite samma tanke som i mitt förra inlägg om Nicole Krauss.

Förföraren var den bok som fick mig att börja springa! Ja, det är sant. Jag läste ett stycke om hur huvudpersonen Jonas Wergeland fantiserade om att få smeka ett par vältränade ben, där de långa lårmusklerna spända framträdde under huden och jag kände att: nä nu jävlar, sådana ben vill jag också ha! Och gav mig ut på grusvägen fastän klockan var gott och väl 22 och alla andra var på väg att lägga sig. Det var fantastiskt. Och sedan dess har jag aldrig slutat springa.

Jag fyndade of course andra böcker än Förföraren. Det blir lätt så det när jag går till Myrorna. Några böcker till mig och några böcker till maken. Några har jag läst, men har inget eget exemplar. Några har jag inte läst, men vill. Ni ser dem på bilden nedan. Och ja, nu har jag en till bokhög som ligger och väntar på att få komma upp från köket…

Bokhögen från Myrorna.

Det här med bokhögarna…

Jag vet inte hur det ser ut hemma hos er, men hos familjen K så förs en ständig kamp mot högarna. Bokhögarna. De bara dyker upp, som från ingenstans… Särskilt i köket. För det kan ju vara bra att ha något att bläddra i när man lagar mat till exempel. Eller dricker en kopp kaffe. Eller… ja, vad som helst faktiskt. Köket är också platsen där alla bokpaket öppnas, bibliotekskassar packas upp, och sen dröjer det några dagar tills böckerna hamnar där de ska –  färdiglästa i bokhyllorna på mellanvåningen eller i ”ska-läsa-så-snart-jag-får-tid-högen” uppe i ateljén.

Just nu är det tre bokhögar i vårt kök.

Just den där högen i trappan är särskilt lurig. Trapphögarna är det starkaste läsminnet jag har från Gunilla Bergenstens bok Familjens projektledare säger upp sig – hur en ask med kritor får ligga kvar i flera veckor i en trappa mellan två våningar för att mamman i familjen vägrar flytta på den och pappan säger: ”Men jag trodde att den skulle ligga där!”

Just nu är jag den pappan: ”Men skulle dom här böckerna inte ligga här…?