Etikettarkiv: Bokcirklar.se

Replik till Lyra Ekström Lindbäck: Verket måste alltid stå i centrum!

Detta debattinlägg är också publicerat i Borås Tidning 27 mars 2013.

Lyra Ekström Lindbäck sätter i lördagens debattext i DN Kultur stor tilltro till den nya digitala tekniken, kallar den en historisk omvälvning för skönlitteraturen och vill ha en diskussion om att kritikerns roll måste förändras i detta nya litterära landskap. Hon menar att den nya kritikern inte ska se valet av medium som något neutralt när denne diskuterar och läser ett verk. Jag tycker precis tvärtom: verket måste alltid stå i centrum, för sig självt, oavsett med vilken teknik det förmedlas och i vilket sammanhang det presenteras.Det som jag istället ser som det hittills viktigaste som digitaliseringen inneburit för kritikern, är att de litterära samtalen och verksamheterna idag sker på fler platser och att fler människor deltar. Det offentliga litterära samtalet är inte längre en envägskommunikation förbehållen litteraturvetare och kritiker, som har en viss syn på vad som är ful och fin litteratur, utan det sker samtal också mellan vanliga läsare – på bokbloggar, på sajter som Bokcirklar.se och En bokcirkel för alla, i Facebook-grupper och på Twitter. I dessa sammanhang sprids och diskuteras ett långt bredare utbud av litteratur än det som recenseras i dagstidningar och i kulturnyheter. Det finns fler möjligheter för en författare att nå sina läsare och för läsarna att nå varandra för storartade litterära samtal och det viktigaste för kritikern är att delta i detta samtal.Något annat som digitaliseringen gör är att avståndet mellan författare och läsare krymper. Fan fiction sprids och når fler läsare än vad de största förlagen kan drömma om för sina snyggt förpackade och redaktörskorrade titlar. Egenutgivningen gör att författare kan nå sina läsare direkt på nätet, på textivaler och mässor. Skrivarsajter som Kapitel1.se har en livlig diskussion om skrivande och litteratur och har en novelltävling där de bästa ska ges ut som e-bok.Bara för att kritikerna i de största medierna inte diskuterar dessa texter och textfragment, utan enbart recenserar litterära verk utgivna på förlag, såna som passerat flera gatekeepers som lektörer, redaktörer, förläggare, kulturredaktörer och kritiker, betyder det inte att det inte förs viktiga litterära samtal om dessa. Långt ifrån.

Kanske är det istället så att den stora historiska omvälvningen för skönlitteraturen snarare är att elitkritikerns och de stora förlagens tid är förbi. Att de framtida litterära samtalen och verksamheterna kommer att ske utan, dessa tidigare så viktiga, smakdomares inblandning.

Den nya kritikern måste närma sig dessa nya litterära forum med nyfikenhet och öppenhet. Det är mångfalden av samtal som berikar i det nya digitala skönlitterära landskapet, inte mediet i sig.

Skärmavbild 2013-04-25 kl. 09.23.08

1 kommentar

Under Bokbranschen, Kulturdebatt, Litteraturkritik

Här är vinnarna i Stora läsarpriset 2012!

Vinnarna i Stora läsarpriset 2012 avslöjades just. Stora läsarpriset delas ut av läsarcommunityt Bokcirklar.se där jag tidigare var redaktör. Kul också att en ny kategori införts: Årets tecknade serie.

Årets roman: Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken av Jonas Gardell
Årets diktsamling: Bok utan namn av Göran Sonnevi
Årets debut: Väldigt sällan fin av Sami Said
Årets ungdomsbok: Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Årets tecknade serie: Död kompis av Simon Gärdefors

Läs mer om Stora läsarpriset på Bokcirklar.se.

Lämna en kommentar

Under Bokbranschen, Svenska författare

Favorit i repris. Mitt allra första blogginlägg från februari 2008:

För ganska exakt fem år sedan började jag skriva inlägg i min nya läsdagbok på Bokcirklar.se, ett läsarcommunity som jag just då hade blivit medlem i.

