”Läscoach” – vilken bra idé till biblioteken!

”Tänk så här: Boka tid med din läscoach och gör upp en läsplan tillsammans! Ni träffas regelbundet, diskuterar böckerna ni valt och går vidare utifrån det. Visst låter det lockande! Läsfrämjande men framför allt läsarutvecklande. Det är nästan så jag kunde göra avkall på min bibliotekarieidentitet för att se om det gör någon skillnad. Hej, jag heter Nina, jag jobbar som läscoach. Fråga efter mig på biblioteket!”

Så skriver bibliotekarien Nina Frid i Biblioteksbladet idag.

Det är en sådan fantastisk bra idé!
Hon skriver sedan att hon googlar ordet ”läscoach” för att se om det redan finns något sådant, men får upp frågan ”menade du livscoach?”. Kanske är det samma sak, funderar hon vidare.

Läscoach! En mental tränare lika viktig som en personlig tränare som hjälper dig att träna och lyfta vikter på rätt sätt. Tänk! Biblioterapi!

Jag har friskvårdsavdrag på mitt jobb – 1500 kronor per år som jag får lägga på nästan vilken form av fysisk träning som helst. Och jag kan ta en timme i veckan av min arbetstid för att träna på: springa, friskasochsvettas eller något annat. Tänk om jag kunde få lägga den tiden och de pengarna på att friskvårda min själ, mitt inre, genom berättelser istället!

”Vad ska du göra?”
”Jag ska gå till min läscoach och diskutera arbetarperspektivet i Moa Martinssons Mor gifter sig.”
Och sedan kommer jag tillbaka till jobbet, rosig om kinderna, med ny kraft att ta mig an mina arbetsuppgifter. (Och livsuppgifter.)

Bra Nina Frid!
Och lyssna bibliotek och bibliotekarier!
Här kanske finns en tjänst att utveckla i framtiden för er!

 

 

 

 

 

 

Biblioterapi – forskning om att läsa sig frisk

Varje gång jag känner mig nere, deppig, ledsen eller vilsen så läser jag Tove Jansson. Det finns något vilsamt och samtidigt trösterikt i hennes berättelser. Särskilt tycker jag om Sent i November, där Mumindalen är utan sin Muminfamilj, och varelserna där försöker hitta riktning utan det nav som familjen är.

Det finns ett namn på det där: Biblioterapi.

Biblioterapi handlar inte bara om hurtiga självhjälpsböcker à la Mia Törnblom. Det är också skönlitteratur som läkande kraft; att fiktiva personer kan hjälpa dig mer än true stories och komma-igång-tips. 

Jag har faktiskt svårt att läsa true stories och det hände mig-litteratur. Det är som om de verkliga personerna står i vägen och skymmer de mänskliga erfarenheterna. Verkliga personer är mer uppfordrande, och jag jämför oundvikligen mina erfarenheter med deras. Det blir en tävling: vem mår sämst? vem blir glad fortast?

Då är skönlitteraturen mer vilsam.
En homsa är inte verklig. Men jag förstår homsans rädsla trots det och ännu bättre till och med.

Just nu pågår ett forskningsprojekt på Göteborgs universitet som undersöker kvinnors läsning under sjukskrivning. Kan skönlitterär läsning vara rehabiliterande? Och skiljer sig en rehabiliterande läsning från vanlig läsning?Lena Mårtensson, som är arbetsterapeut och Cecilia Pettersson, som är litteraturvetare är nyfikna på detta och de behöver fler deltagare i studien.

Ta gärna kontakt med Lena eller Cecilia om du läser skönlitteratur, är, eller har varit, sjukskriven och bor i Göteborgs-området,  via forskningsprojektets hemsida.
Gör det!
Och bidra till forskningen!