Föga anade jag då att jag ett år senare skulle vara redaktör på Bokcirklar.se, eller att jag två år senare skulle debattera författar- och läsarmanifest, eller tre år senare säga på Bokmässan att bibliotekerier borde byta jobb eller att jag fem år senare skulle vara litteraturkritiker och ha en egen blogg.

Men så här skrev jag då:

”Att läsa tre böcker samtidigt… Nu gör jag det igen! Läser flera böcker samtidigt. Började med alla julklappsböcker samtidigt beroende på var i huset jag sitter och ammar… (Ja – man kan läsa och amma samtidigt, allt blir inte havregrynsgröt när man precis fött barn.) Paul Auster ligger i soffan uppe, Malmsten i soffan nere och Arne Dahl f.n. på makens sida av sängen… Den läser jag i smyg när han är på jobbet, eftersom det egentligen är han som läser den… Två barn sitter framför Evas funkarprogram, ett barn sitter och ritar och ett barn sover. Och här sitter jag… På återseende!”

Jo. Jag kunde läsa redan på den tiden… Lite nostalgisk blir jag nog allt.

Lämna en kommentar

Under Bibliotek, Bokbranschen, Läsande

Boken som förändrade livet: Grundläggande genetik

I helgens Dagens Nyheter berättade Pia Printz, Isabella Pettersson och Angela Monroe om böcker som förändrat deras  liv på olika sätt. Det finns något fantastiskt att en bok kan förändra livet, att orden har en sådan makt. Eller, som i Pia Printz fall, att själva omständigheterna kring en bok kan förändra livet, våga en att ta steget…

Jag har också en bok som förändrade mitt liv. Jodå, det ser jag ju först nu i efterhand, när konsekvenserna är tydliga. Och det liknar lite Pia Printz berättelse – det är själva omständigheterna kring boken som gör den speciell. Jag ville egentligen inte läsa den, men jag var tvungen för jag skulle intervjua författaren om just den boken. Jag hade precis blivit redaktör på Bokcirklar.se och vi skulle börja ha debutanter som gästbloggare. Vår första debutantbloggare hette Mikael Fant och han hade skrivit en bok som hette Grundläggande genetik. Gääääsp, liksom. Men jag fastnade. Den var ju riktigt bra. Fina porträtt, både manliga och kvinnliga. Vänskap. Kärlek. Varsamt skriven. En historia som vecklar ut sig, något som hänt i 60-talet som får efterverkningar i nutid. Och nu började jag bli riktigt nervös för att träffa den där Fant. Men jag intervjuade honom. Det blev en skitdålig intervju. Av många orsaker. Men särskilt eftersom jag var magsjuk under hela intervjun. Istället fick jag använda hela min fantasi för att göra något bra av det hela och i samråd med Mikael så skrev jag istället en helt fiktiv historia som du kan läsa här.

Jo. Vi blev ju vänner. Det var ju det som hände tack vare Grundläggande genetik. Och tack vare vänskapen med Mikael Fant så började jag skriva själv. Det hade jag inte gjort tidigare, inte alls. Det verkade både lätt och svårt på samma gång, och jag var ju tvungen att pröva! Det var också Mikael som tipsade om den där novelltävlingen han tyckte jag skulle skicka in en text till. Den novelltävligen som jag sedan kom tvåa i. Och kanske ledde det också fram till det ena som ledde fram till det andra som ledde fram till att jag så smånigom blev ombedd att skriva den här bloggen för Borås Tidning.
Vad vet jag?

Så visst har Grundläggande genetik förändrat mitt liv. På nåt vis.

1 kommentar

Under Berättelser, Bokbranschen, Skrivande, Svenska författare

Läs-flow, skriv-flow, spring-flow…

Nu tar vi det i rätt ordning.
I går var en sån där dag då jag hade flow.

Först hittade jag en bok som jag tänkte jag kunde stå ut med i det läs-vakuum som jag fortfarande har efter Belägring – Leklust av Juli Zeh. Men jag mer än stod ut. Jag fullkomligt svalde den! Kunde inte sluta läsa. Blev fullkomligt alienerad till söndagsvardagen runt omkring mig;  brände pannkakor, lät barnen slå ihjäl varandra, mumlade artiga fraser till maken när han ville konversera. Det är över min fattningsförmåga att man kan skriva som Juli Zeh!  Så rasande intelligent, så raljerande utan att bli elakt, så innerligt, otrevligt mänskligt, så distanserat och nära på samma gång. Hur är det möjligt?

Efter det hade jag spring-flow. Två varv runt Kolbränningen (som den heter, även om alla boråsare jag känner vägrar kalla den för något annat än Byttorpssjön) i rask takt med en liten spurt på slutet i mina nya, på löpband utprovade, löparskor. Skymningsljuset föll förslaget och färgade allt förföriskt i guld och jättebalsaminerna vajade över mitt huvud medan jag sprang så gruset yrde. (Ja, jag är bara liiiite stum i benen nu på måndagsmorgonen…)

Och till sist hade jag skriv-flow. Jag satt vid mitt Carrie-skrivbord (mer om det snart) i sovrummet, tittade ut på natthimlen genom takfönstret, hörde hur mannen i mitt liv snarkade sött i sängen bakom mig och skrev och skrev i två timmar tills det hade blivit måndag, kapitlet var färdigskrivet och det inte fanns något mer att berätta. Det var inte snyggt skrivet, utan ett ”vomit-draft” (något som Emma Ångström berättat om på Bokcirklar.se när hon var gästbloggare där och som jag genast tog till mig.).  Men ett vomit-draft är i alla fall början på något. Och kapitlet blev klart. Och ja, om det blir något som är värt att ges ut, så blir det under pseudonym, det också…

 

Lämna en kommentar

Under Läsande, Skrivande

Bibliotekarier skapar inte läslust!

Bokcirklar.se gästbloggar just nu en bibliotekarie som heter Urban Bäckström som i sitt första inlägg ”Sorterare eller Bokpratare?” går rakt på sak och frågar vad vi ska ha våra folkbibliotek till. Så här skriver han:

”Bibliotekariens yrke är inriktat på teknik och administration, inte på att skapa läslust och förmedla litteraturens innehåll.”

Och fortsätter:

”Jag är numera realist nog att inse att bibliotekets grundläggande uppdrag faktiskt är att samla, sortera och låna ut böcker. ”Sorterarna” inom vår bransch har företräde före dem som vill något annat.”

Jag tycker att detta är ett vansinnigt hemskt och ledsamt konstaterande. Jag som hoppas på att få läslust och läsinspiration när jag kommer till mitt bibliotek, att bli trevligt bemött av bibliotekarier som vill läsinspirera mig och inte bara sortera och kategorisera. Jag har ju själv i debatt försökt förmedla tankar om att biblioteken ska vara öppna för alla, inspirerande, locka till läsning; att biblioteken både måste ha bestsellers och smalare litteratur för att ge något till alla. Bland annat har jag skrivit på kulturdebatt i Borås Tidning om Dieselverkstadens bibliotek i Nacka och deras arbetssätt.

Men vad ska ett biblioteksuppdrag innehålla? Ska det vara ”Sorterare” eller ”Inspirerare” som ska ha företräde på ett folkbibliotek?

Jag vet att jag hoppas på Inspirerarna! För vem ska läsinspirera om inte bibliotekarierna gör det? För barn och ungdomar som går i skolan har läraren en viktig uppgift, men sedan då? Efter grundskolan, eller gymnasiet, så finns det ingen läsinspirerande verksamhet om bibliotekarierna bara ska vara sorterare.

Men det är ju inte jag som bestämmer, utan bibliotekarierna själva som ska tolka uppdraget de fått. Precis som Urban Bäckström så insiktsfullt skriver i sitt inlägg. Men han ska också ha eloge, för att han avslutar sitt inlägg med orden: ”Det är hög tid för ”bokpratarna” att tvinga ”sorterarna” till reträtt…”

Så ja: snälla bibliotekarier! Inspirera mig!

9 kommentarer

Under Bibliotek, Läsande